nägna alt medgifva reciproeitet i fråga om spanmålsaffärer, hved tullen anginge, så är dei likväl rentaf oförklarligt bvartill det: ekulle tjena att inom vårt eget land stadga; införseltuil, när utförsela af varan samtidigt i uppgår till nära nog dubbla beloppet —i månne för det föga atfundsvärda ändamålet all kunna beskatta sina fattiga likar? I Och om nu införseln af malen spanmål under samma år öfversteg utförseln, 1å kan man taga för gifvet att detta missförhålJande utjemnas så småningom, sedan rikets ständer numera borttagit grundekatterna på! mjölqvarnar och medgifvit större frihet för des-as anläggande. t Jemför man importen och exporten under 1862, så finner man att spanmål, omalen och mulen, införts till betydligt mindre belopp än föregående året; t. ex. omalen råg, som 1861 utgjordes af 3,125.678 kubikfot, utgjordes 1862 af endast 1,981,833 kubikfot, samt rågmjöl, som 1861 utgjordes ai 298.234 kubikfot, utgjordes 1862 at blott 91,997 kubikfot. Dylika omständigheter borde öppna ögonen på protektionisterna och visa dem huru föga deras satser och påståenden bekräftos af de verkliga förbållandena. Då denna uppsats endast afser framläggandet af några omständigheter, hvilka möjligen kunna belysa någon sida af den; vidtomfattande tullfrågan, och således ickeij har anspråk på att utgöra en genomförd granskniog ef en eller annan del deraf, torde det icke vara ur vägen att vid sidan af det förut sagda vidröra en artikel, mot hvars införande skyddstull väl icke kunnat påyrkas, men hverå hög tull blifvit åsatt, derför att varan ansågs för en kassaartikel. Detta är tobaken. 1860 höjdes tullen härå med endast tre öre pr skålpund, och detta skulle medföra en ganska vacker tillökning i statsintraderna, ty med beräkning af en årlig införsel af åtta millioner skålpund tobaksblad och tobaksstjelk finge man en årlig tillökning af 240.000 rdr. Första året af den nya texans tillämpning uppgick också ioförseln af dessa artiklar till 8,020,852 , och då syntes allting godt och väl; tollen på tobak för 1861 uppgick nemligen till 2,005,220 rdr 50 öre; men året derpå, 1862, sedan varuimportörerna hunnit fundera på saken, tog den en annan riktning; under detta år upp ick införseln endast till 3,638,871 , medförande blott en tullinkomst af 909,717 rdr 75 öre, och hvart tog den beräkvade tillökningen istatskasssn vägen? Att införseln verkligen minskades 1 så stor skala skall näppeligen någon våga påstå, men att tullinkomsten gick statens näsa förbi, det är notoriskt, — huru detta kunnat tillgå är måhända lättare för herrar protektionister alt begripa än för någon annan. Emellertid kan icke nekas att en föreställning derom gjort sig gällande, och efter denna föreställning dömmer man: pro primo, att smuggla vore alltid billigare än att betala 25 öre för hvarje skålpund tobaksstjelk i tull — ergo gick väl en del den vägen; ro secundo lärer det finnas ett sätt att årligen införa varan till riket utan att smuggla och utan att erlägga tull; öfver norska grän-: sen vore nemligen lofgilvet att medföra min dre partier in i landet, och i Norge lärer tullen vara lägre än här. Huru härmed bänger tillsammans känner jag ieke närmare. men in kom tobaken, och dermed var väl allting godt, kan jag tänka. ——A. P. 98. Nu har jag sett presidenten Åkermans skiljaktiga mening? i utlåtandet från kommerskollegium och finner den så pass beskedlig, art jag till och med vågar boppas på hens omvändelse — i framtiden. bt 8, LA NN