SACICEg SEEM 2lIe PETS EL SCKSEn, AME. BIL BURG annan plats. Han bodde tilsammans med en dräng, och då denne hemkom julaftonen klockan 3, till 1 på middagen fann han Andersson ligfinde framstupa i sitt blod framför sängen, an var då Knnu vid lif, men dog efter nägra ögonblick. Man känner ej någon bestämd anledning till Anderssons förtviflade beslut, men förmodar detta härleda sig deraf, att han ej härstädes lyckats erhålla plats. Andersson var gift; men hustrun bor ännu qvar i Norrland. — Här i hufvudstaden har länge funnits en liga af spelare och klockbytare, allmänneligen kallade klockskojare; och man måste antaga att polismaktens arm är för lam att förhindra deras förderfliga verksamhet, alldenstund denna liga florerat i flera år, oaktadt dess medlemmar äro af polispersonalen noga kända både till personer och lefnadsomständigheter, Emellertid erlägga de stundom i form af böter sin tribut till poliskassan. I onsdags voro nemligen några af dess medlemmar, f. d. poliskonstapeln, eller som han numera kallar sig, korumissionären Johan Låstbom; åkardrängen Gustaf Larson; f. d. metallarbetaren, numera äfven kommissiovär Carl Gustaf Nejström; krogföreståndaren Gustaf Edström oc hemslagtaren Carl Gustaf Johansson, till poliskammaren inkallad,e för det de den 21 November på aftonen spelat ett hazardspel benämdt Sknack; Denna deras sysselsättning hade de utöfvat hos en mamsell Johansson, hvilken håller restauration uti huset n:r 2 i Drakens gränd vid Skeppsbron. Låstbom, Edström och Nejström fälldes hvardera att för olofligt spel böta 37 rår 50 öre; hvaremot de andra båda i brist af brvis frikändes. — Boktryckerilärlingen Anders Gustaf Jansson stod i dag i poliskammaren tilltalad för att uti boden n:r 17 Hornsgatan, hos en handlande Torssell, hafva tillgripit några effekter af mindre värde, nemligen trenne par gummigaloscher, en frontimmersamie, ett par vantar och en flaska eau de cologne. De stulna persedlarne saknades först en stund efter det Jansson på julaftonen varit inne och förfrågat sig om priserna på årekilliga varor, dock utan att handla nå got. En stund sednare återkom Jansson och beErde att få återlemna ett par galoscher, som han uppgaf sig förut på dagen hafva köpt hos Torssell; emedan de icke passade önskade han att få sina penningar tillbaka, under påstående att hån för galoscherna betalt 3 rdr. Som detta ris icke öfverensstämde med de i boden gälande och Janssons beteende i öfrigt föreföll misstänkt, anhölls han och häktades. Vid polisförhöret erkände ban stölden och måJet remitterades till rådhusrätten. Sladsmäklaren Johan Holm mot brukspatronen Lundhqvist. För längre tid tillbaka omnämndes i denna tidning, att stadsmäklaren Johan Holm vtagit stämning å förre cgaren af Nyktpings mekaniska verkstad, geschwornen G. A. Lundhqvist, med yrkande, att den sednare måtte åläggas till den förre utbetala omkring 220,000 rdr, utgörande skuld å lemnadt förlag under den tid, hr Lundqvist egde Nyköpings verkstad. Nämnde rättegång har nu pågått vid härvarande rådhusrätts femte afdelning under många månader, och en vidlyftig skriftvexling har egt rum samt en mängd verifikationer blifvit å ömse sidor förebragta. Svaranden har å sin sida bestridt krafvet på hvarjehanda anförda grunder, bland annat, att han icke ärligen af hr Holm skulle mottagit förlagsräkningar och desamma godkänt m. m., hvarjemte han fört talan mot hr Holm i an ledning deraf, att denne beräknat sig 4 4 pro vision tillgodo å lemnade förlsgsbeloppet, hvil ket förmenas strida mot i lag stadgud föreskrift. Käranden å sin sida har sökt OT krafvets nktighets och vid ett rättegångstillfälle åberopades å hans sida såsom vittnen, hr Hugo David af Sandeberg, bokhållaren Tom Liljewalch och notarien O. ÅA: Beckman. Mot deras hörande anfördes af svaranden hvarpjenda jäfsanmärkningar, bland annat mot hr ugo af Sandeberg, a t han i egenskap af hr Holms prokurist varit den, som med hr Låndhqvist uppgjort åtskilliga af de nu ifrågavarande affärerna och dessutom uppbar en viss inkomst af hr Holms affärsröselse, med ett ord etode i edet törhållande till. hrr Holms och Lundhqvists affärer med hvarandra att han ej kunde anses ojlifvig i saken; mot hi Liljewalch anfördes Kfven åtskilliga jäfspåståenden, och mot hr Beckman anmärktes att han numera vore delezgare i Högbo bruksbolag, som tfven inköpt Nyk pings mekaniska verkstad, att han skött och ledt rättegången parterna emeilan, att han derunder hade i skrifter, afgifna i målet, tillåtit sig om hr Lusdhqvis fälla ärekränkande yttranden, såsom att hr Lundhqvist handlat ma fidet 0.8. v., allt viitnande om en mot hr Lundhqvist afvog sinnesstämning, samt slutligen skulle nödat hr Lundhqvist att, vid Cörsäljningen af Nyöpings verkstad till Högbo bruks bolsg, antaga en nedsstt köpeskilling, Eärandens ombud hr Gillqvist, bestred anmärkningarne, och sedan u åberopade vittnena deröfver fått sig förklara, afsade domstolen, efter öfverl; ping det beslut, att den ej funnit de nu gjorda jK ppistkendeng utgöra något hinder för vittnenas hörande. Dessa fingo härefter gå eden och berättade: Hr Hugo af Sandeberg, som hördes utver huravida föriagetkningar blifvit hr Lundhqvist tillställda vid hvarje års slut, att så skett, samt att räkningarne afgått pr posto till hr Lundhqvist, utom vid de tillfällen, då han vid besök å hr Holrås kontor sjelf erhållit dem i handom, och hade räkningarne alltid, såsom vittnet ville minnas, blifvit skiekade sednast före Mars månads utgång hvarje år. Att åtminstone några af dem kommit hr Lundhqvist tillhanda, derpå vore vittnet säker, alldenstund vid åtskiliga tulfällen, då rökningarne afskickats, penningarne funnitsinnesluina i brefven, om hvilkas riktiga framkomst hr Lundhqvist underrättat hr Holm. Hr Lilowelch, hörd i samma sak; hade enahanda uppgift, med undantag af, att han trodde det delguvande af räkningarne ej någonsin dröjt åtminstone öfver April månads slut; Hr Beckman, äberopad i avledning af påståendet om cen olagliga förlagsprovision, som hr Holm skulle räknat sig till godo mot hr Lundhqvists vilja, upplyste, att han hösten 1:58 hade Dlifvit til kallad r att närvara vid det tillfälle, då förlagskontraktet upprättades mellan erterna, och att han vid sin ankomst redan funnit hrr Holm ech Lundhqvist öfverens om 4 . Orsaken till dess förhöjande hade varit de radande svåra penvingtiderna. Hr Holm betalade då sjelf 8 å 9 4. Vinet hade med anledning häraf anmärkt, att det skulle vara atwörande för hr Lundhqvists kredit, om så hög förlagsprovision i kontraktet beräknades, samt föreslagit, att i det upprättade kontraktet endast skulle upptagas 2 provision, men att hr Holm det oaktadt skulle ega rått att i sina räkningar debitera hr Lundhqvist för å , så länge svårigheten att erhålla pennivgar fortfor, och vid denna öfvererskommelse, som såiunda skedde i god tro, stannade parterna. Häremot invinde hr Lundhqvist, atthana skuile vägrat betala så hög forlagsprovision, emedan den vore-olaglig, hvartill vittnet genmälde, att detta vore sa mycket mindre sanningsenligt, som hr Lundhqvist I det keneept till kontrakt ban sjelf utskrifvit npptagit 4 , förklarande vittnet. att han bessimdt tog på sin ed, att parterna va rit öfverens um nionde provision, samt att dat ef svaranden aldrig blifvit ifrågasatt, hvarken att den vore olaglig eller obillig. I afseende på kontokuranternas afsändande tillhr Lundhqvist, uppgaf hr Beckman, att han sett ett till hr Holm från hr Lundbqvist ankommet bref, dateradt Januari 161, hvari den sistnämnda erkände, att an emottagit forlag i i ad Häl a et sö