han förtjenar bättre än att ha en guson, som styker omkring landet tillsammans med hästtjufvar. Jag skall genast skrifva till herr advokaten, så att han kan skicka efter er, i fall han så finner för godt; men till dess är ni min fånge, min herreX, tillade mären med ett småleende. Vincenzo tog denna hotelse såsom ett skämt, och styrktes i denna sin förmodan derigenom, att han en timme sednare blef inbjuden att sitta nedoch deltaga i märens middagsmåltid. Det fanns äfven en tredje person närvarande vid bordet, Ambrogio, märens äldste son, en rask yngling om aderton år, som ifrigt bad Vincenzo berätta sina äfventyr, och talade om de sednaste förändringarne i styrelsesättet samt om krigä med en entusiasm, som mer än en gång drog honom en skarp tillrättavisning från bans far. Då middagen var förbi, förde mären Vincenzo upp på en vindskammeare, i hvilken stod en säng, och sade till honom, halft på skämt, halft på allvar: Se här är för närvarande ert fängelse, min unge vän. Som herr advokaten säkert kommer att göra mig ansvarig för er person, anser jag det vara bäst att taga mina försigtighetsmått, så att ni icke går mig ur händerna. Sedan han sålunda afkunnat sin dom, stängde mären dörren utifrån och stoppade nyckeln i sin ficka. Skämtet var alltför lvarsamt för att vara roande; men som det ej fanns någon bot, måste Vincenzo underkasta sig sitt öde. Utan någon bok att läsa uti och utan några intressantare föremål att se på än den nakna muren till ett motstående bus, eller åtskilliga snören med lökar, gom hängde från sparrarna i teket,