kr St VN dr ML rr ER ER bilda utgångspunkten, från hvilken man kunde sträfva efter och nå det nämnda må let. Han föreslog att frambära en adress, som kunde uttrycka denna folkets önskan, och bad församlingen välja en komite, som, kunde affatta en sådan adress. Till ledamöter i denna komitå uteågos två från Jutlend, en för Fyen, en för Själland oeh en för Lolland Falster. Allt gick i den utmärktaste ordning. Medan komiten afträdde för att uppsätta adressförslaget, fördea diskussion inom församlingen öfver flera fimnen. Bland annat talades om penninginsemling till två stora monumenter öfver konung Fredrik VII, och man blef ense om att sända bidragen till det som är påtänkt att resas på Himmelbjerget i Jutland, och hvilket uteslutande skall beteckna hans-frihetsverk. Derefter föreslog en bonde en adress af deltagande till grefvinnan Danner, såsom den der ståti den aflidne närmast och hvars sorg derföre var dubbelt stor. Flera talare påpekade den innerlighet hvarmed den bortgångne konungen varit fästad vid sin ur föl kets krets utgångna hustru och den kärlek, hvarmed hon hade delat allt med honom, så att han till och ed hade segt, att det danska folket icke visste huru mycket det hade henne att tacka för. Hela denna för. han:iling stod genom sin enkla hjertlighet: högt öfver den kalla för. ämhet, hvarmed de rbildade? visa denna sida af konung Fredriks minne ifrån si-. Adressen hade emellertid af komitån blifvit uppsatt, upplästes och antogs. Hufvudsaken i densamma var utlalandet af den önskan, ätt konungen måtte gå i sin företrädares fotspår och fullborda det verk som enne hade grundlagt, så att den grundlag som hade blifvit gällande den 18 Nov. måtte få en sådan verkställighet och utveckling, att det kunde leda oss till grundlagen a! 1849 för hela riket, Slesvig inberäknadt. Man satte sig sedan i rörelse, omkring 1000 personer från alla socknar i landet. och begaf sig med komitån i spetsen till Amalienborg, der först deputationen fick fö reträde och adressen upplästes. Svaret gick ut på att konung Christian icke ville utgjuta folkets blod, som var honom heligt, utan den strängaste nödvändighet, men att han gladde sig åt folkets anslutning, för den händelse hans och folkets ära kräfde dette offer. Det var svaradt i öster, då det talades i vester; och han skall hafva varit mycket förlägen i sitt uppträdande. Derefter gick hela tåget, två och två, förbi honom och familjen, och han fortfor att säga detsamma och tecka i oändlighet. Det hela kom alldeles oväntadt; han hade hela förmiddagen mottagit servila hyllningsdeputationer och trodde att allt var väl öfverståndet, då detta tåg kom. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 22 Dee. I fredags fördes vår aflidne konung bort från sin hufvudstad och i lördags biepttes han i Roeskilde. En ofantlig mennisko masea var på benen för att deltaga i de! eista farväl; de särskilda föreningarne voro uppställda i bey på de gator, på hvilka lik kisten fördes, och efterhand som sorgetåget pssserade raderna, slöto sig dessa till detsamma; det var en särdeles vacker och hög: tidlig afekedsdag. Säsom ni vet, represen terade grefve Björnstjerna konung Carl XV och åkte i n af sex hästar dragen vagn straxt efter konung Kristian IX; I Roeskildes kyrka gick grefven vid konungens sida. f ; rocessionen framför kistan befann sig en deputation för det skånska husarregementet och bland studenterna en depufation med. fana från Lunds studenter, 30 till antalet, af hvilka en dubbelqvartett följande dagen deltog i afsjungandet af kantaten i Roeskilde. Bisättningen i Roeskilde var också vacker och rörande; kistan bars af bönder trån torget till kyrkan. H. P. Holsts kantat var ej lull af hög och gripande poesi, men den uttalade dock med sanning och värme vår kärlek till kopung Fredrik; Härtmanns musik till kantaten var utomordentligt vacker och gripande och studentsångföreningens utförande särdeles lyckadt. I söndags firade studentföreningen sin minnesfest öfver den aflidnt konungen. Chr. Riehardt hade skrifvit kantaten till mosik af kammarmusikus Hansen, och C. Ploug höll ett utmärkt vackert och förträfligt skritvet mirnestal. Hsn skildrade konung Fre drik såsom en man med fel likasom andra, men såsom en god representant för sin tidsålder samt först och främst för sitt folk, Alla närvarande voro ense om, att det var ett sällsynt fullt och harmoniskt intryck, som denna korta men innehållsrika fest ingaf. Fra Dannevirke Til Roskild Kirke Gik Toget hen; Fra Roskild Kirke Til Dannevirke Det gaaer igjen. 8å börjar slutkören i Chr. Richerdts kantat, och så är det. Ionan vi ännu hade fört konung Fredrik till ban sista hvila, var det likasom en splittring i våra tankar; vi hede ett värf att utlöra, innan vi fäste vår uteslutande uppmärksamhet på det förestå ende kriget. . Nu hvilar konungen i frid och vi tåga åter, från Roeskildes kyrka till Dannevirke. Huru många ljusa punkter ha dock ej eskimrat fram sedan jag sist ekref till er under intrycket af ryktet om att Sverge-Norge drog sig tillbaka! Den första ljusglimten var en vänlig helsning från Kristianias studenter, den sammankomst dessa baft, men derefter kommo telegrammerna derom alt svenska regeringen ej ändrat sin politik, sösom ett solsken genom dimma. Ändtiligen kommer det i dag i Kristisnia hållna folk. mötet; vi känna väl icke dess resultater, men redan inbjudningen vittnade om en sådan sinnesstämning i Norge för Danmarks sak, att den icke kan ennat än bidraga till att glädja och uppmuntra. Den farhåga vi hyst för att bondevännerva skulle ställa sig i öppen och ögonblicklig opposition mo! Novembertörfattningen tyckes ha kommi