ster. Till slut wibringade prof. Broch ettlefve! för kungen, som mottogs med stormande jubel; af prof: Aschehoug för Danmark och af advokat Dauker för Norge och Sverge, hvilka likeledes helssdes med entusiasm alt församlingen, hvarefter mötet upplöstes. Rättegångsoch Pelissakor. Göteborg den 24 December. Det af bokhandlaren Philip Maass i anledning af en uppsate i n:r 283 för den 5 dennes väckta tryckfrihetsåtal mot utgifvaren af Göteborgs-Posten förekom i går inför härvarande rådhusrätts första afdelning. Såsom befallmäktigadr ombud för hr Manss upp-rädde v. härads! ofdingen Ludvig Möllei, som uppläste den mot G-P. uttagna stämning, hvilken in extenso finnes intagen i n:r 285 af Nya Dagligt Allehanda, och slutade med yrkande af ansvar å G-P:s utgifvare enligt 3:dje S 41 och 12 mom. af konvgl. tryckfrihetstörordningen, jemförda med 4 och 5 5S af 60 kap. missgerningsbalken, hvarjewte yrkades skadestånds utgifvande till käranden samt kostnadsersättning enligt den räkning, som till domstolen kommer att aflemnas. . Derefter uppläste G.-P:s utgifvare sitt genmäle å stämningen, hvari de i densamma uttalade anklagelsepunkterna bemöttes. I den uppsats ar G.-P., som gifvit anledning till åtalet, hade man talat om de braskande annonser och puftar, genom hvilka hr Mauss sökte gifva spridning åt den hos honom utkommande Familjevännen, och hr Maass ombud frågade nu, Purusida svaranden vore försedd med någon af dessa puffar för att gifva faktiskt stöd åt det begagnade uttrycket. Svaranden vi sade som svar härå prof på de särdeles synliga och lofvande annonser hr Maass låtit in!ra i N. D. A, hvari Familjevännen rekommenderas hos allmänheten. I desamma säges Familjevännen vara redigerad af en man, hvars gedigna bi:dning och höga intelligens vore en säker borgen fär arbetets värde. Hr Maass ombud medgaf att hans hufvudman i detta afseende kunnat misstaga nig men nog vore den ifrågavarande ersonen, hr F. Heurlin, efter hvad ombudet hade sig bekant, magister. I G..P;s uppsats var vidare nämndt, att hr Maass här etablerat en femte bokhandel, hvilket bestreda af ombudet, som förklarade det hr Maasy blott här upprättat en expedition för sina egna förlagsartiklar. Härvid bänvisades till af hr Maass införda annonser i Handelstidningen, deri det heter — hos Ph. Maass (Köpmansgatan n:1 28) och öfrigs bokhandlare etc. Ar Maass må: ste således vara bokhandlare och specielt bLukhandlare i Göteborg. I detta afseende upplyste hr Maass ombud att justitiestatsministerns owmwbud härstädes väckt åtal mot är Maass för hans försummeise att ej hos vederbörande anmäla detta faktum. Hr Maasg ombud mente att la en i denna punkt vore otydlig, och der så är allet, vore det bättre att göra fr mycket än för litet, samt förklarade att om hr Maass i denna angelögenhet vändt sig till honom, hade han tvckat att afråda den nu äskade anmälan såsom ej af bebofvet påkallad. På ombudets förfrågan, om svaranden äfven vore försedd med ett af de plakater, hvilka i artikeln omtalas, förklarade denne att man blott behöfde kasta ögonen ut genom sessionsrummets fönster för att se dylika på väggarne till f. d. Gegerfeldtska huset, der hr Maass uppsatt sin bokhandel. Ombudet företedde en sådan affisch och förmente att densamma utgjorde ett vackert prof af skonstboktryckX, men upplystes af svaranden, att affischen allsicke vore åstadkommen genom boktryck, utsn utförd i litografi. Svarandens uppgift, att vid köp af planscher hos hr Maassen årgång af Familjevännen erhölles gratis, hvilket svaranden ansåg vittna om att hr je i sjelfva verket icke uppskattade tilskriftene värde synnerligen högt, bestreds at ombudet, hvarföre svaranden till styrkande af uppgiften företedde ett tillkännagifvande af hr aass derom, Ombudet medhade och förevisade jemväl prof ph de gratisplanscher, hvilka tilldelas Fam ljevännens prenumeranter, äfvensom ett häfre och en inbunden årgång af nämnde månadsskrift, hvilken ombudet ansåg fullt jemförlig med inom riket utkommande skrifter af samma slag och deri förekommande örfvergsättningar ej mera behäftade med fel än en mängd andra i bokform utkommande öfversättningar af utländska arbeten på vårt språk. Emot såväl innehållet af Familjevännen som dess oförsynta sätt att nästan påtvinga sig publikens uppmärksamhet anförde svaranden de flera förtjensuulla och gedigna tidskritter, hvilka innom vårt eget land utgifvas, särskildt påpekande Svenska Arbetaren såsom en både värdefull och billig läsning och hvats blygsamma, men om känsla af eget, verkligt värde vittnande prenumerationsinbjudning stode i särdeles kontrast med Familjevännens prunkande anmälan hos allmänheten. Afven anhöll svaranden:att få an: föra de omdömen öfriga pressens organer, långt före de mot Göteborgs-Posten och Aftonbladet gjorda åtalen väcktes, uttalat om hr Maass Familjevän. Detta bestreds dock af hr Maass ombud, som sade sig förkasta alla omdömen och yrkade att man blot: borde hålla sig till fakta, saint anhöll, emot svaranden som ansåg det redan anförda vara en tillräcklig ledning för en upplyst och oväldig jurys uttalande, om uppskof i målet, emedan det vore nödvändigt att få protokoliet vederbörligen justeradt. Med bifall härtill beviljade rådhusrätten uppskoi-i målet till den 9 instundande Januari. Vid rådhusrättens tredje afdelning har unåer loppet af några rättegångsdagar handlagts ett förfalskningsmål-af särdeles märklig beskaftenhet. De händelser, hvilka blifvit föremål för undersökning, äro i korthet följande: Hos en person vid namn Lybeck, hvilken under namnet Cederberg Arifver pantlånerörelse här i Stockholm, infann sig år 1860 en f. d.: göstgifvare Johan Petter Andersson och begärde: att få låna penningar mot hypotek af en revers, lydande å 962 rdr, äfvensom ett arrendekontrakt. eversen var daterad den 13 Januari 1860 och i undertecknad med namnet Jan Jacob Andersson såsom låntagare. Affären uppgjordes på så sätt att Johan Petter Andersson I de ifrågavarande j hypoteken erhöll ett lån å 5 rdr 50 öre. om Anderssan emellertid icke under loppet af-en längre tid infann sig för att återlösa havd-; lingarne lät Lybeck efter verkställd annonsering försälja desamma på härvarande stadsauktionskammare, der de inropades af en vid Kräftri ket bosatt smedsgesäll vid namn Johan Pet trsson. Denne sökte till en början att genom konungens befaltningshafvandei Elfsborgs län utverka sig betalning för reversen af den person hvars namn derå fanns som låntagare tecknadt, nemligen bonden Jan Jacob Andersson i Hulud af Ljushulta. socken; men sedan denne nekat för sin namnteckning, lät Pettersson saken förfalla vid landskansliet. ; Tlan olaffada le vwär i ställat after MÅNA AM.