och tycker att mina gamla vänner här äro bra mycket, ej. blott stationära utan ändå mer. De äro emot representationsförslaget, emot myndighetsförordningen, emot allting, med ett ord. De voro till och med emot danskarne (!!) men i detta fall har opinionen blifvit aildeles omstämd. En tysk förstmeister som vistas här i trakten råkade Hemligen en dag taga munnen alltför full af das grösse Vaterlandst eviga Ruhm? så att min eljest så sagtmodige far tog eid och började tala för danskarnes sak med en värma och öfrertygelse, eom ovilkorligen måste draga hela det öfriga sällskapet På hans sida! Efter detta talar man till och med om att det vore en skyldighet att bjelpa ?dansken. Det säges att Danmarks fruntimmer nu äro ifrigt sysselsatta med att gtieka ylletröjor och strumpor åt soldaterna och ått de norska damerna ämna göra det samma. Ingalunda vill jag vara den sämstaX sade den sedan hedenhös bekanta storheten, som vi i sagorna hörde benämnas Hobergegubben! ingalunda vilja vi vara de sämsta ! borde na de svenska fruntimren räga och bevisa att de kun a sticka strämpor lika bra som någon tyska. Hvad säger du Anna om vi båda skulle göra början? Kan du patentstickning? Eljest skall jag lära dig, och så sticka vi ett parti ylletröjor och skicka till de snälla danskarne. Du som vistas i Stockholm torde nog kunna få några utmärktare personer som Fr. Br. och andra att intressera sig för saken och göra allvar af min id, som i-alla fall icke var så enfaldig, eller huru. Farväl bästa Anna! Låt mig icke altför länge vänta på ännu ett litet, vänligt och intressant bref, beder din vän Nina.