vn NOAA eat art and Våra läsare känna den kritiska ställningen vid Eidern och att det skulle varå hardt nära ett underverk om en fiendtlig samman stötning derstädes kunde uteblifva. Då detta hedskrifves ha vi dock ännu icke erfarit att det första skottet emällt. Så länge har det ännu sitt intresse att iakttaga de bemödanden, som göras af de europeiska makterna att förekomma ett krigsutbrott, och att taga kännedom om de yttranden, som rörande denna dagens stora fråga förekomma i mera framstående organer inom den europeiska pressen. Man vet att England föreslagit en konferens för den dansk-tyska tvistens ordnande: Förslaget mottogs dock, sades det, föga nosamt af Frankrike. Nu sednast heter et väl i en uppgift, kommen öfver Berlin, att Frankrike plötsligen visat benägenhet att ingå på att deltaga i en konferens i London rörande danska frågan, men man kan ännu icke veta hvilken grad af trovärdighet, som bör tillmätas denna up.gift. Säkert är emellertid att röster icke saknats i Frankrike, som tlilietyrkt den franska regeringen att icke afvisa Englands förslag, emedan. derigenom skulle på en omväg ernås det af Frankrike sjelf eftersträfvade målet, en konferens eller kongress för behandling af alla de sväfvande internationella frågorna i Europa. Så t. ex. yttrar sig Journal des D-. bats? med anledning af den engelska inbjudvingen: tOm franska regeringen eftersträfvar en kongress, och om den, för att ernå en sådan, är villig att göra några uppoffringar, har den här ett tillfälle dertill. Den kan mycket gerna gå in på en konferens, som skall ha till uppgift att öfverlägga blott om ett enda ärende, och öfverlemna omsorgen att låta konferensen efter hand utvidga sina öfverläggningars omfattning åt händelserna, dessa skickliga underhandlare och obevek liga tyranner, hvilxas kombisationer ingen kan omintetgöra, och hvilkas ok ingen kan afskudda sig. De diplomatiska kongresserna eller konferenserna i Soissons, Wien och Cambrai, som under första åren afadertonde århuodradet så väsendtligen förändrade Utrecht-fördragen i flera af deras vigtigaste åelar, hade ieke blitvit högtidligen sammankallade på förhand i uttryckligt ändamål att förändra allting; och emellertid var det koapast någon då omtvistad territoriel fråga i Europa, som de icke, endast till följd af sin sammanvaro, sågo sig nödsakade att pröfva och afgöra, som de icke i sjeltva verket pröfvade och afgjorde till allmän be låtenhet. Hvem kan tvifla på, att, om representanter för alla europeiska makter i morgon dag sammanträdde utan att ha föresatt eig något annat ändamål än att förhindra tyskarne att öfverskrida Eidern, likväl icke namnen Polen, Rom, Villafranca, Italien, Savojen enart skulle vara på alla de vid konferensen närvarande diplomaternas läppar? De mest förbehållsamma, de mest kalla, de med största sjelfbeherrskning begåfvade, skulle förgäfves bemöda sig att iakttaga tystnad. Gudinnan Nödvändigheten skulle nog gifva dem mål i munnen. De skulle i konferenspreliminärerna blott hafva uppställt en fråga, och denna fråga skulle i sin orduving uppställa alla de öfriga. Sådan är den genom förhållandena åvägabragta ställningen. Det tillkommer franska regeringen att inse och väl öfverväga hvad parti den kan och vill draga af densamma.t Bekräftar det sig att Frankrike verkligen nu vill gå in på den af England föreslagna konferensen i danska frågan, är det icke osannolikt, att det är på grund af betraktelser likartade med dem Journal des Dbats anställt. Möjligt också, att på franska regeringens politik inverkar i någon mån le så afgjordt fredliga opinionsyttringarne nom lagstiftande kåren. Vi ha i korthet om förmält de yttranden rörande utrikespoitiken, hvilka förekomma i förslaget till lagstiftande kårens svarsadress. De äro dock så märkliga, att vi anse oss böra här återgifva dem ordagrannt, så lydande: SLagstiftande kåren tror likasom ni, sire, att icke en gång de mest vist styrda nationer kunna smickra sig med att alltid undgå