2 tyranniska, öfvermodiga och mångdubbla ender, de der vilja tillintetgöra ett helt folk, måtte vara för alla nationer, hvilka änna hafva en gnista qvar af högsinthet och själsadel. aktig än manlig, ädel mensklighet synes hafva blifvit, huru mycket känsla och sinne för hvad som är stort och ädelt än synes vara kufvade af kalla och egennyttiga beräkningar hos nationerna, — vi tro dock, att Och så vantrifven och tvinsote-l: der ännu fiones i menskligheten så mycket! qvar, att gnistan skall tända på mänga ställen vid åsynen af ett litet folk, som ej fegt dagtingar med dem hvilka vilja mörda och förslafva det, utan sätter sittlifi pant för att j häfda sin sjelfständighet och sin egendom, l som det hvarken får eller kan öfvergifva, utan att med detsamma afstå från sin rätt att vara fill och med upplyftad panna visa sig för verldens ögon. D ett litet hjeltemodigt folk, hvilket är redo att offra allt, som är ett folk dyrbart, i en modig oeh högsint kamp mot en flerdubbel öfvermakt, utan att göra min af att vilja köpslå med tyrannen om sin ära oeh rätt, — detia må draga allas ögon till sig, äf vensom aftvinga de utanför stående högaktning oeh beundran och bringa många hjertan, äfven hos folkens höfdingar, att klappa för den betryektes sak. Och det kan icke blifva annat, än att denna syn skall frammana hjelp på ett eller annat sätt. — Men man tänke sig nu ett omvändt förhållande. Ett sådant folk dagtingar med fienden om sin rätt att vara. Gent emot faran medgifver det homaom ieke en oväsentlig sak, utan för att bevara freden samt spara sitt blod oeh sina penningar medgifver det honom rättighet att vara herre i dess land, låter honom tvinga sig att tillbakafsga den etta skådespel afj lag, som könung och folk stadfästat, samti begynner derefter höra sig för hos honom oeh de vänskapliga makterna om hvad arfflenden vill tillåta. dem behålla och efter hvilken lag landet skall regeras. Ja, då mister ett sådant folk ieke allenast alla an dra makters hjelp och verkliga vänskap, utan det förlorar äfven ofvannämnde tvenne makters bistånd. ej önska att kunna dölja oss för 028 sjeliva om sådant skedde? Kunde vi möta Euroas blickar utan med nedslagna ögon? änkom oss våra unge män återvändande hem från Dannevirke med denna tanke: utan svärdslag är det land öfvergifvet, för hvilket vi ville offra vårt blod, öfverlemnadt Äran är borta. Skulle vil ; på nåd och onåd till en lögnaktig fiende; ! vi hafva lyssnat till feghetens och vanärans tal i stället för msnlighetens, äranz och fosterlandskärlekens. Det är folkets dödsi döm som folk. Och den andra makten? Il: stället för beundran och aktning — köld, tomma värdelösa beklaganden, medlidsamma axelryckningar, försäkringar att det är smärt samt att man icke kan lägga ett kraftigt ord eller fatta ett djerft beslut till folkens räddning. Alia ädla, stora känslors makt borta. Ett sådant folk, som fegt öfvergifver sig sjelf, öfvergifves ock med rätta af alla andra. Det finnes ännu hopp för ett folk, äfven om det dukat under i en hjelte modig kamp och dess sista fästning blifvit eröfrad; det finnes ännu utsigt till ärofull uppståndelse efter ett sådant fall; men det folk, som ej likt ett lejon värnar sin oaf hängiga lifsrätt, sin rättmätiga tillvaro som ett fritt folk och sin rätt att vara herre i sitt hus; det folk, hvilket utan svärdslag köPan sig en tillåtelse af sin fiende a:t ba älla sin gård och sitt hus — utan ära, ett sådant folk har förspilit sin rätt, det är in vigdt till en ärelös död, med föga hopp att någonsin kunna återupprätta sig. Den med goda föreänkningar försedda en gelska tidningen Globe yttrar om de tyska stormakternas förslag om Slesvigs ockupation bland annat: Denna nya åtgärd af förbundet ställer frågan på en internationel basis. Slesvig ntör icke någon del af tyska förbundet, lika tet som Helgoland eller Holland. Tyskar bo i alla tee länderna. Tyska truppernas framryckande till Slesvig skulle vara detsamma som en landstigning på sjelfva Seland. Vare sig att förbun et vel det eller icke, är doek det hos detsamma väckta förslagel ett ateg hän till kriget. Den militära ockupationen af Slesvig som materiel garantiX skulle vara analog med kejsar Nikolai militära oekupation af Donaufuratendömena. Det är uteslutande Danmarks sak att bestämma, om motstånd skall göras mot dette steg eller icke; men hvem kan tadla Danmark, om det gör motstånd? Från Rendsborg skrifves den 31 Dee.: cOmkring klockan 12 i middags inryckte de sachsiska trupperna, sedan de danska vid 10-tiden marscherat af (naturligtvis från södra delen af staden). Staden hade prydt sig med flaggor och de sachsiska trupperna blefvo med -jubel. emottagna. En afdelning utaf dem, cirka 89 man infant-ri och 50 dragoner, ryekte genast fram till slussbronilkronverket (som ligger på ett omtvistadt område) och ville marschera öfver densamma, hvarifrån de dock förhindrades af de på norra. sidan stående danska posterna, hvilka mötte dem med fälld bajonett. Den sachsiska afdelningen posaterade sig derefter på den tyska sidan af slussbron, och nu öppnades underhandlingar mellan den sachsiske generalen von Hake, som personligen infann sig på slussbron, och den danske befälhafvaren, hvilkas resultat dock förblifvit utan gagu. Prins Fredriks af Augustenborg fader, prins Kristian, befinner sig, äfven han, i Kiel och han har dock högtidligt förbundit sig, att icke sätta sin fot vidare på danska kononungen tillhörig jord! Det berättas att såväl konung Victor Ema nuel som ledarne af det revolutionära partiet i Ungern och Polen uppmanat danska regeringen att ej gifva vika för Tysklands pätryckning. Säkert är åtmintone attltalien öppet vill begagaa hvarje tillfälle som erbjuder sig, att fränrycka Österrike en delaf den egendom, som detta tillroffat sig. Den dansk-tyska förvecklingen lofvar i detta fall godt. Sångföreningarne, turnarne ooh andra invänare i Altona bragte Nyårsdagen på mor-— —-— — -—— --——— Vv RN —————a—— dn .—vwvvvvvsavänv—— MJ Å j 4 j j 1 I l ! 1 j ) 1 Å j