lementets föreskrift begifvit sig hufvud. stupa? — i omvänd ordning. Det är gifvet alt här finnes mycket ati tala om, hvilket jag — likt Frithiof hos Jarl Angantyr — ej skådat förr — men då jag af erfarenhet vet huru föga uppbygg: ligt det är att af utevarande vänner få be: skrifningar på byggnader, aller, murar. torn, kyrkor och dylikt; och då jag en gång för alla föresatt mig att mina rader till dig endast må var. ett uttalande af mina ögonblickliga känslor, så lemnar jag dig nu på stranden för att med en af de 10 sinom 20 resebeskrifningar hvilka afhandla Madeira, göra hvilka och buru många utflykter du behagar. Nästa gång skrifver jag från S:t mm; Barthelemy. — Till dess farväl Din egen (Insändt från Wermland.) Att den utgång af sednaste biskopsvalet i Karlstad, som ställt den bekante domprosten Sundberg på första rummet af förslaget, är i hög grad och mera än mycket an: nat betecknande, för att röja den verkliga andan och det innersta syftet bos dertalet aj Sverges s. k. högre presierskap. är en san. ning, som lätt torde falla i ögonen. Och en. dast genom detta brödraskaps ifriga och li stiga bemödanden har det kunnat vara möjligt att tillvägabringa ett dylikt resultat, hvilket vi måste ogilla, på grund af någrs omständigheter, hvilka, såsom vi förmoda, blott beböfva antydas, för att göra sig gäl. lande såsom obestridliga skäl. I en tid nemligen då, såsom just nu är förhållandet i vårt land, så många andliga rörelser af både bättre och sämre halt alit mera yppa sig och förstärkas bland folket, och då enkannerligen till följd af ett vaknadt religiöst behot, som ej finner tillfredsställelse, betänkliga söndringar inom svenska kyrkan flerstäd:s ega rum ochien ho: tande grad tillväxa, måste väl något hvar tvingas att göra den allvarliga frågan: hvaraf härleder sig all denna oro? Och det oförbe hällsamma svar, som säkert nio tiondedelar af hela svenska folket gifva på detta spörjsmål, är detta: oron och den andliga söndringen härleda sig från presterskapets bristande nit, förmåga eller vilja, att genom sanpt kristlig lära i anda och sanning och ett dermed öfverenstämmande lif vinna och behälla folkets förtroende och tillgifvenhet. Presterskapet — så säger man härvid vidare — äflas i allmänhet nu, såsom ofta förr, att komma i besittning af verldslig ära, vin ning och njutning: man blir prest för att på den banan göra lycka, tvärtemot frälserens och apostlarnes uttryckliga ord om sjelluppoffring och verldsförsakelse af ett genom Guds nåd och kraft pänytttödt och helgadt hjertas ödmjukhet, sanning och kärlek. Till en del tvingas vi att instämma i of vanbemälda stränga omdöme, så snart detta nemligen riktas mot den s. k. prelatensisst högkyrkliga, med den katolska hierarkien nära befryndade, politiskt myndiga och herrsklystna delen af vårt svenska presterskap. Denna åsyftar verkligen, tvärt emot kristen domens anda och syften, att regera, nDjuta, vinna höga andeliga, indrägtiga embeten, höga titlar, ordenstecken och alla möjliga utmärkelser, som kunna stå dess medlem mer till buds. Och härvid bör måhända ock tilläggas, att denna anda och riktniog tyvärr ej sällan är ganska smittsam och som en surdeg smittar ofvanifrån nedåt bland det s k. lägre presterskapet. Men härom hatva vi ej nu tid ett vidare orda. Nog af: att den här ofvan omnämnda biskopskandidaten helt och hållet hörer under den nyss skildrade kategorien af högkyrkan: mest anspråksfulla medlemmer, är, såsom Vv) föreställa oss, genom mångfaldiga sammanstämmande vittnesbörd klart och obestridlig: Ådegalagdt; derom vittna många röster af han ständsbröder inom det stift, han sjelf ullhör: derom kunna ock många församlingsmedlemmar i hans prebendepastorat och han: egentliga andeliga verkningskrets gifva inyg; derom talar ock högljudt hela hans förattareverksamhet samt slutligen hela hans uppträdande såsom medlem af det högvörliga presteståndet inom riksförsamlingen. Huruvida det nu kan vara lämpligt och nyttigt för statens, för kyrkens, för svenska folkets väl, att just en så beskeffad person ighet i en så upprörd och bekymmerfull tid. som den närvarande obestridligen är, blifver ett helt stort stifts högste endelige ledar: och styresman, och sålunda genom sin anda, sin personlighet, hela sitt efterdöme bevarar. främjar och styrker den ofvannämnda prela .ensiska, kristendomsfientliga riktnipgen hos presterskapet — derom behöfva vi ej spilla några ord. Det endast våga vi härvid tillägga, att den upplyste, högt aktade nuvarande chefen för pcklesiastikdepartementet, skulle, såsom vi hafva allt skäl att hoppas, väl behjerta både cyrkans och samhällets verkliga behof, och. enlighet dermed, väl se och höra sig för nnan han till ifrågavarande embete förordvar en dylik man, som den hvilken nu invehar första förslagsrummet till ofvanbemälta bieskopsstift. Sine ira el studio. Rättesångsoch Polissaker.