ippehålla kejsardömets affärer, och visar lerjemte, hvilka resurser till utveckling och fälmåga, Frankrike eger, samt huru det kulle kunna tillgodogöra sig dessa, om icke le ständiga krigen på aflägsna stränder med0go industriens och kommersens besparin sar. Rapporten har helsats med allmän tillredsställelse och gjort elut på en mängd roande rykten, som cirkulerat beträffande veloppet af det lån, hvilket man väntade kola föreslås. Mexikanska expeditionen amt nödvändigheten att i Cochinkina, Kina och på Japan underhålla sjöoch landtrupjer ba under 1862 och 1863 ådragit Frankike en ntgift af 270 millioner. Då emelertid öfverskottet at de normala inkomsterna mder samma tid uppgått till 195 millioner, olir bristen endast 75 millioner, hvaraf syeg att, om nämnde afbrännvingar ej egt rum, len finsnsiella ställningen skulle ha varit gst tillfredsställande. Då likväl de från regående åren balanserade skulder, ökade med den för 1862 och 1863 uppgå till ett .otalbelopp af 972 millioner och denna summa töfverstiger den gräns, som försigtigheten itstakars, har ministern ansett densamma höra, tgenom konsolideriog af en del af den lytande skulden, återföras till normala dimensioner.s Och för detta ändamål har han föreslsgit ett lån af 300 millioner, under såJana vilkor och arravgementer, att om man fär sluta af det sätt på hvilket dessa bedömas: af pressen i allmänhet, den finansiella situaionen och på samma gäng den allmänna kreliten vinna i stadga. De under sednare deagarne hitkomna enselska tidningarne hafva öfverflödat på kommentarier öfver ifrågavarande rapport. Hufvudsakligen hafva dessa utfallit till hr Foulds ördel. Morning Post säger, att anledningen ill den finansiella kris, hvilken sedan någon tid rådt i Europa, är att söka i den spänning, under hvilken man väntat på at: få höra Frankrikes verkliga situation, Man visste att dess utgifter öfverstego inkomsterna, men man ville veta till hvilken grad. Ett lån var nödvändigt och alla Europas börser väntade n.ed otålighet att få veta beloppet. Om detta blefve högt, kunde man bereda sig på ett krig; och derifrån härleda sig alla börsfluktuationerna under egista tiden. Morning Post slutar med törklaringen att ett lån på endast 300 millioner bör fullkomligt lugna Europa och betaga det alla farhågor för ett nytt-krig från Frankrikes sida, isynnerhet så länge denna makt ännu är sysselsatt i Mexiko. Unagefär i samma anda yttra eig de flesta andra engelska tidningarne och komma på det sättet till den mer eller mindre tydligt uttalade åsigten, att Foulds rapport vittnar om att kejsar Napoleon vill freden, Hvad beträffar möjligheten af den föreslagna songressen, så fortfara meningarna derom att vara delade. Sedan nu svaren från alla de inbjudna makterna ingått, publiceras dagligen det ena efter det andra af dessa i oniteuren, och man finner att det egentligen är England ensamt, som anser kongressförslaget för en utopi. Kejsar Napoleon är emellertid ej känd för at tala utan att förut ha noga öfvervägt hvad han säger; och de äro ej få som tro på möjligheten af en kongress i trots af Englands vägran att deltaga. Det torde således ha varit ett förhastande af en del tidningar, när de, så snart Englands svar blet bekant, utropade: alltså ingen kongress! Bäst är at uppskjuta med sin dom i den saken tills man får 82 hvilket nytt steg kejsar Napoleon finner sig föranlåten att taga med an ledning af de ingångna svaren. Olyckligt vore om det skulle på allvar förklaras som en utopi att genom en öfverenskommelse folken och regenterna emellan återgifva åt de fredliga förvärfven och yrkena nägra af dessa millioner armar och millioner penninfar som armåerna uppsluka. Statistikern egoyt bar i Novemnber-häftet af Journal de Statistique framlagt en tablå, som med skäl kan betraktas såsom en vida kraftigare uppmaning till en fredskongress än till och med kejsar Napoleons trontal. Enligt denna tablå öfver de europeiska armåerna underhåller Österrike 467,000 man för 336 millioner; Frankrike 513,000 man för 688 millioner; Preussen 214000 man för 156 millioner; England 300.000 man för 677 millioner; Ryssland 1,000,000 man för 529 millioner; Italien 314.000 man för 329 millioner; Turkiet 424,000 man, etc. Slutsummorna, snarare lågt än högt tilltagna, äro för hela Europa 3,515,847 man, som i årligt underhåll kosta 3!, milliarder. Hvilken oberäknelig vinst för menskligheten om blott hälften af dessa millioner man, dessa milliarder penningar användes i den fredliga utvecklingens och civilisationens tjenst! De organer inom franska pressen som i danskt-tyska frågan ställt sig på Tysklands sida äro Le Nord, Le Monde och Le Temps. Den sednare tidningen tyckes ha blifvit ställd på denna ståndpunkt hufvudsakligen genom sin -London-korrespondent Louis Blanc; hvilken uppdukat en serie af antidanska korrespondenser i Le Temps, påtagtigen tillkomna under inflytelsen af den tyska emigrationen i London och för öfrigt ej annat än urplock ur tyska tidningar. Emellertid bör det dock anmärkas, att franska pressen i allmänhet, oaktadt sin vänliga stämning mot Danmark, ej på långt när visar samma intresse för denna fråga, som engelska pressen. Den fednsare drager nemligen i härnad mot Tyskland med en säden ifver att man nu börjar påstå, det England återigen vill uppmuntra Frankrike att gå på för att sedan återigen komma med ett tstoppt. — t RR AA SN AA tt str tta