Härpå svarade Victor Hugo med följande bref, dateradt Hauteville-House, Guernsey den 20 Dec.: tBästa Garibaldi! Vi hysa båda tillförsigt, och bådas vär tillförsigt är densamma. Nationerna måste ofelbart en gång uppvakna. Jag lefver i den innerligaste öfvertygelse, att när tiden är kommen, skall föga blod flyta. Folkens Europa farå då se (skall handla på egen hand). Till och med de lyckligaste och nödvändigaste revolutioner bära ett ansvar på sig; och ni, likasom jag, hör till dem, som bäfva tillbaka för en onödigt utgjuten blodsdroppes oerhörda skuldbörda. Låtom oss icke ha nägon blodsutgjutelse, det är idealet: och hvarföre skola vi icke eftersträfva idealet? Om idealet kan uppnås af menniskor — och ni sjelf är ett tillräckligt bevis derpå — hvarföre skall det då ej kunna upp: nås genom krig? Hatets vågskål sjunker, i samma mån hjertats vågskål höjer sig. Låtom oss då alla sträfva efter at: höja hjertana. Frihet och frälsning genom själen — revolution genom civilisation — det är vårt mål — ert så väl som mitt. Och när ni måste strida den sista drabbningen, kunna vi vara säkra på, att den skall vara skön, högsinnad och stor: den skall verka lika välgörande, som en drabbning möjligen kan göra. Problemet är i någon mån löst enom er tillvaro. Ni är fredens bjelte, som forsar krigets stig. Ni är det rätta svärdet. Dyrbara vän, jag trycker er sublima hand. Victor Hugo.