— — Franske utrikesministern Drouyn de Lhuys sednaste depesch i kongressfrågan till Frankrikes beskickningar utomands meddelas af Monitören och är af följande innehåll : Paris den 8 December. Herr .. Suveränerna ha svarat på kejsarens skrifvelse, och i sina svar ha de alla skänkt sitt erkännande åt den oförskräckta inbjudning, som, af-löjande ställningens faror, föreslog de fredligaste och lojalaste medel att besvärja dem. Såsom ni vet, ha de flesta hof biträdt Frankrikes förslag utan förbehåll; andra ha försett sitt samtycke med vissa inskränkningar och önskat att det franska kabinettet på förhand skulle uppställa programmet för de blifvande förhandlin garna. De tyska suveränerna, personligen benägna för kongressidn, ha nödgats underordna sitt förhållande under sina allierades kollektiva beslut. Det tyska förbundets svar har ännu icke kommit oss till handa. En enda makt, England, har gifvit afslag. Under dessa förhållanden måste vi till det britiska kabinettet uttala hela vårt beklagande, till de suveräner, som lemnat sitt samtycke, vår tacksägelse och till dem, som begärt upplysningar, en förklaring. Franska regeringen har ej ansett sig befogad att i ett program sammanfatta Europas höga domslut; den tanken har varit fjerran från kejsaren att truga sig på såsom skiljedomare. Att uppräkna de faror, som hota verldens fred, är öfverflödigt; dessa faror äro allmänt kända. Blott tie på kongressen samlade makterna tillkommer det att bestämma hvilka frågor skola förekomma till behandling och hvilka som skola undantagas derifrån. Kejsarens förklaring af den 3 November tillät två hypoteser: ett enhälligt antagande och ett antagande delvis. förra fallet skulle sinnenas stora lugnande ha blifvit följden; och till och med, om icke alla svårigheter hade funnit sin lösning, skulle ett bättre förhållande mellan suveränerna ha åstadkommits. Ett dagligt umgänge, hvarunder hvar och en skulle kunnat utbyta sina ideer, önskningar och farhågor, skulle ha bragt mycket misstroende till tystnad, undanröjt mycket missförstånd, tillintetgiort många fördomar. Det sannolika resultatet af dessa öfverläggningar skulle ha blifvit en helsosam och hedrande försoning. Frankrike, som, i händelse en allmän kongress blifvit af, icke hade någonting att för egen räk