otgifvare ealigt tryckfrihetsförordningens 3 8 11 och 12 mom., jemförda med 60 kap. 4 och 5 SS missgerningsbalken, samt utgifvande af skadestånd och kostnadsersättning. Sedan stämningen blifvit uppläst, anmärkte v. häradshöfding Möller, att ett misstag influtit i densamma så till vida, att der stode uppgifvet det den åtalade artikeln blifvit reproducerad i Aftonbladet tör den 8 December, i stället för den 7, hemställande hr Möller om svaranden ville begagna sig af detta misstag, i hvilket fall processen blefve helt kort. Härtill genmälde magister Sohlman, att han af detta misstag ej ville taga sig anledning att bestrida käromålets upptagande till pröfning, helst han önskade få saken afgjord så fort som möjligt; tilläggande magister Sohlman, att han visserligen genast vore beredd att muntligen ingå i svaromål, men att, då det kunde vara af intresse för honom att få detta ordagrannt taget till protokollet, han för dess skriftliga affat: tande äskade uppskof. Detta beviljades, och utsattes målet till förnyad handläggning den 31 December. — . Då det nu påropades, inställde sig parterna åter, och inlemnade svaranden en längre skrift. lig förklaring, till en början upptagande hvad ansvarige utgifvaren af Göteborgs-Posten vid denna stads rådhusrätt andragit i målet, hvaraf inbemtas upplysning om förhållandet med hr Maass bokhandel och plakater i Göteborg. Derefter anfördes af svaranden följande: Så lyder den förklaring som blifvit afgifven af utgifvaren utaf Göteborgs-Posten, i hvilken tidning ifrågavarande uppsats först varit införd, och ur hvilken den sedermera blifvit reproduce rad i Aftonbladet, liksom i många andra tidnin: gar. Ja fager mig friheten i förbigående an: märka det faktum, att samma omdöme, som ifrågavarande artikel uttalat öfver tidskriften Familjevännen, har till en del i långt skarpare ordalag blifvit uttaladt af svenska tidningar i alla landsorter, och sedan det blef kunnigt, at hr Maass anställt åtal med anledning af Göte borgs-Postens uppsats, har denna blifvit aftryckt af en mängd tidningar, till en del med åtskil iga ganska skarpa tillägg. Vill hr Maass vara eqvent i sitt försök att hämma det kritiska ets frihet i litterära ämnen, så bör han t Stala äfven alla dessa blad, hvilka visst också med ganska stort nöje skulle motse en så dan åtgärd från hr Maass sida. Aftonbladet: redaktion skall gerna ställa till hr Maass dispo sition sin samling af landsortstidningar, på de han må kunna bli i tillfälle att inhemta, hvad som blifvit i tryck yttradt rukdt omkring i alle landsändar öfver hans kära tysk-svenska Familje. vän. JI det hela torde det vara alldeles öfverflödig! att jag för egen del yttrar något i ämnet fort sätter förklaranden, då det väl näppeligen lärer kunna falla någon jury i vårt land in att vilja upphäfva sig till domare deröfver, huruvida er litterär kritik är rättvis eller ej, lika litet som någon myndighet i vårt land, vore det än sjelfva svenska akademien, kan tilltro sig att med verk. lig domsrätt bestämma, att ingen får kalla den eller den litterära eller artistiska produkten dålig cet underhaltig, utan att komma i kollision mot missgerningsbalken. Det kan icke nekas, at! det vore synnerligen beqvämt för en del författare, men isynnerhet för åtskilliga förläggare, om de kunde företaga sig att åtala hvarje mindre fördelaktigt omdöme om deras litterära produk ter, såsom menligt för deras heder och skadligt för dem i ekonomiskt hänseende; om hvarje kritisk skriftställare, för att vara strafflös, skullc nödgas öfvertyga en brottmålsjury om riktighe ten i sina omdömen och bibringa dess ledamöte! samma uppfattning, som han sjelf har. Följder af ett sådant system skulle vara, att all kriti vore omöjlig annat än den, som förläggarne ut öfvade genom väldiga puffannonser. Jag har ännu aldrig hört talas om något dylikt försök i vårt land att göra tryckfrihetsjuryn till en litterän ereopag, och jag finner det lätt förklarbgt, attd3 ett sådant försök nu sker, det utgår från en främling som, om han än vistats åtskilliga år j vårt land, förmodligen dock icke lärt sig be gripa våra seder, institutioner och förhållanden. ramför allt icke vår fria yttranderätt; utan med fört sina begrepp derom från andra hål!; ehuru jag icke kan rätt förstå hvarifrån; ty i sjelfva Tyskland skulle ett dylikt försök från en förläg. gares sida att genom domstol få sina alster till. erkända litterärt och artistiskt värde, vara något väl magstarkt. Efter mitt sätt att uppfatta pretend skyl digheter har densamma i förhållande till der litterära produktionen en bestämd törpligtelse, ej mindre att rekommendera och söka ge spridning åt det som är godt och förtjenstlullt, än ock att motarbeta det som är dåligt, icke endast det moraliskt usla, utan äfven det litterärt under. haltiga. Detta sednare kan nemligen vara till stort mehn för litteraturens utveckling, isynner het om man på marktschrejerivis söker truga och prångla ut det, oberoende af bokhandlarne, som i allmänhet ha en viss försynthet för att taga befattning med och söka ge fart åt det smycket dåliga, men i stället genom s. k. kolpor törer, som gå ur hus i hus och med en envishet och oförskämdhet, som sträfvar att besegra hvarje afvisande åtgärd, snart eagdt tvinga menniskoi att taga deras litterära varor, för att en gång bli af med dem. Detta system har tillförene blott blifvit tillämpadt af e svensk förläggare, nem: ligen den namnkunnige apotekaren Riis. Det har på sista tiden egentligen blifvit i större skala infördt och tillämpadt hos oss genom nå gra tyskar. Först trugade en doktor Julin-Fabricius på det sättet ut en mycket usel tidskrift för ungdom, som dock icke kunde fortfara, när dess dåliga halt blef kunnig, och då en svensk man började utgifva ett godt och redbart arbete i samma SR Sedermera har hr Maass börjat sprida tidskriften Familjevännen på samma sätt, och ännu ett eller annat dylikt tyskt-svenskt företag af samma art har här sedermera försports När nu dylika underhaltiga produkter erhålla en stor spridning -och en sådan pästå förläg: garne att de haft — så skadar det icke blott di rekt genom den dåliga läsning, som sålunda spri: des, utan gör äfven en indirekt skada åt littera turen. Inom ett land är det blott ett visst kaital, som invånarne årligen kunna afse till inköp af litterära alster; blir nu decta till en mera betydande del upptaget genom inköp af stora massor af lösliga och usla saker, så åstadkom mes derigenom en inskränkning i det belopp, som kan komma den gedigna litteraturen till odo, och det blir derigenom alltmera svårt för örfattare af värderika böcker, som kunna göra vårt land heder, att finna förläggare, som på an ständigt sätt kunna honorera dem för deras ar te, Förklaranden gjorde härefter det medgifvande att Aftonbladsredaktionen på visst sätt kunde sägas ha gjort sig skyldig till en stor försummelse med hänseende fill Familjevännen derigenom, att den icke för längesedan varnat den mera lättrogna delen af allmänheten för de puffar, som tidningarne icke kunna vägra att införa i sin annonsafdelning, men som det i viss mån åkocer dem att söka göra oskadliga genom