deles ieke organiseradt. Mångenstädes visste man hvarken efter hvilka reglor qvarteren anvisades eller hvad som tillkom soldaterna, eller hvar man kunde få inqvartera dem för pengar när annat husrum saknades, Detta måste soldaterna sota för; efter långa marscher fingo de ofta bara litet halm att ligga på i den stränga kölden; många hafva icke haft kläderna af sig på 8 dagar. Under 8—9 graders köld saknades ylletröjor oeh täcken. Allt detta bidrog attfylila våra hospitaler förrän man väntade det. Att alltiog ändock gick lugnt, och att man till och med i Holstein sällan hörde talas om tvister mellan soldaterna och deras värdar, måste helt och hället tillskrifvas den danska soldatens utomordentliga förnöjsamhet och godmodighet. När soldaterna funno att det ver fattigt i deras qvarter, så begärde de nästan iogenting, utan skaffade sig sjelfva mat och togo litet halm till bädd på vinden eller i stallet. Nu är en stor del af armen fördelad på landsbygden, der soldaterna hafva det bättre hos de till en del välmående bönderna. Lendtbefolkningen är ännu öfvervägande lojalt och väl sinnad, sedan de schleswigholsteinska embetsmännen lemnat landet. För öfrigt äro våra trupper vid godt mod, såvidt jag kan märka. De veta att deras anförare äro bepröfvade och öfvade i förra kriget, men att fiendens officerare deremot ieke hafva praktisk krigserfarenhet. De äro af den tanken, att om fienden ieke vore mer än dubbelt eller tredubbelt så stark som vi, så skulle de nog visa honom vägen hem igen. No står största delen af armån söder om Fiensborg, i Angels, Gottorps och Hittens amter, men isynnerhet omkring Blesvig, Trenen och Slieo. Den sistnämnda fjorden är Tieserlipen icke frusen på de breda ställena, men väl på de smala, der isen är stark. Under en vanlig vinter är det emot all sannolikhet att isen skulle tillåta artilleri och kavalleri ett gå öfver den. Treenedalen är icke satt ender vatten, såsom de tyska tidningarne berättat. Öfversvämningen sättes ickei gång förrän flenden närmar sig. Efter de oräkneliga förnärmelser och allt det hån, som han dagligen slungar emot oss från Tyskland och Holstein, kan ni lita på att han skall bli hett emottagen om han försöker bryta vårå linier. Om man undantager nägra städer, der Wihleriet ännu florerar och uppmuntras at utsände från Holstein eller Hamburg, så är befolkningen på det hela välsinnad, särdeles då landsbygden. Hätten Amt, en del af Dänischwohld och hela landskapet Svansen äro öfvervägande vänligt stämda för vår regering; ja till oc med i Aogel har stämningen märkligen bättrats på sednare tiden. Ånglerbönderna äro ej mer så upphetsade af kringresande agitatorer som förut, och inse väl att de komma att bestå fiolerna för eti kanhända långvarigt krig, som väl dock till slutleder till mindre resultat än det förra. Högste befälhafvaren generallöjtnant de Meaa har utfärdat en helsning till armån, hållen i allvarlig och kraftig ton. Generalen uttalar sin glädje och stolthet öfver att vara ställd i spetsen för en armå, anförd af så mån, a utmärkta och krigsvana officerare oeh hvilken i den förra treåriga striden för Miderneslandets ära och sjelfständighet har åt sig uppfört så många minnesvärda trofeer. Till det yngre och ännu opröfvade befälet uttalas den tillitsfulla förväntan, att det med allvar och uthållighet skall sätta vig in i den militära verksamheten och öfverallt följa sina äldre och erfarnare kamraters vink och vägledning. Enligt kungörelse af förbundskommissarierna skall hela den eivila förvaltningen af hertigdömet Holstein öfverlemnas åt en myn: dighet, som under namn af hertiglig landsregering? skulle träda i verksamhet den 12 dennes och hafva sitt säte i Kiel. Tillledamöter af densamma äro utnämnde: öfverrättsråderna Heinrici och Jensen, amtskrifvaren Wenneker, öfverinspektören Larsen och senator Bachmann. Från Rendsborg berättas den 10 att man der med allt större säkerhet väntade att de der liggande sachsarne skulle med första blifva aflösta af preussare.