halt tull DBerlinerkabinettet, hafva säkerllgen varit särdeles vigtiga. Förbundsgeneralen v. Hake skulle i dag åtta dagar sedan förlägga sitt högqvarter till Rendsborg. Af förbundstrupperna skulle en del detaeheras mot Frederiksstad. oo UTRIKES. ENGLAND. Den i Frankfart utkommande tidningen L Europe innehåller följande telegram från London af den 31 December: En ny ministerkrig har uppstått. Lord Russells afgång ur ministåren har blifvit en nödvändighet; måhända skall hela ministåören inom kort komma att afgå.v POLER. — Pimes specielle korrespondent i Petersburg bekräftar ett me att-den ryktbare polske kårehefen i Lithauen presten Maekiewiez blifvit tillfångatagen af ryssarne. Ryska tidningarne?, skrifver korrespondenten, som dag efter dag och vecka efter vecka försäkrat, att resningen i Lithauen var utsläckt, göra nu mycket väsen af denne litthauiske anförares tillfångatagande, Om en annan chef lyckas reorganisera Mackiewicz kår, skola vi likväl här få höra, att i Lithauen icke fin:es någon insurgent mer, och detta skall upprepas, tills någon för ryssarne gynnsam tilldragelse tillåter dem än en gång medgifva att de mitstagit sig. I hvarje fall har förlusten af Mackiewicz tillfogat lithauiska resningen ett svårt slag.? Såsom bekant har ryska regeringen utan vidare omständigheter låtit stänga flera at Warschaus förnämsta handelskontor och magaseiner. Denna åtgärd har ej kunnat annat än kännbart drabba de handelshus i Frankrike, som med dem stå i förbindelse. Man erfar nu af Patrie?. att flera köpmän iParis, Lyon, Strassburg och Möhlhausen hos franske iniikesministern protesterat mot ryska regeringens föraringssätt, och att franska konsuln i Warschau fått order att å franska handelns vägnar inblanda sig i saken. Patrie betviflar ej, att Tuileriekabineitet skall vidtaga alla nödiga åtgärder för att skydda de hotade franska intressena. Den mot polackarne vänligt stämda tidningen Wiener Lloyd innehåller följande öfversigt öfver de polska stridskrafterna vid det första revolutionsårets slut: Annu aldrig har det på Lublins område funnits så många insurgentkårer som vid denne tidpunkt. Efter striderna vid Chelm i medlet af November månad stå nemligen derstädes under general Kruk, som sjelf anför en ryttareskara, Walieorskis, Wierzbickis, Kory sinskis, Cwieks (Koslowskis), Mareckis (Ruckis), Szydlowskis (förut Jankowekis), Leniewskis och Eytmanowicgs kårer, vidare Zsrembos, Wroblewskis och Lipkowicrs nyligen förökade skaror under Innosza, samt siuiligen flera små, band hvilka Zeakrzewskis ryttareskara är den verksammaste, inalles således 12 större oeh ungefär 6 mindre kårer, eller tillsammans omkring 5000 man. Som denna insurgentstyrka uppträder förenad än i guvernem. Lublin, än i Podlachien, ger den de ryska garnisoneraa, hvilka tillsammans ed besättningarna i Zamose ooh -Iwangrod. uppgå till. öfver 18,000 man, myeket ett göra, emedan dessa ej kunna följa deras oupphörliga tåg kors och tvärs. I det angfätisande guvernementel Sandomir, hvarest, likasom i en del af det fordna vojvodskapet Krakan, general Bosak förer högsta befälet, är förhållandet enahanda, blott med den skillnaden, att insurgentkårerna äro något starkare. De stå under Remboajlo, Rudowski oeh general Cszachowskis fordna stabschef Eminowiez; dessutom finner man pierlignna nägra smärre kårer, inalles omring 3000 man. Det lysande anfallet på staden Opotow och Kruks seger vid Ociosenks och Daleszyce ha lemnat bevis på, att insurrektionen, trots ryssarnes öfvermakt (de räkna i Sandomir och Krakau mer än 8000 man), ingalunda befinner sig i en dålig ställning. På de öfriga krigsskådeplatserna, d.v.s, vojvodskaperoa Kalisch, Masovien, Plock och Augustovo, der man nu mindre hör tales om strider, befinna sig insurrektionens militära krafter till en stor del under organisation. Några af de nsbildade skarorna äro dock redan åter i verksamhet, såsom Okuniewskis, Nowickis, Pongowskis, Korytkowskis, Puttkammers, Grossmanns, Dubois m. fl. Af de äldre äro Szumlanskis, Syrewiezs, Kopernickis, Zychlinskis, Zielinskis, Brandts oeh Glebas aktiva, men ha dock alla mer eller mindre upplöst sig i mindre afdelningar och föra på detta sätt det lilla kriget. I Samogitien äro insurgentkårerna deremot åter större, och pater Mackiewicz segerrika skara skall ensam räkna 300 man. Näst dennes äro Kolyskos, Wyslouchs och Kuszleykos kårer de betydligaste; de uppträda än i Samogitien och än iguvernemen terna Wilna och Augustoovo. Insurgentstyrkan i konaungariket Polen torde, oberäknadt de fyra förstnämnda vojvodskaperna och palatinatet Samogitien, uppgå till minst 10.000 man, i följd hvaraf hela styrkan utgör åtminstone 20,000 man. ITALIEN Från Turin skrifves den 1 dennes: Vid nyåreåudiensen uttalade konungen för kamrarnes deputation sitt beklagande deröfver, att är 1863 intet tillfälle erbjudit sig att fuliborda Italiens förlo-sning; deremot kunde de europeiska förvecklingar, Bom vore att förutse under år 1864, erbjuda önskadt tillfälle. I sådant fell kunde landet räkna på