motsvarande det värde den representera och skulle den åter undergå en behöflig om byggnad, blefve kostnaderna derföre hö s betydliga. Lokalen i öfrigt är af gans stort omfång, och har riklig vattentillgång hvadan den företrädesvis är lämplig för ei större industriel anläggning; men icke hel ler en sådan anläggning kan ifrågakomma enär nyttjanderätten till lokalen är beroend på hvarje fideikommissarics godtfinnand och lifstid, Såväl sökandens broder som ock han slägtingar hafva hvar för sig skriftligen för klarat sig tillstyrka hvad af honom blifvi framstäldt. fver denna ansökan har Kongl. Maj: infordrat Svea hofrätts utlåtande. Vid ären dets föredragning uppstodo skiljaktiga me ningar. Referenten, assessoren Retzelius förklarade he!t knapphändigt, att han fö sin del ansåg sökanden icke hafva för der underd. ansökningen åberopat sådana skäl att han (referenten) kunde tillstyrka nådig bifall. Adjungerade ledamoten v. härads höfding Lönnrot utlät sig, instämmande mec referenten i afseende på fastigheten, åt enär statesekreteraren Benizelsijernas och exellensen grefve v. Enugeströms testamen ten icke innefattade uttryckligt förbud at förvara de i den underd. ansökningen om. förmälda samlingar å annat ställe än i sö kandens under fideikommissrätt innehafvande fasta egendom här i staden, samt det med fideikommiss-stittelsen, i hvad berörde samlingar angick, afsedda ändamål, att dessa mätte vara till allmänhetens tjenst, torde. med afseende å förändrade tidsförhållanden. bättre än för närvarande är fallet befrämjas derigenom, att samlingarna, eåsom sökanden hemställt, kostnadsfritt öfverlemnades till kongl. biblioteket och riksmuseum?, an såg sig hr Lönnrot, i anledning af ansök ningen i denna del, ?böra tillstyrka att Kongl. Maj:t täcktes förklara sökanden vara af för berörda testamenten oförhindrad att på nyss nämnde sätt öfver samlingarna törfoga?. Pluraliteten delade dock referentens mening hvarföre den blef kongl. hofrättens utlå tande. Det förekommer bärvid särdeles an märkningsvärdt att en mening kunnat segra för hvilken intet enda skäl anfördes. Tvifvelsutan hade hofrätten bort granska de skä som sökanden anfört, och motiverat sitt af styrkande, och icke åtnöjt sig med referen ens lösligt gjorda inkast, att sökanden icke anfört sädana skäl? som af referenten kund, gillas. Nu är åtgärden helt enkelt godtyckig, eller just det som en domstolskorporaion i intet fall bör göra sig skyldig till och man kan til och med ifrågasätta ou zongl. hofrätten ens afgifvit något utlåtande frågen. Sökandens anbud att till staten: örmån afstå samlingar af ett stort och obe tridligt värde hade tvifvelsutan icke bor: örkastas. Dessa samlingar innehålla nem igen en mängd intressanta originalhandlin sar, samlade under exellensen grefve v. Enseströms långvariga embetsmannaverksam et, en stor del af hans brefvexling såsom utrikesminister m. m. — aktstycken som äro elysande för en vigtig periodi vår histöris den antagligen har kovgl, hofrätten antinsen icke kunnat eller icke velat uppfattu rågan från en sådan synpunkt, och följden leraf kan emellertid blifva att dessa handingar för staten gå förtorade.