UTRIKES FINLAND. I I Helsingfors Dagblad läses: Hafsvattnet; har i natt fallit med ens 5 fot. Isen inorra hamnen svigtade och brakade liksom till följd af en jordbäfning. T Tapio omtalar att läraren vid skolan för fattiga gossar i Kuopio, hr Sernius, så illa misshandlat en nioårig skolpilt, att vid en sednare anställd läkarebesigtning å gossens kropp funnits 30 blånader på olika ställen, deribland flera på så ytterst farliga stäl.en att läkaren ansett dem komma att blilve honom till men för hela lifvet. ENGLAND. Lord John Russell skall ha underrältat kabinetterna i Wien och Berlin, att han inhemtat kronjuristernas utlåtande om Londonprotokollet, och att dessa betrakta det såsom en synologmatisk traktat, som bin der Österrike oeh Preussen ieke blott i afseende å Danmark utan ätven i afseende å de öfriga undertecknarne, till och med om Danmark icke uppfyller sina förpligtelser. POLEN. Iosurgenterna ba nyligen uppfångat en depesch, som Czengiecz afsändt från Kielce till Warschau och hvari han begär förstärkning, emedan han i annat fall aldrig skall bli herre öfver resningen. Bönderna i guvernementet Sandomir, heter det vi dare i depeschen, begifva sig hoptnls till insurgenterna och påstå, att general Bosak är skickad af kejsar Napolen, för att hålla revolutionen vid makt.X Bosak har nemligen börjat operera i nämnde guvernement. I guveroementerna Lublin och Krakau ha polackarne haft fördelen på sia sida alitsedan September. Äfven ytterst i östra delen af Podlachien vid Bug ha ryssarne lidit nederlag. Den der kommenderande insurgentebefen Kozlowski anföll ryska öfversten Emiecinski med en kår af 900 man och slog honom. Då polackarne härpå vände sig emot den under öfverste Dmitrjews befäl stående mobila kolonnen, hade denna dragit sig tillbaka öfver Bug ända till Grodek. Polackarne veta, att den, som gripit till svärdet, måste utan förskoning genom svärd omkomma eller segra, och derför slåss de sårom lejon, och detta midt i vintern, illa eller alldeles icke försedda med pelsar och med knapp förplägning mot 200.000 ryssar, som tillåta sig allt och hvilka, oberäknadt utpressvingarna i konun ariket, erhålla tillförsel och understöd från alla båll. 1 guvernementerna Lublin och Podlechien ha flera afinsurgentskarorna anlagt belästade läger med träbarscker åt sig i skogarna. Hufvudskarorna äro Zarembazj och Wroblewskis infanteriafdelnipgar samt Pominskis och Junoszas kavalleriafdelningar; videre Wierzbickis, Rudzkis, Koslowskis, Krysioskis, Zielinskis skaror samt enj mängd små afdelniogar aflandtgeosdarmer, som genomströfva landet, upprätthålla ordvingen, verkställa nationalregeringens befallningar och underrätta insurgentcheferna om ryesarnes manövrer. Alla insurgenter.4. nas stridskrafter i fre aral Lublin och Podlachien stå under general Kruks öfverbefäl; han semlar skarorna, när ban vill leverera ryssarne en strid, eller förde: lar dem i små sfdelningar, då ryssarne nalkas i öfverlägset antal, och undviker sammandrabbning. Bönderna börja alltmera f deltaga i resniogen samt förse insurgenternas läger och förskansade baracker med ammunition och lifsmedel. Ryssarne sky ej att deportera till och med omyndiga barn till Siberien. I en af de sista transporterna dit befann sig en 12 års gosse. ITALIEN. Enligt telegarm från Turin ef den 27 De2cember, hade Garibaldi ingifvit sin äfekodaansökan såsom medlem af deputeradekammaren. Från Turin skrifves den 24 December: Hopandet ef franska trupper vid gränsen, hvilken åtgärd Bu mera icke kan förnekas, bar på det högsta höjt Italiens förhoppningar. Om regeringen ännu iskttager en varsem hållning samt till och med formligen förnekar sina krigiska afsigter, så ken man deruti endast se Englands inflytande, eme den detta lands regering verkligen förklarat sig mot hvarje krigiekt uppträdande af Italien mot Österrike. Frankrike afråder att angripa Österrike, men uppmanar italienska regeringen i herelighet att förbereda sig på alla eventualiteter, som kunna blifva en följd af Österrikes militäriska rustniogar. Men offentligt söker franska kabinettet framställa turinerksbinettets krigiska afsigt såsom ogrundad och utbrottet af ett krig omöjligt. Uti en annan, korrenspordens från Turia berättas följande: Grefve Pasolinis sändning, bvars ändamål var att söka åstadkvmma en öfverenskommelse mellan Frankrike och England rörande lösningen af NMalienska frågan kan anses såsom fullkomligt misslyckad. Uti Paria blef grefven väl ytterst förekommande emottagen och öfverhopad med artighetsbevia, men hen kunde dock ej i fomerska frågan utverka några verkliga medgifvanden eller löfien. I London fana han ministåren Palmerston — Russell fultkomligt obenägen ett gå Italiens önskninar till mötes, under förevändning af, att ess misstroende till kejsar Napoleons af. sigter var så stort, alt detsamma till och med mycket starkt inskränkt engelska kaI bineltets gy mpatier för Italien. Palmerston, så väl som Hussell, gäfvo grefven derföre I det eärde!es alvarsamt mensde rådet, att I Italien målte afstå från sin lust att eröfia I Venetien; ty ensamt vore desv krafter ej tillräckliga mot Österrike, och en intervertion af Louis Napoleon ekulie Europa ej Itillåte, och det skulle i detta fall lätt kunna l inträffa, att Italien kunde finna Englandvid -I siva motståndares sida. (!) Man är här så mycket mera nedslegen öfver detta resultet al grefve Pesolinis sändnivg, som man ej är i tillfälle att följa Englands vässkopliga Å jräd. Henaliogs partiet påyrkar nemligen med I yttersta heftighej och ihärd:gbet att Ilalienska regeringen må foga ejg efter hela nationens önskan och hela den inre ställningen Iemee mm rota und vel än aftenala ne mm Mm a RARE