STUCKHOLN tva 23 Dec. Dagbladet för i går innehåller en särde; hofsamt skrifven artikel i den danska igan till försvar för och närmare utredog af vär regerings ställning i denna sak. sona utredning, som är ganska vidlyftig h för hvilken vi under den trängsel, som der i bladet, för ögonblicket sakna utmme, öfverensstämmer i hufvudsaken med t försök att reda den inträdda förändrinn i situationen, som vi gjorde uti en arel i vårt sednaste torsdagsblad, med den odifikation, sota tillkommer genom den: dermera i officielia bladet framkomna unrrättelsen, att svenska regeringen aldrig ifvit tillfrågad om framläggandet at grund gsförslaget för: Dammnark-—Blesvig. och att nihvarken tillstyrkt eller gillat detta steg, söm allmänna tanken hittills, varit både Danmark och Sverge. Vi kunna emellerI äcke, i likket ned artikelförfattaren, godinna ?som en loyaut och: en grannlagenstidrifven till sin yttersta gräns, att vårt vbinett icke förut gifvit :den:ringaste mer ler mindre officiella dementi åt dessa föreällningary ty det räsonnement, som framsäde. i grefre Manderströms entydning å ddarbuset, att sådana oriktiga föreställvinar kunde få gälla hvad de förmå, såvida ident kunde vara till något gagn för Danark, håller föga streck och tager sig mycet: underligt ut, om man efteråt kommer sh till försvagande af Danmarks hela ställng uppträder emot de åtgärder, som just rit grundade på sädana föreställningar och vilka man kanske genom den allraringaste ; dem gitfven dementi kunnat modifiera, vilket på intet vis kunnat anses ogrannlaga der pågående underhandlingar rörande eo lians, som i väsentlig mån måste förut itta en gemensamt godkänd politik såsom rondvel för hela den defensiva positionen. Detta bedja vi äfven Handelstidningen änligen observera, liksom att det icke fineg den ringaste inkonseqvens uti, att anse etxomöjligt, att Sverge lemnar Danmark åt tt öde, men ändock medgifva att situatioen så väsentligt förändrat sig, att ingen ed rätta kan klaga öfver att en hyila inträdt ti underhandlingarne om en allians, som fsåg en bestämdt gifven situation, men som nder nuvarande förhållanden skulle hasen ingt större omfattniog och inbegripa äfven jeningen af frågor, som icke röra 038 det ngaste närmare än de: röra stormakterna; i klandra icke — vi upprepa. det — vår egerings politik, sedan vi vunnit full öfverygelse derom, att densamma i hufvudsaken är förändrad, att den uppfattar hvarje mot lesvig riktadt inkräktningsförsök på samma ätt som hittills; men vi beklaga endast att refve Manderström icke synes ha riktig ycka hvarken med sitt tigande eller talande, å det förra ledt till stora missförstånd och et sednare utan tvifvel, till följd af sin iplomatiska otydlighet, skall missförstås, åsom ville grefve Manderström. gifva Danvarks motståndare vatten på sin qvarn, då e påstå, att reformen i riksrådss.mmansättingen innebär en inkorporation af Slesvig. åsom bevis på buru riktigt man till och red i Frankrike kan bedöma deona sak, eddela vi följande utdrag ur en artikel i en officiösa Patrie: Danmark har flera gånger föreslagit nya örändringar (af förfaltaingsförhållandena), ör ordnande af Holsteins ställning ; alla hafa framkallat långa debatter och blifvit aflagna. I förtviflan öfver saken;har dansk lesvigska representationen (riksrådet) nygen, genom en mera deta!jerad förfultning, ekräftat den ställnipg som skapats åt Danark och Slesvig genom tyska förbundets gen vilja. Hvad man nu fordrar af Danark, såsom ett tillfredsställande; af ouppyllda förpligtelser, skulle således: icke vara ågonting annat än återvändande till ett förutet, som är erkändt vara omöjligt, och 11 försök, hvilka redan förut hafva stranat. Vi skola tillägaa, och detta tyckes man liför mycket glömma, att den nya danska rundlagen, som endast berör de gemen: amma angelägenheterna, lemnar: Slesvigs ärskilda författning, som : gäller sedan 1855, Ildeles orubbad. Slesvigs invånare hafva ill rätt att regelbundet uttrycka. sina önskingar och, om de skulle finna det lämpligt, 1 och med uttala sig för en närmare föreing med Danmark. Det är således en stor riktighet och en stor orätt all anse grundlagen f den 18 Nov. för en inkorporationsakt. 4De anspråk, som de tyska makterna resa denna fråga, och hvilka nu utgöra höjdunkten för förvecklingen mellan Danmark ch förbundet, kunna endast härlcda sig at ysklands beslut, att indraga Slesvig, ett i elfva verket alldeles: dänskt land, under örbundsdagen jurisdiktion.