tivit från Eoglands sida och att man icke föredrager att bombardera Athen med ett antal af Russelska noter. Men saken är mycket enkel. Det är en penningfråga. Om Georg I afdankas, så måste England årligen för sin del åt honom punga ut med 4000 : årligen. Han är en yngling med mycketi god hel!sa och kan komma att lefva till 70-80 år, isynnerhet om han blir fri från regeriogsbekymren. I enlighet med probabilitetskalkylerna har England uträknat, att detta med beräkning af ränta och ränta på ränta skulle kunna komma att göra en ganska betydlig summa och att ett bombardement på Pirwus icke skulle komma att kosta en tjugondedel deraf. — smsa —A gör Rörande ministerkrisen i Danmark och hvad dermed står i sammanhang meddelar ett:på juldagen utgifvet extranummer af danska Dagbladet följande: Hela ministåren har i går genom H. Exc. konseljpresidenten ingifvit sin afskedsansökan, hvilken bifallits af H. M. konungen, De härvarande främmande sändebuden ha under de sista dagarna enligt sina regeringars order utöfvat sin pression? på H. M. Det lär ha blifvit tillkäonagifvet, att om icke Novemberförfattoingen upphäfves eller åtminstone suspenderas, skall Preussen anse sig fritaget från Londontraktaten och ge-: nast förklara Danmark krig. Från England och Ryssland — om Frankrike hör man alls icke talas — har den förklaringen bifogats härtill, att de under en sådan eventualitet icke kunna eller vilja lemna Danmark något understöd. Från Sverge—Norge har man icke något bindande löfte om bistånd under ett sådant krig. H. M. konungen har under dessa omständigheter önskat, att försök måtte göras att erhålla riksrådets samtycke till en prorogation af den nya gemensamma författningen, och att rädet derföre måtte ofördröjligen sammankallas till en urtima session. CMinisteren har å sin sida icke ansett sig kunna ikläda sig ansvaret för ett dylikt för. ferande. Den har varit fullkomligt beredd att bära följderna af hela sin förra politik och att mottaga det krig, hvarmed Preussen hotar, till och med om Europa i delta ögonögonblick låter Danmark stå isoleradt. Men då konungen anser sig icke böra följa denna väg, och då ministeren fioner det oriktigt och oförenligt med sin ställning att rygga tillbaka från sin hittills häfdade ståndpunkt, har den kl. 10 i går t. m. inlemnat sin afskedsansökning, hvilken H. M. bifallit un; der erkännande af den principiella meningsskiljaktigheten. H. M. har, innan afskedsansökningen ännu var bifallen, vändt sig till åtskilliga med lemmar af riksrådets högra sida för att få ett helstatskabinett bildadt. De personer, af hvilka konungen begärt understöd, särskildt Andree, ha emellertid undandragit sig. Man tror sig veta, att riksrådet blifvit genom en allerhögsta befallning inkalladt till en urtima sessiop om måndag, men det är oss icke bekant, om befallningen är kontrasignerad och i sådant fall af hvem. Häraf vill det synas, som skulle det vara omöjligt för konung Kristian att förmå någon person med ringaste politiska betydenhet att försöka bilda en ministår, som vill möta det redan förafskedade riksrådet med ett förslag om grundlagens suspension. Af telegrammerna finner man för öfrigt att denna Xeftergifi, hvartill Ryssland och England velat förmå Denmark, numera icke skulle tjena till det allraringaste, alldenstund preussiska och österrikiska regeringarne nu tappat tyglarne i Tyskland och at omständigheterna drifvas att lemna integritetsprincipen, för hvilken de också endast för skens skull uppträdt, ät sitt öde. Englan1is varningar och hotelser i Frankfurt skola troligen icke göra synnerlig elfekt; tyskarne skola sanuolikt svara: Vi ha hört det der åtskilliga gånger förut. Respekten för engelska varningsnoter har under del sednaste året i sanning sjunkit till nollpunkten.