Genom denna kalkyl har man sålunda ve lat göra troligt, att den närvarande bränvinstullen — uppgående till 1 rdr 10 öre för kannan bränvin af 50 graders styrka — hvil ken tull utgör omkring 200 procent af varans värde vid förtullning, och hvars öfverskott med 50 öre utöfver härvarande produktionsskatt (60 öre) alltså lemnar ett skydd eller premium åt våra bränvinsbrännre af nära 100 procent af varans värde då den förtullas, skulle vara alldele3 otillräcklig, enär skyddet vore så godt som intet. Låtom oss nu emellertid tillse buru med den ofvan uppgifna kalkylen rätteligen förhåller sig. 1:o Att tyskarnve hafva sin skörd färdig elt par månader före 033 är icke med sanningen öfverensstämmaade. I Östergötland bergas t. ex. rågen före medio af Augusti månad, och i Skåne ännu tidigare. Men hvarest i norra Tyskland bar man sett rågen inbergad före den 15 Juni? 2:0 Att tyskarne bränna redan i Augusti, lär icke heller med verkliga förhållandet öfverensstämmande. Låt vara att de kunna det för rudimateriernas skull: de kunna det dock icke för temperaturens skull. Det finnes vid bränvinsbränning nästan intet vigtigare mome:t än afkylningen. På den beror väsendtligen huruvida man får ut af rudimaterierna det qvantum alkohul som de böra gifva. Nu är i Tyskland under vanliga förhållanden ännu i början at September må ad den yttre temperaturen sådan, att den, som då bränner, förlorar mer i qvantitet än alt det på något sätt kan ersättas af det högre priset. 3:0 De 9 öre, hvilka i kalkylen 4) upptagas, äro, såsom snart skall visas, en .. orimlighet. De grunda sig derpå, atttyskarnes nya vara kan konkurrera med svenskar nes gamla, på hvilken sednare derföre 9 måpaders ränta å 8 procent är beräknad. Men dessa I öre kunna omöjligen drabba ett etörre antal kannor än det som konsumeras i Sverge under tiden ifrån det ny tysk vara kan hafva hitkommit intill dess äfven ny svensk vara kommit i marknaden. Iller tror väl någon, att förlager för den kommande tiden här i Sverge just då uppköpas, när bränvinet är som ... dyrost. Ikalkylen äro dock dessa I öre upptagna såsom drabbade de hvarje kanna som i Sverge und hela året produceras. Det högsta som möjligen kuude svedgif.as vore, att man cfter I öre per kanna uträknade beloppet :f det tvantum bränvin, som t. ex. under ena månad konsumerades (ty mer än exa månad kan ej tyskt bränvin komma före det svenska i marknaden) och fördelade detta belopp på hela produktionen. Gör man detta, reduteras de 9 öre till Y4,, häraf eller till en ren ... obetydlighet. 4: Samma gäller om de 9I öre, som i kalkylen B) finnas upptagna för leceage och undergrad under 9 månader; ty äfven de grunda sig på det orimliga antagandet att tysk ny vura skulle komma utt konkurrera endast med 9 månaders gammal svensk. Slutligen gäller detta af samma skäl äfven om de i kalkylen C) upptagna 2 öre för magasineringskosinad. assurans för eldfara, m. m. Dessutom bör här observeras tyskaroves större fraktkostnad, assuracs för sjöskada tc. Ce. Af det nu anförda lärer hvar och en fiana, att om den uppskrufvade kalkylen i artikelpromemorian sålunda behörigen korri geras, så qvarstår af de nu genomgångna posterna så godt som intet. Ännu återstår emellertid den vigtigaste punkten, hvilken ensam, om den vore sann, skulle utvisa en underiägsenhet i konkurrens för den svenska bränvinsbrännaren af ej mindre än 26 öre pr kanna, genom den vinst som den tyska exportören påstås skörda på en alltför stor drawback eller 8. k. Sbonification4 vid utförsel at bränvin i Preussen. Denna punkt har också ganska väl lämpat sig till djerfva påståenden, emedan dess kontrollerande varit svårt i anseende till frågans sammanhang med invecklade beskattniogsgrunder; men vi skola nu framlägga en fullständig utredning af ämnet, för hvars officella tillförlitlighet vi ansvara, och man skall då säkert häpna öfver den gränslösa — vi vilja kalla det lättsinnighet, hvarmed enskilda intressen och deras målsmäs söka föra så väl lagstiftningen som allmänheten bakom ljuset I artikel-promemorian säges nemligen, att i Preussen, der skatten utgår enligt viss beräknivg, tillv-rkas i verkligheen mer än dubbelt af hvad som blifvit beräknadt, och att, då restitutionen bestämmes efter det beräknade beloppet, så uppkommer härigenom vid export en vinst såsom nyss nämndes af 26 öre pr svensk kanna. Detta vill med andra ord säga, att när två kannor kunna tillverkas mot skatt för en, och skatten så ledes i verkligheten skulle vara blott hälften af hvad den borde vara, men äfven denoa besparade hälft utfås vid drawbrack, samt uppgifves utgöra 26 öre pr kanna, så förutsätter det:a naturligtvis att hela den beräknede, eller i lag fastställda, skatten skulle belöpa sig till 52 öre pr svensk kanna. Det sanna förhållandet i alseenie på alla dassa omständigheter är emellertid följande. Enligt kongl. förordningen i Preussen den 1 Joni 1854, hvilken ännu är gällande, ut gör skatten derstädes å bränvin för fabrikerna, som tillverka bränvin af spanmål samt andra mjölhaltiga råämnen, och som icke få begagna mindre mäskram om dagen äv 600 qvart (motsvarande en tillverkning af omkring 90 svenska kannor) 3 silbergroschen för 20 qvarts mäskrum. d Enligt af öfverkontrollören T. Glaeser i 1861 och 1862 gjorda samt sistnämnda årig publicerade iakttagelser rörande tillverknings Is förhållandena vid 12 et. till drift, icrättnivg och storlek väsendtligt olika potatisbränne-lq rier erhölls: . s År 1861: ie ef 100 qvarts mäskrum, I högst 16,s qv. 50 pr. bränvin, ; minst 13,6 dito, eller i medeltal 15.2 av. 50 vr. bränvin. i a rr. rr ID I ma Em oo a mr Uen rr d mn —mm R Mm mem Br 4 Am OA