STOCKHOLM den 14 Jan. Det är med en verklig tillfredsställelse man finner, huru Polen, midtunder denblodiga och till utseendet förtviflade kamp, hvaruti det nu är inbegripet emot en öfvermäktig fiende, här inför Frankrike och Europa framlägger sin blå bok ), innehållande de ojäfektiga bevisen för landets obestridliga rättigheter. Men den redogörelse, som här lemnas för rikets ställning och tillståod skiljer sig väseatligen ifrån de vanliga offisiella sådana, hvarmed konstitutionella regeringar periodiskt pläga helsa folkombuden. Der låter vanligen allting så godt, så gladt, så lugnande, ett berättelsen nästan synes beräknad på att ingöffa de lyckliggjorda åbörarne. Här åter ljuder det så fe mskt oeh klagande, då det förtäljes om den skiftande serie af svek, skrymteri, list och våld, som på ett så vidrigt sätt utgjort den ryska politikens innehåll under de treöne sistförflatna åren, Nittiogju bilagor, alla ef rent officiel natur, beledsaga den historiska framställning, som på ett sammanträngdt, men klart sä:t och i ett manligt och passionfritt språk skildrar Polens sednaste öden. Ehuru det mesta af hvad här meddelas redan förut är bekant, torde det ej sakna intresse att följa författaren, då han j. här i ett sammanhang tecknar händelsernas gång och låter dem utveckla sig den ena ur den andra till den punkt, hvaruppå de no befinna sig. Den nuvarande polska revolutionens första upprinnelse härleder författaren från de tre monarkernas sammankomst i Warschau! uti Oktober månad 1860. Detta möte an-! sågs ha till föremål bildandet af en ny hehg allians emot Italien, emot Frankrikes sträfvanden och emot hela den inom vesterna nationer rådande liberala andan. Att! de tre monarker, hvilka höjo i sina klor dej röfvade-bitarne af det styckade Polen, just valt detta lands bufvudstad till härd för sina planer, betraktades at de finkänsliga polaeI karne såsom en ny skymf emot en stor, i verldshbistorisk olycka och gjorde ett djupt. intryck på massörna, Redan under monarkernas dervaro visade sig omisskänliga teo-; ken till folkets-retade sinnesstämning. Den-; aa agitation fortfor i jemnt stigande ända: till den 25 och 26 Febr. 1861, då man såg. Warsehaus befolkning sjungande hymner; under de ryska kulorna, och cheferna för; de olika troab kännelserna i broderlig en. ; drägt deltaga iden störa processionen. i Alltsedan Nikolaus lyckats I blod. qväfva. Polens sednaste frihetskamp hade landet be-; fannit sig i fallkomlig saknad af nägon lag. lig organ, som kunde uttrycka dess önsk-; eingar och behof. Polska lagdtbrukssäll-, skapet, hvars medlemmar utgjordes af nä-. stan alla fastighetsegare i riket, hade till en del sökt fylla detta behof och bland annat påpekat nödvändigheten af att göra bön-; derna till jordegare. Det var ock ikring; denna institution Bom nu folket efter de för: färliga massakrerna anslöt sig, och så fram: trädda i dagen den nuvarande nationalröreli sens första handling: edressen till kejsaren; af den 25 Febeuari 1861. Denna adress ut-j gjorde tcke något program; den förklarade blott det nuvarande tillståndet outhärdligt. I sit svar förklarade kejsaren visserligen denna petition rån några enskilda personer: för alldetes ogiltig, men tillkännagaf der. : jemte silt beslut att förunna Polen åtskilliga reformer, och lät ock genom cirkulärer förkanna detta för Europas regeringer. Innan nkasen af den 26 Mars, hvaruti de så kal.: Jade eftergifterna sammanfattades, utfärdades, ingat ministerstatssekreteraren till kejsaren en hemlig rapport öfver Polen, hvaruti bland annat yttras, att konungariket Po-: len alltsedan 1831, i tro:s af löftena i Nikolai statut, varit helt och hållet lemnadt i händerna på byräkratien. I afseende på de: ifrågaställda reformerna fäller ministern det: ganska märkliga yttrandet, att frågan hara; vida dessa reformer må kunna blifva ett; nytt föreningsband emellan suveränen ock. folket, isynnerhet beror på den ärlighet med howhen man tillvägagår vid berörde ätgärders genomförande, emedan landet är djupt genomträngd! af laglighetens känsla, och skall veta uppskatta det förtroende som man sätter till folket. Författaren yttrar derpå, att dessa reformer, så öbetydliga de än i sjelfra verket voro, likväl skulle ha antagits, naturligtvis med reservation af landets rätt, så framt ej tvenne omständigheter redan från början förgiftat det påbegynta verket och gjort all öfverenskommelse omöjlig; nemligen 1:0 Rysslands envishet att vilja inskränka dessa reformer till blott en del af sina polska besittningar, och 2:o dess ögonskenliga brist på god vilja i utförandet af dessa åtgärder inom det s. k. konungariket. I förra afseendet hade man med våld och list, genom dekreter och genom lejda historieskrifrare alltifrån sednare hälften af Nikolai regering sökt inbilla sig sjelf och andra, att det fordna polska rikets provinser Lithauen, Podoliea m. fl. i sjelfva verket voro rent ryska och aldrig varit något annat. Nikolai våldsamma försök i detta bänseende, att utrota berörde provinsers lagstiftning och religion samt förstöra alla deras undervisningsanstalder, äro allmänt bekanta. Podoliska adelns etition om en administrativ förening med ongresspoien besvarades med marskalkar: Bes häktande. I Lithauen togo alla marskalkårne på en gång afsked från sina befattningar, och deras exempel följdes af 150 kedsdomare. I fråga om reformernas verkställande behötver Pott nämnas, att tre dagar efter reformukasens kungörande i Warschau landtbrukssällskapet upplöstes på ett brutalt sätt. Folket protesterade häremot, och lät utan i motstånd nedskjuta sig. De förhoppningsr man i början gjort sig om den nye guver nören Lambert, säsom på en gång fragsman oeh katolik, blefvo innan kort besvikna, Hedan valen till de i ukasen medgifna distriktråd — en tillstymmelse till representation — försiggått, törklarade Lambert, att FO SE VI (rear EA TRO4RAAATAAE TA RNE ee ee ns mm E KT