nat sätt lärer väl i sig inbegripa ett så mystiskt sätt, att hr Sätherbergs sätt ej låter förklara sig å ett begripligt sätt. Må derföre detta dunkla talesätt förbigås, och deremot hr Sätherbergs ofvannämpda yttrande, det han ej använder några sträcksängar, ytterligare belysas. Dessa visserligen till bokstafsemeningen fattliga ord innebära likväl, efter hvad här i bevis skall framläggas, ven osann uppgift. Utan att dock vilja vidröra de meddelanden mig enskildt lemnats af hr Säthetbergs med Stracksäng behandlade patienter, må endast omnämnas hvad nyligen inför svenska läkaresällskapets ledamöter, vid sammanträdet den 11 sistiidne September, förevar. Hr dr Hoök anförde samma dag till sällskapets protokoll, såsom bevis å ortopediska kurens gagnelighet, det ett fa I, nemligen af ryggradssnedhet eller scolios återstäl des medelst några månaders bruk af ortopedisk spännsäng och spänngördel, 5) hvilket fall ätvenledes af hr professoren Fr. Ceder schjöld uti hans sednast utgifna ströskrift, i lika lydande ordalag blifvit refereradt. Detta vittnar ju emot hr Sätherberg, som kun: gör, det han i sin ortopediska praktik ej använder några spännsängar. Och då följaktligen icke minsta tvifvel kan uppstå om sanningseniigheten beträffande såväl hr Hööks inför läkaresällskapet som hr Cederschiölds inför allmänheten lemnade uppgift, så lärer väl alltså hr Sätherberg ej kunna undgå tillvitelsen att hafva mindre sanningsfullt tillvägagått, och hans egna ord: svårt har jag att förstå hur han kan tillåta sig ett sådant handlingssättt, kunna här på hanom sjelf tillämpas, så framt han ej redan ötvergifvit ortopedien, Då hr Sätherberg uppger, det sådana apparater, som i ritning framlagts uti det af mig ut gifna arbete: Upplysningar beträffande ortopedien, icke varit af honom brukade. så är detta att betrakta som en nödhjelpsundflykt. Ty om än dessa afteckningar, hemtade ur tredje upplagan af dr Fritzes Lehre von den wichtigsten in der Chirurgie und Medicin gebräächlichsten Bandagen und Maschinen, Berlin 1854, ej skulle till alla delar fullt öfverensstämma med de ortopediska sängar eller redskap, hvaraf hr Sätherberg betjenar sig, är väl detta icke af någon positiv vigt, enär ändock de af honom begagnade grunda sig på kroppens tryck, spänning och sträckning. förutan hvilka väsentliga vilkor, såsom redan anfördt är, ej någon ortopedisk säng eller ens någon sådan slags konstutöfning gilves. Åttför öfrigt i plansch vilja förevisa de för närvarande af hr Sätherberg brukade tryckoch sträckapparater vore ju att framställa det mindre kända och erkända i stället för det såsom riktigt erkända, fullständiga, hvarföre jag ansåg det mera upplysande att företrädesvis afteckna de slags spännsängar ortopediens heroer, Lafond, Du val, Maisonnabe och Schreger inventerat, äfvensom den allmänt brukade Blönerska sträckstelen och Husards stålgördel, hvilka apparater, om än för hr Sätherberg obekanta, ej kunna vara främmande för en kirurgie professor och ledamot af direktionen vid ortopediska institutet. Ar Sätherberg har ju veterligen icke inventerat någon enda ortopedisk apparelj utan begagnar hvad andra ortopeder och bandagister i allmänhet bruka, hvilka redskap ej äro hem: igt hållna, och då hans institut icke heller kap enttag i bredd med något af de i utlandet befintliga, såsom Guerins i Paris, Berends i Berlin, Heines i Wurzburg, Tamplins i London, t. d. LeithoPs i Libeck) hvarest jag bland andra appareljer sett användas Glissons halsgunga, escarpolette; så borde väl de af mig i ritning upptagna, utaf Europas förnämsta ortopeder mest begagnade, redskap ej häcklas eller kunna förklaras gifea ett alldeles oriktigt begrepp om det ortopediska behandlingssättets. Skulle deremot denna förklariog af hr Sätherberg vara på fullt allvar afgifven, då erkänner han ju med detsamma sig ej vidare vara någon ortoped. Förbigående all närmare granskning af detta tillsvidare dunkla sakförhållande, återstår dock att, på grund af ofvananförda skäl, och med hr Sätherbergs ord till ledning, åtvarna dem af det lässnde publicum, hvilka tilläfventyrs skulle vilja rådföra hr Sätherberg, att icke tro på hans s. k. ortopediska sängar med en apparelj, som (verkar på ett helt annat sätt än sträcksängarnas. Gabr. Branting.