forttara att leda din musikaliska uppfostran, men jag har uppställt det uttryckliga vilkoret, att du skall få sånglektioner i semina riet. Herren vete hvad slags sånglärare du kan få der; men han må vara hurudan som helst, så skall han dock tjena till att hindra din vackra röst och ditt säkra öra aw helt och hållet förrosta. Kom ihåg att det är om måndag som du skall resa till Ibella. Du kan nu gå och fortsätta dina lekar.4 Ja, signor Padrone, jag tackar så mycket signor PadroneX, och e) litet förbryllad skyndade Viocenzo genast att meddela sin unga herrskarinna dessa stora nyheter. Vi wilja här nämna, att Rosa var en flitig liten kyrkgängerska, som hade sin synnerliga fröjd åt klockor, siltverbroderade messkjortor, grannt pydas altaren och allt elags kyrkligt prål. restenibetet stod i hennes tanke i en helt naturlig förbindelse med alla dessa saker, med anförandet af processioner och biskopens i Ibella stora guldkors och violetta strumpor. Kort sagdt, att tillhöra presterska pet var i hennes ögon eit non plus ultra af ära. Om Vincenzo hade underrättat henne om sitt blifvande uppstigande på en tron, skulle Rosa ej känt sig hälften så stolt som då hon hörde att han skulle blifva prest. ?FTänk bara, en vacker dag kan han sjelf bli biskop! Vineenzos fåfänga kittlades ej litet af denna åeigt at saken. Det var emellertid ett litet item vid allt detta, som låg alltför nära till hands för att kunna förbises — letandet efter fågelbon, jagandet efter fjärilar och alla andra muntra upptåg skulle nu taga ett alut. Denna fula sida af medaljen öfverröstade till en början den lilla flickan och gjorde henne för en stund fiendiligt stämd äfven mot kyrkliga värdigheter, men sedan den första oron var öjverstånden, återfick hon sitt goda lynne och försäkrade att hon nog skulle blifva i stånd att skaffa honom tillåtelse att ofta besöka dem i palatset, och då de om vintern flyttade till Ibella, hvad kunde väl då hin dra honom från att hvarje dag komma och