lig öfver detta giftermål för att blifva missnöjd med något som ni föreslår, och pappa är i detta afseende alldeles af samma äåsigt som ni.4 Ännu tre dagar och hon är min! Skall jag väl kunna göra henne så lycklig som hon förtjenar, denna ljufva flicka, som så tillitsfullt förtrott sin framtid i mica händer? Blott tre dagar! S: Vermont, 24:de juni. Det är midsommar; allt står i full blomma i denna sköna nejd, och vi äro allena här för att njuta af dess herrlighet. Hvilken frid, hvilket lugn herrskar icke här. Det kännes så Jjuft efter alla de olika sinnesrörelser vi erfarit — afskedet från Gabrielles föräldrar, resan hit och det goda folkets bänryckning öfver att få se ein unga matmoder. Gabrielle är förtjust; hon tycker sig vara i en ny verld, en större, herrligare verld, än de parisiska nöjenas, i hvilken hon blott hann kasta en blick. Hon tackar Gud, som låtit det blifva hennes Jott att lefva här. Det ljufva barnet! Hon kom till mig i morgse med händerna fulla af ännu daggbestänkta rosor. Kom, sade hon, jag bar plockat dessa pour le bon Dieu; det är i dag S:t Johannes dag — vi skola gå i kyrkan och tacka det goda helgonet för så mycken lycka! Och daggens perlor fördunklades af de klara tårar, som stodo i hennes mörka ögon, medan en rodnad, skövare än rosornas, förhöjde hennes ungdomliga skönhet. Jag kunde blott svara henne med en blick; mitt hjerta var för fullt för ord. 30:de juni. Vår enslighet tager slut i dag. De Grandebawps kommer hit. Han har varit sjuk, feäger ban och ber oss att få vara här några dsgar för att andas frisi juft och vjuta af landtlifvets lagn. Han är