sådan skatt? Och hennes toilette är ju så intagande. Förändra den icke, jag ber er; låt henne behålla sin älskliga enkelhet och slippa att, äfven på minsta vis, likna hofvets damer. Fru de Vigny blef n:ycket glad öfver mina entusiastiska beundran, men hon sade att hennes dotter måste hafva en trousseau enligt sitt stånd. Glad som jag var, gick jag in på allt och återvände hem i hänryckning och förtjusning. 8:de Juni Mitt frieri lyckas öfver förväntan, Hvarje dag blir min Gabrielle (min!) mindre blyg, mera intagande; jag betages dock af ett slags panisk förskräekelse, då jag betänker huru ung och oerfaren hon är. Ilon har ingentmg sett, hon känner ingen — hon hyser icke motvilja för mig, men med hvem har hon kunnat jemföra mig? Hon följer med sin mur för att göra de vanliga visiterna före brölloppet, men jag vet allt för väl huru sådana besök tillgå. En kyss på pannan och bjertliga lyckönskningar af de äldre, en bugning af de yngre kusinerna, små askar med bonbons, på hvilkas innehåll gamla och unga kvapra med lika mycken förnöjelse och hela saken har gått för sig utan att min lilla, blyga Gabrielle ens tyftat sina ögon från golfvet. Jag ryser då jag stundom tänker på de många olyckliga äktenskap jag känner och då jag föreställer mig att den stackars unga bruden togs från klostret och fördes till al: taret, oerfaren och oskuldsfull likasom min trolofvade, och att då hennes ögon öppnades, var det försent, då hennes kärlek vak nade, var hon med pligten3 bandffästad vid en annan, en främling för hepnes hjerta. Jag skulle helst med henne vilja bosätta mig på mitt slott S:t Vermont, der vi kunde lefva ett annat lif än det som föreg i denna