STOCEHOLM den 28 Deo. Ögonblickets stora nyhet är den under belgdagarne hit ingångna telegrafunderrättelsen, att påtryckningen från Englands och Rysslands sida rönt framgång i Köpenhamn, att konung Christian IX beslutit sig för att inkalla det nyligen hemförlofvade riksrådet, för att låta det suspendera den nya författningen, som skulle träda i verket från den I Januari 1864 och att den Hallska miniBlören vägrat att låna sig till en sådan åtfärd utan tagit afsked. Danmark synes såunda under helgen ha varit utan regering och ännu då vi skrifva detta har ingen telegrafunderräitelse ankommit om de försök. som blifvit gjorda att skapa en ny minister och de följder, som det at konungen tagna beslutet i öfrigt kunnat medföra. Man erfar, att Frankrike icke deltagit i påtryckningen. Då general Fleury pr telegraf begärde förhällniogsorder i detta hän seende, erhöll ban befallning att genast be gifva sig hem. Detta bekräftar den uppfattning vi hittills alltjemt haft af franska ka binettets politik i denna sak: det vill visa England, huru vanpmäktig dess omanliga fredspolitik quand måme är, då det gäller tt lösa förvecklingar, som nått till en kris, och det irsöfver gerna Tyskland i säkerhet, så att det rusar blindt fram, tills det ögonblick kommer, då England med tacksamhet och tillfredsställse finner sig uti att Frankrike på den praktiska vägea ger Tyskland en lexa. . Enskilda korrespondenter, som läga vara väl uuderrättade, meddela så som tillförlitligt, att Frankrike låtit på vederbörlig ort bli kunnigt, att då verkliga och nordens intressen hotande krigiska konRikter uppstå, det icke ärnar lägga armarne I kors, och att till en början en fransk flotta då eå snart sig göra låter skall komma till Östersjön, för att hålla Ryssland i sehack. Med tillfredsställelse erfara vi äfven, att Sverge Norge, långt ilrån att deltaga uti, tvärtom etter förmåga sökt stödja Danmark emot denna påtryckning. Man läser derom i Feedrelandet för den 21 dennes: Pressionen försiggår i dessa dagar, eller är väl egentligen först påbörjad i gär; ty först i torsdags afton har lord Wodehouse och general Fleury blitvit af H. M. konungen föreställda tillika med konung Carls represen tant vid bisättningen, grefve Björnstjerna, och i fredags och lördags har på grund af liktåget och bisättningen ingenting kunnat förkandlas af diplomaterna. Det r alltså allt skäl för publiken, att vara ppmärksam; men det finnes lyckligtvis in n grund till att fälla modet. För det första har det, såsom vi också städse hafva hoppats, visat gig, att hvarken Sverge-Norge eller Frankrike vilja deltaga i det åsyftade försöket, att förmå vår regering att tillbakakalla författningen af den 18 November. Hvad än Posttidningen behagar att uttala om denna, så är så mycket säkert, att engelska och ryska sändebuden hafva hos grefve Hamilton mött det bestämdaste motständ,likasom han också från sin regering skall hafva inhändigat uttryckliga ordres att understödja den danska regeringen. Och genersl Fleury skall på sin förfrågan, om han borde sluta sig till det engelska och ryska sändebudet i deras uppträdande, hafva fått det svar att att han ögonblickligen skulle vända tillbaka, hvarpå han afreste i afton. På vår egen regering bör man i detta stycke kunna förlita sig; det skulle vara ett fullständigt politiskt ejelfmord, om den icke stod fast. Och hvad H. M:t konungen sjelt angår, så vågar man för visso också förlita sig uppå att han skall akta den gifoa lagen och gin egen ära högre, än de goda råd och intalanden, hvarpå han tyvärr nogsamt har öfverflöd till och med i sin närmaste krets. Vi upprepa derföre, att det är alldeles intet skäl för handen till att förlora modet, utan blott till att vara uppmäksamma.t Detta bekräftar ytterligsre, att svenska kabinettets politik i denna sak verkligen är oföräuvdrad och att det yttrande, som förekom uti den officiella Posttidningsartikeln för några dagar sedan om reformen i dansk slesvigska riksrådets sammansättning, såsom ett steg till Slesvigs inkorporation, mer eller mindre utgjort en diplomatisk lapsus calami, på hvilken man icke kan bygga den föreställningen, att vår regeriog skulle ändrat äsigter om Daomark Slesvigs oberoende af Tyskland elier att den skulle vilja understödja ett fullkomligt oberättigadt ingre uti danska regeringens och folkets fria sjelfbestämmelsrätt i fråga om de landsdelar, Bom icke höra till Tyskland. Det danska SDagbladet4, som efter att hittills ha varit en nitisk anhängare af den Hallska ministåren, nu synes vara färdig att kasta Hall öfverbord och eftersträfva den äran att bli glicksburgsk husoch hoftidning, har på julaftonen en artikel, com tydligen afser att förbereda folkstämningen, så att folket skall finna sig uti den poulära mivistårens afgång och kullkastandet st förfaltningen. Denna artikel går helt och hållet ut på att med anledning af Pösttidniogens ifrågavarande artikel söka göra det påtagligt, utt Davmark icke har några verkliga sympatier eller det ringaste stöd att vänta från de båda brödrafolkens regering. Vi anmärka blott i förbigående att vore Danmark så väl representeradt hos vissa vigtiga kabinetter, som Sverge-Norge är det Köpenhamn, så skulle möjligen på flera Håil misstag i uppfattning och ömsesidiga missförstånd kunnat förebyggas och mycket, medan tid varit, kunnat få ett annat utseende ; men härpå synes den Hallska ministåren märkvärdigt nog, icke ha lagt den ringaste vigt. P. S. Ett sednare anländt telegram 8ynes gifva vid handen, att Christian IX icke lyckats bilda någon ny minister, som vill påtaga sig att genomföra författningens un danrödjande, samt att derföre Hall skall komma att bilda en ny ministör, förmodliSR