STOCKHOLM den 29 Deo. Den nya tlulltazan har i dag utkommit i författnivgssamlingen. Af densamma visar sig, att regeringen funnit sig icke böra sanklionera ständernas beslut om återupptagande ef tull för de för närvarande tullfria artiklarne fläsk, ost och malen spanmål samt om förhöjning af tullen för bränvin. Säsom våra läsare erinra sig utföllo voteringarne i förstärkta bevillningsutskottet vid sistförflutna riksdag så, att om en med dem öfverensstämmande tulltaxa blifvit utfärdad, allt system kommit att saknas i tulllagsstiftningen rörande lifsmedel. Bevillningsutskottet satte tull å ost medan smör lemnades tulifritt;: den isynnerhet af de fatligare klasserna förbrukade artikeln fläsk fick likaledes tull, medan kött skulle förblifva tullfritt, och under det att spanmål bibehölls vid tullfrihet åsattes tull på mjöl, och detta samtidigt med upphäfvandet af den gamla betungande beskattningen å mjölqvarnar. Den sårom vi tro ursprungligen af tidningen Frihetsvännens utgifvare uppställda satsen, att den af regeringen vid mångfaldiga tillfallen utöfvade rättigheten att nedsätta tullafgifter skulle sakna stöd i grund lagen, hade emellertid under de sednare veckorna blifvit upptagen och flitigt bearbetad af protektionisternas organ Dagligt Allehanda, som dermed synes fa velat för sina syften vinna de landtbrukare, som önska återinförandet aflifsmedelstullarne. Under den diskussion som härom uppstått har dock blifvit klarligen ådägalagdt, icke blott alt den grundlagstolkning, som i detta afseende gjort sig gällande, är den med afseende på grundlagens ordalydelse och mening enda förnuftiga, utan att rikets ständer äfven vid olika tillfällen för sin del uttryckligen godkänt densamma genom i deras skrifvelser till regeringen förekommande yttranden. Sednast i går afton förekom i detta afseende i Postidningen en, såsom det tydligen synes, halfofficiel uppgats, som på ett klärt och bindande sätt utreder ämnet och hvilken vi på annat ställe i detta blad återgilva, jemte ett af hr C. F. Wern i Göteborg meddeladt ganska vigtigt och intressant bidrag till frågans belysning. Posttidningens artikel visar äfven på ett slående sätt den verkliga balten af kalkylerna i den famösa bränvinsartikel, genom hvars uppdukande Dagligt Allehanda nyligen gjorde sina protektionistiskå patroner en så stor otjenst. Att regeringen, i ett fall der dess afgöranderätt är klar och oomtvistelig, begagnat sig af densamma för att bidraga till upprätthållande af ett system i handelslagstiftning, hvilket ländt och länder den stora massan af nationen till fördel, och för att bringa konseqvens mellan tulltaxans olika bestämmelser, kan icke annat än vinna bifall hos alla dem, som icke önska att begagna tullagstiftningen, för att bereda sig egna fördelar på andra medborgares bekostnad. Det besynnerliga talet om attre geringen, genom att befria folket från en del af de bördor som ständerna medgifvit skulle få påläggas, ingriper i folkets sjelfbeskattningsrätt, skall svårligen, efter den utredning frågan derom redan fått, kunna vinna några anhängare, och vi äro förvissade, att om än Dagligt Allehanda, sin pligt likmätigt, åter skall ropa på brott mot grundlag och konstitutionalitet, skall dock regeringens handlingssätti denna fråga tillvisna henne den aktning som fasthet i grundsatser och manlighet i handling alltid förtjena.