EH w UTI MIUU UVEJURTIICTCR. 217T UTBRYRVE dödades oeh sju sårades. En af de särade hade 7 bajonettstygn. Ditt och Datt från Stookholm. Tredje brefvet. Godt nytt år! Det er nu kun en Talemaade?, som ni vet, men man måste i alla fall hålla god sed i helgd, och jag börjar derföre med: Godt nytt år! — Och nu nog om den saken, Det nya året har kommit åkande med ett klingande siädföre, en liflig bjellerklang och en frisk men ej alltför skarp vinterkyla. Gator och vägar halva hvimlat af åkande. Allt hvad julboeken haft att bjuda på af vinterkappor, muffar, hattar och huivor har varit ute att visas, och Kalle Winter, som i detta fall har ett afvundsvärdt privilegium, har nupit alla vackra flickor i kind. Ett rosigt flickansigte inbäddadt mellan svandun, kan man se något täckare? Vintern har ock sina rosor. Jag, som anira, kom mig häromdagen ut till Djur, ården, hvilken äfven under denna årstid har sina behag, framför allt Sstora och lillaX promenaden. På slätten framför Blå Porien var den gamla Djurgårdsteatern försvunnen. Att skrifva dess historia skulle blifva ett icke betydelselöst blad ur svenska ecenena annaler. och svårligen skall den nya sommarteater, som redan ianan våren kom mer att uppväxa på samma plals, vid sitt minne fästa sådana namn som Torsslow och Pierre Deland m. fl. ?Tidens fordringar kunna ej med sitt varde? skapa konstnärer, men väl nya och vackra teatrar, och detär ju alltid något. Men hvad är det för ofanti ga massor af korsvirke och bräder som stiva mot skyarne der uppe på Hasselbacken? Se blott huru den gamla välkända byggnaden, der vi in tagit så mången middag under vårens och högsommarens skönaste dagar, se huru den nu såsom en liten pygm omfamnas at dessa jättefiyglar hvilka resa sig mot höjden, uppenbarligen för att utan fruktan för konkur rens bjuda spetsen åt den ur estetisk syoi ankt mindre prisvärda byggnadssluster som uppenbarat sig i den gamla Djurgårdsstaden. Utsigten der uppifrån blir skön, detär visat, och kanske utan sin like, utom i Stockholm der den ena taflan icke vågar framför den andra berömma sig af ett vara oförliknelig. Nu ser det hela något skröpigt och mycket vådligt ut, men kanske det blir vackert och säkert när det blir färdigt: Hr W. Davids: son är ex företegsam och uppfinningsrik men med od smak. Han vet hvad han gör, det har han visat. Den stora salongen med höghvälfda fönster, der till höger, lärer vara ämned till konsertsalong, så har man sagt mig; men som jag alldeles ioke är invigd i hemligheten kan jag ej säga annat än — hvad vet jag? ... Nu är emellertid Hasselbacken stängd och då det en så vacker dag icke lärer falla nå gon in alt resa tillbaka till staden för att äta sin middag så bjuder jag er allesamman till Fritz etablissement. -— Hvad är det för något? — Jo det är något alldeles nytt. — Ni mins Pohlero? Det är nu redan längesedan det gick på rullarna för gamle Pohl, men det gamla rucklet stod dock qvar och satte sig på tvären midt på Djurgårdsslätten. I fjol vintras var dock dees tid ute och ve derbörande befallte det gamla huset att ge gig i väg. Då satte man huset på rullar och lät det som det gick och stod göra en venstersväng och sålunda ställa sig i en linie med Manegen och Novilla, Det var en ut märkt manöver. Sedan petade man undan allt hvad som var murket på det gamla hu set (det vill säga nästan hvarenda pinne) och lappade till nytt, byggde verandor och flyglar m. m., så att det hela nu framstår såsom ett etabliesement af hvilket hr Fritz har all heder. -— Men hvem är då hr Fritz? — Hr Fritz är en karl som är om sig. Ni mins i somras, då vi åto tillsammans i den stora glasverandan på Hasselbacken, den fliuka kyparen med krusigt hår, som då passade upp på oss; han just han, det är hr Fritz, Han har ou eget etablissement och jag rekommenderar det till det bästa. Värt kaffe taga vi naturligtvis på Novilla. Man kan ej bättre använda en söndagseftermiddag. Vi taga plats i vinterträdgården under lagrarnes skugga. Bolen represente ras af mångfaldiga gaslågor, och fria kaoariefåglar sjunga i träden vid ackumpagnement af hornmusik från läktaren. Vi kasta en blick på hr Eckert, som, med fryntlig min och klädd uti hvitt förkläde, iskänker