i dag afhörda vittnen blifvit närmare upplyst, hvad emot Pettersson förut talande omständigheter gifvit skälig anledning antaga, nemligen att han egt vetskap om reversens o:kthet innan han sökt göra sig densamma tillgodo förklarades Pettersson skyldig att träda i häkte. Allmänna åklagaren, stadsfiskalen Silfversparre, angaf jemväl Pettersson för att år 1862 hafva föröfvat stöld från husbonde, hvarom anmälan blifvit i poliskammaren gjord, ehurn målet sedermera, i anseende till målsegarens afresa, blifvit beroende på anmälan. Pettersson kunde ej förneka det han varit häktad för ifrågavarande stöld, men sökte deremot öra troligt att han blifvit frikänd. Åklagaren örbehöll sig att inkomma med poliskammarens protokoll i saken, hvarefter handläggningen till annan dag uppsköts. — Blankettstölden. Orebro den 9 Jan. Ransakningen med Törnqvist och Andersson fortsattes den 2 dennes. Rörande blankettstölden hade de unga brottslingarne just ingenting att tillägga till sina förra vidgåenden. Deremot visar det sig allt tydligare, att Törnqvist och den nu aflidne Bourehn redan för längre tid tillbaka hemfallit åt lockelsen att genom oärlighet bereda sig till fälle att möjliggöra ett öfverdädigt lefnadssätt. Törnqvist har erkänt, att han och Bourehn tillsammans tillgripit en klädespacke, tillhörig B:s bror, handlanden Bourehn i Askersund. Dermed lär så hafva tillgått, att klädespacken inlemnades för vidare befordran hos hrr Eifvik Gyllander i Örebro under hindersmessan 1863 Nu aflidne Bourehn antecknade packen i kommissionsboken och tillskref sedermera falskeligen, att packen afsändes till handlanden Bourehn, Askersund, med en bonde från Hackvad. Packen kom dock ej fram; ty bokh. Bourehn höll den qvar, öppnade den, uttog två stycken korderoj och lemnade dem till Törnqvist. som skyn: dade att för gemensam fäkning sälja dem i Stockholm, efter uppgift till en skräddare Strömberg. — För ett annat brott misstänkes Törnqvist, utan att dock i detta fall bekänna. Man torde erinra sig det särdeles djerfva försök till inbrottsstöld, som den 28 Jan: 1863 gjordes i kommendör Hjelms rum innanför Orebro postkontor, och hvarvid tjufvarne, antagligen skrämda, sökte och funno sin räddning genom fönstret, innan de hunno uppbryta byråklaffen, som dock af dem illa handterades. Nu har häktade Andersson erkänt, att Bourehn i lifstiden för honom omtalat, hurusom Bourehn och Törnqvist föröfvat nämnda inbrott, ett förhållande, som Törnqvist skall hafva vid samtal med Andersson medgifvit. Som sagdt, nekar dock Törnqvist till delaktighet uti och vetskap om denna stöld. — För målsegares inkallande är ransakningen uppskjuten till den 14 Januari. — Askersund. Söndagseftermiddagen i skymningen den 13 nästl. Dec. gick en gammal 70årig enka Maja Stina Persdotter från Askersund, för att begifva sig till sitt v, mil derifrån belägna hemvist Högalund. Sedan hon tillryggalagt ungefär en fjerdedel af vägen, upphann hon tvenne unga drängar, Karl Gustaf Ersson från Trasstorp och Karl Jansson i Björnstorp, båda på Edö egor, hvilka, beskänkta af spirituosa, antastade den gamla, utan att hon på något sätt förnärmat dem. Sedan Karl Gustaf Ersson frånryckt henne en ylleschal och med den begifvit sig ett stycke på en till Edö gående afväg, men blifvit skrämd att vända åter, gingo begge drängarne efter gumman, som skyndade hemåt, öfverföllo och misshandlade henne på det omenskligaste sätt, hvarvid, enligt läkarebetyg, åstad kommos en mängd sårnader oeh blodviten. Efter en längre stunds misshandling sprang hon undan, men upphanns af Karl Gustaf Ersson, kullslogs i ett di e och misshandlades yiterligare under hot om döden, ifall hon skulle skrika. Karl Jonsson stod då bredvid utan att göra något försök att hjelpa den misshandlade qvinnan. Lyckligtvis hördes i samma ögonblick en karl komma, hvarigenom våldsverkarne blefvo skrämde och sprungo derifrån. Nu fördes gumman in till staden, hvarest hon tre dagar varit sängliggande sjuk af våldet. Schalen medtog Karl Gustaf Ersson; men följande dagen på qvällen gick han till torpet Petersberg vid vägen till Edö och kastade schalen utanför ladugården, för att det skulle se ut, som om den der blifvit tappad. Karl Gustaf Ersson har erkänt sina förbrytriser och väntar i häkte sin dom; men Karl Jansson, som i brist på bevisning ännu icke kunnat häktas, nekar under synbar förlägenhet till delaktighet i våldet och, påstår, att han, som dock är en mycket större och starkare karl än sin medbrottsling, icke vågat, i dennes upprörda sinnesstämning, på något sätt hejda denne i hans våldsamheter mot den försvarslösa qvinnan. Begge de tilltalade äro för öfrigt välfrejdade. — Ett apoteksmål. Den för några år sedan anhängiggjorda rättegången emellan sundhetskollegium, såsom kärande part, och apotekaren Brogren i Linköping såsom svarande, beträffande mot den sednare gjorda anmärkningar rörande det sätt, hvarpå han förmentes sköta derva rande apotek, har nu blifvit utagerad. Linköpings rådhusrätt, der målet först förekom, frikände Brogren. Sundhetskollegium öfverklagade emellertid utslaget i Göta hofrätt -— men tappade äfven der. Men sundhetskollegium vädjade nu fven till högsta domstolen, som afgjorde tvisiefrågan i slutet af nästlidne år — jemväl fullkomligt frikännande hr B. Hr B. har alltså vunnit i alla instantier. — Carlstad den 5 Jan. Enligt rapport den 31 sistl. December af kronolänsmannen Robsahm, har en 13-årig gosse, Per Persson i Thorsby, Fryksände socken, den 24 Dec., eller julaftonen, gjort försök att anlägga mordbrand i en med halm fylld uthusbyggnad, tillhörig brukspatron Dahlberg i Bergsäng. Gossen, som lyckligtvis greps på bar gerning, hade med tändstickor itändt en i dörren till ladan liggande halmkärfve; men andra personers ögonblickliga tillkomst hindrade vidsträcktare antändning. Gossen erkände att han med fullt uppsåt påtändt elden, emedan han tyckte det var roligt att se husen brinna; utan att han kunde beräkna följderna af gerningen. Gossens far uppehåller sig i Norrland, der gossen äfven vistats; modren är död. Han hade rymt från fadren och säger sig ha begått flera stölder i Norrland. LANDSORTS-NYHETER