Innehåll: Hylten-Cavalliaus, Värend och Virdarne: ett försök i Svensk Ethnologi; andra artikeln. — Warburg; Svensk Månadsskrift för fri försknvin: och allmän bildning. — Weser, Konkurslagen. — Wedel, Den sönderjydsko Kirkes Historie. — Tapperborn, Leben des heiligen Aosgar. — Sven ska öfversättningar af Deeameron. — Litteratar-oct kenstootiser. Vårend och Virdarne. Ett försök i Svensk Ethnologi af Gunnar Olof Hylten-Cavallius Första häftet. (Stockholm, Norstedt Söner 1863.) u. Till en början böra vi rätta ett tryckfel. som insmugit sig i vår förra artikel om denna bok, i det ordt ?Vaner? på ett ställe kommit att inflyta såsom kändt binamn för Thäriogaroe, i stället för ?Varner, hvari genom sjelfva pointen i framstiliningen gåt: förlorad. Meningen var nemligen att, sedan man i annat funnit våra Vaner motsvara Thiäringarne, påpeka att dessa Thiringar i Tyskland kallades Varner, hvarigenom mån äfven får en märklig namnlikhet, Dett Thiäringarnes tyska namn, Varner, är icke någon konjektur, utan betraktas såsom kon stateradt. Geijera Svea Rikes Hätder, gamle upplagan, sid... 86: ?Varnerna äro samme nation som Thäringarne? , Werlautf, Procops Efterretninger, sid. 42, 46: Thirin ger have veret ansete som identiske med Varnerne?. Vi komma nu till författarens förtjenstfulla framställning aföfvergången till kristna kulten och hans teckning at det äldsta kulturlif i denna trakt, hvaraf spår och minnesmärken förefinnas: I förbigående böra vi dock först omnämna den öfversigt författaren i början af häftet lemnar af Värendslandskapets äldre skogsverld och djurverld. Med sorgfälligt begagnande af de gamle ortnamnen (bland hvilka alla som iyckte med —hult häntyda på löfskog) sluter sig författaren till ädlare löfskogars betydliga utbredniog i äldre tider, och på samma grunder stödjer han sina slutsatser om den äläre faunan. Han fullföljer iotill sednare tiden det småningom skeende undanrödjandet af de ädlare löfträden och utrotandet af de ädlare villebrådsarterpa och de försök, som från lagstiftningens sida gjordes, för att lägga hinder i vägen derför. Ar 1627 begärde en man i Aibo härad sjelf att komma åt IngermanlandX4 (ett svenskt Siberien på på den tiden!) för djur, som han hade skjutit och 7 ekar som han bade fällt, och år 1618 aan rn nn re