VINCENZO.) ROMAN I TVENNE DELAR AR GIOVANNI RUFFINI (Förf. af Doktor Antonio; Lavinia m.fl.) Nej, för all del, gör inte det! bad flicän, i det hon skyndade efter honom; det jenar ingenting till. Han lemnar den ändå nte på din blotta begäran, och du kan inte aga den ifrån honom med våld, efter gom hän är starkare än du. För öfrigt är han officer; och om pappa skulle få veta att du gått, och ensam ... Men: Vincenzos blod var nu i svallning och satte honom ur stånd att tänka klokt och förståndigt. Allt hvad Rosa kunde utverka var att han skulle vara tillbaka innan klockan åtta, den timme då man åt qvällsvärd i palatset. Han tog upp sin hatt, som låg vid foten af ett träd, och hoppade öf ver grinden. Rosa skyndade sig upp till belvederen och hann just lagom för att få sigte på honom i detsamma han tog af ned på vägen. Aunnu en gång ropade hon åthonom att stanna, men utan mera framgång än förut; hon hade derför ingenting annat att göra än sätta sig ned och genom de fallande tårarne betrakta huru han vandrade sin väg framåt utför backen. Klockan var ungefär half fyra på eftermiddagen; solen stod högt på himmelen och nedsände brännande strålar; men vår vandrande riddare aktade föga derpå, allt för myeket upptagen af den unga damens sorg för att hafva sinne för något annat. Han 9)i.8e A. HB. nir 1—4,