bästa och framåtskridandets sak än genom alla öfver riksdagsmännen meddelade per sonalier, sådana de hittills blifvit affattade. X. Till Redaktionea af Aftonbladet! Angående en i tidningen Nya Dagligt Allehanda, för den 11 dennes, under rubriken djurpå eri?, införd artikel, som äfven i Aftonbladet lifvit reproducerad, torde jag, efter hållen undersökning om saken, få, till trafiktjenstemännens urskuldande, meddela följande upplysningar: De uti ifrågavarande artikel omnämnda 10 st. oxarne fördes af en bonde från trakten af Hallsberg, vid namn Per Larsson. Då straxt före afresan från nämnde station, passagerarebiljetterna visiterades, kunde Larsson icke uppvisa biljett, men erhöll af stationsinspektoren, som tredde sig minnas det sådan blifvit köpt, medgifvande att åtfölja tåget till närmaste station, med uttryckligt vilkor, att under vägen taga rätt på biljetten; vid ankomsten till Pålsboda frågade konduktören derföre efter densamma, hvarvid dock Larsson befanns så öfverlastad, att han endast kunde afgifva orediga svar, utgående på att han köpt biljett i Hallsberg och ej sedan behöfde framvisa sådan; konduktören anmälde då förhållandet till tjenstförrättande stationsinspekren å stället, som erbjad Larsson köpa ny biljett, med rätt att återfå afgiften derför, om den andra kunde tillrättaskaffas, men härpå ville Larsson ingalunda ingå; under sådana omständigheter måste derföre inspektoren, sin pligt likmän med stöd af såväl 12 som 13 paragrafen af 1 apd trafikreglementet, neka honom att vidare åtfölja bantåget. — Att kreaturen sedan medföljde utan vårdare kan ej föranleda anmärkning, enär K. M:ts nådiga bref af den 17 April 1 medgifver undantag från bestämmelserna i den af artikelförfattaren åberopade 23 S at V kap. i trafikreglementet. Under dagens lopp telegraferades sedan från Pålsboda, i Per Larssons namn, till en slagtare på Söder: Semottag mina 10 oxar, som komma i afton med bantåget; detta telegram utsändes, under äsatt adress, från Stockholms station, vid pass en timma före tågets ankomst, och qvitto erhölls att detsamma riktigt framlemnades kl. 4,15 e. m. När oxarne sedan anlände, antog stationsinspektoren för gifvet, att ofvannämnde slagtare skulle låta afhemta dem; och enär dylik afhemtning oftast sker under loppet af natten, då gatutrafiken minst hindrar kreaturs framdrifvande, erhöll nattvakten vid stationsgöromålens afslutande på aftonen, som vanligt i sådana fall, boskapsltstan, med föreskrift att utlemna oxarne emot uppbär rande af frakten och qvittos tagande å listan. Emellertid uttogos icke kreaturen under natten, och då ej heller någon afhemtning skedde på morgonen, lät stationsinspektoren under förmiddagens lopp vattna oxarne samt utfodra dem med 4 18 Ab. Hvad särskildt beträffar det djurplågeri, som kreaturen sålunda genomgått, torde få erinras om, att sändningen bestod af slagtoxar, som, äfven om de afhemtats i rättan tid, icke, enligt det gänse bruket, kommit att erhålla någon utfodring. under närmaste dygnet före slagtandet. Hvad som i denna sak möjligen kan läggas stationsinspektoren i Stockholm till last är, att han ej lät på aftonen, då oxarne anlände, efterhöra om den slagtare, som erhållit Larssons teleram, verkligen ämnade afhemta dem, men enär undratals kreaturslaster hit ankommit och blifvit afhemtade på grund af dylika telegrammer, kunde ej heller denna gången förmodas att afhemtningen skulle uteblifva. Stockholm den 14 Januari 1864. H. Elworth.