VINCENZO. ROMAN I TVENNE DELAR AR GIOVANNI RUFFINI, (Förf. af Doktor Antonio, Lavinia m. fl.) FÖRSTA DELEN. KAPITLET I. Huafvudpersonerna presenteras. Till hälften gömd bakom en hög rosenhäck, som omgaf en liteu konstgjord damm med ett vattensprång i midten, var en ung, inhyilt flicka sysselsatt med att under munter sång bortklippa vissna blommor och torra blad. Då vi säga att den unga fliekan sysslade med vissna blommor och torra qvistar och blad, låta vi henne få tillgodo njuta ein goda afsigt, ty ett sorgligt faktam var det, att bland de gamla och förvissnade en icke ringa mängd af fullkomligt friska rosor och lofvande knopper beströdde marken der hon hade gått fram. Men hvem kunde väl göra heone ansvarig för denna lilla åverkan, då man jemförde dena tunga trädgårdssaxen med de små trinda händer, som sökte att handtera den? Under tiden kom en egendomlig figur, klädd i en randig bomullsmössa och ett grönt förkläde, i skydd af en all af mulärsträd, sakta och förstulet linkande fram mot dammen. Då han väl kommit dit, stod mannen — ty en wan var det, och ev gammal man, och utan tvifvel en af de fuleste män man kunde se — några ögonblick och vantade, bidande sin tid, och gick derefter öfver det korta mellanrummet mellan allen och dammen; och då nu ingenting mera än rosenhäcken skilde honom från den unga flickan, ropade han: s såha! Kommer jag inte på er nu igen, signorina ! Signorinan ryckte till helt förskräckt och utbrast: Huru obeskedligt ef er, Barnaby; ni skrämde mig riktigt fråa mina sinnen. Jag skulle önska att jag kunde skrämma er från edra odygdiga konster, men det är tyvärr omöjligt. Huru måoga gånger bar jag inte sagt er att niska lemna blommorna i fred! Har ni inte er egen trädgård och er egen trädgårdsasax, hvasa? TMin har kommit bort, invände den unga J ill sitt försvar. 5 i bättre för dessa Guds stacting. Ni har just gjort ett