rår oåterkalleligen försiggå, fasten man j: cke förbiser det djerfva företagets faror, Kourg Vietor Emanuel är dock lifvad af den största tillförsigt, och anser Italien vara vuxet att ensamt eröfra Venetien. Krigsministern, generallöjtoanien Rovere, :ckall efter julhelgen, enligt uppdrag af konungen, inspektera alla vid Po och Mincio uppställda trupper, samt afgifva rapport omj, deras stridsduglighet, Kronprinsen Humbert har, uti en skrifvelse ill konungen beklagat sig öfver det obeil hagliga i hans ställning uti Neapel och anhållit om att blifva återkallad. e AMERIKA. Presidenten Lincoln har offeotligt förklarat: SAtt rebelistaternas återinträdende i onionen med alla deras gamla rättigheter, ifven den, att ega slafvar, är omöjligen förenligt med uoionens varaktiga och lyckliga återställande. Newyork Herald förordar ifrigt general Grant till presidentskapskandidat. Andra blad agitera deremot för Lincolns återväljande. Från Newyork berättas, att unionstrupperna den 30 Nov. eröfrat fästet Esperanza, som är beläget vid Matsgondaviken, i Texas, vid mynningen af floden Colorado, med alla dess förråder och artilleri. Men den 1000 man starka besättningen hade lyckats undkomma. Genom innehafvandet af detta fä ste skola unionisterna nu vara herrar öfver mellersta och vestra Texas, äfvensom alla betydande punkter vid östra kusten, med undanteg endast af Galveston. Rebellgeneralen Longstreet befann sig i Rutledge, 4!, svenska mil nordvest från Knoxville i en säker ställning. General Buttler hade med ett negerregemente besatt Elizabeth City i Norra Carolina, och ämnade göra denna ort till basis för sina vidare operationer. Skattkammarkansleren i Richmond har föreslagit, att sydstaterna måste upptaga ett lån af 1000 millioner dollars (3750 millioner rdr rmt), hvars räntor skulle. betalas i klingande mynt. Vidare föreslär han på läggandet af egendomsskatt af 5 procent, som skulle betalas i klingande mynt, samt förklarar, att om dessa åtgärder ej vidtagas skola de konfedererade staterna duka under. Uti senaten i Richmond hade presidenten Davis blifvit angripen af senatorn Fote, som ansåg Davis allena vara skulden till de sednaste motgångarne på krigsskådeplatsen för de konfedererade. 3 (Insändt.) För att sedan visa, att N. D. Allehanda icke är ensam i sina åsigter i danska frå gan, letar den reda på nigra uttryck i åtskilliga landsortsbled, hvilka uttryck skola styrka de ovissa och vacklande om landets digt i ifrågavarande fråga. Och så finner den i Köpings tidning en artikel, som den har panna nog att aftrycka. Det var ju en god bit! Hvad än NI D. Allehanda deraf skördar, ära torde den väl icke skörda deraf. Sverge bör uteslutande egna sina sträfvanden åt utveckligen af egna tillgångar och krafter, icke kesta sig in i en grannes strider, som under årbundradenm alltid varit vår dolda afundsman och motståndare, ehuru den nu, saknande egna krafter att på otiil börligt sätt ioförlifva med sig länder, som aldrig hört eller önskat böra den till, vill ställa sig in hos Sverges regering och folk för att derifrån få hjelp för fullföljandet al sina otillbörliga syften. Sådan är tankegången i vämnde artikel. Och med denna vil: N. D. Allehanda öfvertyga någon, med denna ville den visa sig kompetent att föra Sverges talan, denna lägger den fram för Sverges allmänhet — och den blyges icke. Hvilken svensk mean skall härigevom öfver tygas? Ännu äro gudskelof redlighet och ära de krafier, som bestämma svenska männens hendlingssätt. Ännu bor i Svea land ett folk, som aktar sanning högre än lögn — vi äro förviesade att så alltid skall blif va. Och ändå djerfvas två af Sverges tid niogar offensligen beljuga både det danska folket och det svenska. Eller hvem har lärt Köpings tidning att Danmark i närva rande tider är föremål för svenska folkets Srällmätiga oviljas, ja till och med hat? Då svenska folkets alla klasser, från de högsta till de lägsta, vid så många tillfällen täflat i att uttrycka de varmaste sympatier för broderlandet, då detta å sin sida sökt att frambära uttrycken af sina broder liga känslors deltagande — vågar en svensk ublicist framljuga hos svenska folket käns: or, som nu icke ega någon grund — ja, hvad värre är, han är oförsynt nog att tilla danska folket ett handlingssätt, som fakta och historiska dokumenter hvilket ögonblick som helst kunna visa vara en nödlögn. Skulle icke hvar och en under sådana förhållanden vera förpligtad att ut säga ett energiskt: du ljuger? Man kan naturligtvis ha olika åsigter om hvad ställ nin verge bör intaga till de danska förvecklingarna. Men ännu aldrig har den åsigten blifvit godkänd af personer, som ega samvete, att ändamålet helgar medlen. Vill man således anföra grunder för eina åsigter, bör men ej gripa dem urluften och tro, att man der får reda på den allmänna opinionen. Vi fråga slutligen N. D. Allehanda och anhålla att få svar på den frågan: är det mera otillatändigt, att 2997 norska wän uttrycka sin opinion inför Sverges regering, än att två af BSverges publicister beljuga både det danska och det svenska folket?