alat med henne om nämnda förslag, hade vittet sett Lindström hafva blånader kring mun ch ögon och å det blottade bröstet, rundt omring halsen och utåt axlarne hade hön varit ödblå nästan öfverallt, hvarjemte hon klagat sfver, att hon hade största sv righet att röra sig, å sönderpiskad som hon var ötver hela kropen. Efter någon rådplägning med hustrun, nade vittnet tillstyrkt, att den sednare skulle gå ill majoren och omnämna att Lindström vore 108 dem samt höra hvad de skulle göra med henne, då de hade svårt att herbergera henne, Detta hade hustrun också gjort. På framställd råga om vittnet hört Lindström nämna något om huruvida hon åter ville begifva sig till Skansen, förmälde vittnet, att Lindström sagt sig ej vilja det; men förmodade att hon dertill sedermera låtit öfvertala sig af Ypigan (härmed menades Fina Mansnerus). Hustru Sundqvists vittnesmål öfverensstämde med de föregående vittnenas utsago, och beskrefs Lindströms utseende efter piskningen af henne om möjligt ännu bedröfligare än af de öfriga i målet hörda personerna. Då hustru Sundqvist besökt majoren och omtalat, att Lindström lå, hos dem samt bedt honom vidtaga någon åtgär för hennes vårdande, hade majoren, 1 syfte att från sig afvända alla misstankar för det begångna våldet, svarat: hvad bryr jag mig om hvar den der tokiga menniskan springer och får strykt. Då Strömgren kom med henne till Skansen, hade vittnet hört majoren, såsom förut är nämdt, neka denne att köra upp med droskan samt yttrat: vill det satans 1— ej gå sjelf, får hon bli qvar i åkdonet. Såsom motiv för Lindström att vända tillbaka till Skansen, skulle hon för vittnet ha uppgifvit, att Fina Mansnerus lofvat henne, att hon skulle få sin rätt af majoren om hon komme dit tillbaka, samt att hon för framtiden skulle slippa stryk. Utom all annan olägenhet, som Lindström uppgafs ha haft af misshandlingen, omnämnde ifrågavarande vittne äfven, att Lindström skulle för henne klagat öfver, att majoren sparkat henne för magen, så att hon hade svåra plågor i underlifvet. Härmed afslutades ransakningen för denna gång. Såväl hr Ekstam, som allmänna åklagaren, fortsatte nu i ännu bestämdare ordalag sina yrkanden att majoren, hvar han kunde träffas, måtte gripas och i häkte inmanas. Härpå följde en mycket lång öfverläggning, hvarefter det beslut afkunnades, att rätten för närvarande ej fann skäl bifalla det framställda yrkandet, utan uppsköts målet till instundande vinterting, till hvilken tid majoren skulle efterspanas och genom kronobetjeningens försorg inställas, och älades målseganden, mll Lindström, att då komma tillstädes vid stadgadt vite. — Wezxis den 8 Jan. Ett mord begicks här i länet, antagligen på lördagsaftonen den 12 sistl. December eller under påföljande natt, ehuru det A upptäcktes förrän den 14. En 70-årig enka, atrina Persdotter, boende utmed häradsvägen och ensam på torpet Kansliet under Hjulsryd i Wieslanda socken, hade nemligen i början af nämnde månad fått sig tillsändt från sina begge vid jernvägsarbetena anställda söner ett penningbelopp af rdr rmt, hvarom gäkerligen någon illasinnad erhållit underrättelse. Den ifråavarande lördagsqvällen observerades genom fönstret af en förbigående person, att en blåklädd karl satt inne i torpstugan och läste i en bok, hvarvid han lystes med en brinnande s.k. spingsticka af ställets ensliga värdinna, om hvars bostad och personliga tillstånd någon notis derefter ej togs förrän vid middagstiden den 14, då ett oaflåtligt skrik af den gamla torparenkans gris, hvilken sannolikt under mer än halftannat dygn varit i saknad af föda, föranlät hemmansegaren till Hjulsryd att i sällskap med en annan man taga närmare kännedom om ställningen inomhus. Enär dörren var tillåst och på ropen och knackningarne ej lemnades något svar, beredde sig de begge männen inträde genom fönstret och funno då i stugan den gamlag säng ända till botten i upprifven oordning samt golfvet nerblodadt och beströdt med aska öfver de största fläckarne samt huset plundradt på en del klädespersedlar och ett icke obetyd igt förråd nybakadt bröd och sofvelvaror. köket påträffades gumman liggande död, med sönderkrossadt hufvud och synbarligen vid benen ditsläpad sedan mordet blifvit begånget. Yxan, hvarmed illgerningen utförts, var ställd invid. stuguspiseln. De penningar, som mördaren antagligen haft i syfte att ätkomma och dem han eftersökt jemväl i sänghalmen, hade emellertid några dagar förut bortlemnats i låneväg och undgingo derföre hans roflystnad. Ransakning om detta mord hölls i tisdags å cellfängelset härstädes, men utan att leda till annan upplysning än som i dessa rader blifvit lemnad. — Eget nog är detta det tredje mord, som inom loppet af tvenne är föröfvats inom samma domsaga, utan att banemannen kunnat upptäckas eller ens en ledning till hans efterspanande erhållas. Härtill är väl orsaken egentligen att söka i de omständigheter, att några betydligare och lätt röjande tillgrepp icke varit förenade med dessa fönnmord. (W. B.) a