STOCKHOLM den 19 Dec. Efter hvad vi erfarit, lärer i dessa dagar noter afgått från vårt kabinett till de makter, mellan hvilka föchandlingarne om dansktyska frågan varit förda, hvari tillkännagifves, att Sverge Norge icke overksamt kan åse, om från den tyska sidan några försök göras att kränka Eidergränsen. Så vidt detta, såsom vi tro, är tillförlitligt måste det väcka någon förundran att i gårdagens nummer af Posttidningen läsa en uppsats, som ger sig utseende af att vara halfofficiel, men som af fleraj skäl omöjlifgen kan exakt uttrycka vårt kabinett uppattning af förhållandena. Artikeln har följande lydelse: Med anledning af de anspelningar, som igårdagens Aftonblad förekomma derom, att konun Kristian IX skulle åtminstone till beg en del gif vit anledning tiil afbrytandet af underhandlingarne om ett försvarsförbund emellan Danmark och Sverge-Norge, derigenom att han dels icke ifvit några tecken till önskan om en närm:re rbindelse med de förenade rikena, och dels svenska kabinettet alldeles oåtspordt upphäft kungörelsen af den 30 Mars, hafva vi från tillförlitligt håll erhållit upplysning, att dessa anspelningar sakna all grund. Konung Kristian har vid upprepade tillfällen gifvit tillkänna sin önskan att förhållandena emellan Danmark och Sverge-Norge icke måtte undergå någon rubbning till följd af regentombytet i Danmark; och ehuru det visserligen i en mening kan sägas, att kungörelsen af den 30 Mars både tillkom och apphäfdes svenska kabinettet oåtspordt. emedan sjelfständiga stater icke pläga begära andra makters lof att ordna sina egna förhållanden, så är det likväl visst, att danska regeringen såväl före konung Fredrik VII:s död som efter densamma meddelat kabinettet i Stockholm, det fråga vore å bane att annullera kungörelsen af den 30 Mars, utan att vårt kabinett deremot gjort någon invändning. Det är likaledes ett faktum. att vårt kabinett redan före konung Fredrik VII:s död gaf den danska regeringen tillkänna, att den ansåg den väckta frågan om en separat defensiv allians med Danmark felt böra tills vidare anstå, ehuru det, efter Danmarks derom uttryckta önskan, medgafs, att underhandlingarne derom finge fortgå; och om dessa underhandlingar sedermera, ehuru ännu aldrig afbrutna, för ögonblicket hvila, så är orsaken dertill ingalunda att söka uti någon anledning till missnöje å vårt kabinetts sida med ko: nung Kristian IX:s åtgöranden, utan i den förändrade ställning, som hela danska frågan utan hans förvållande intagit. — Såsom Aftonbladet riktigt antyder, var den basis, på hvilken vårt kabinett ville underhandla om en allians med Danmark, inskränkt till då förhanden varande förhållanden, eller den då hotande eventualiteten, att Tyskland skulle angripa Danmarks icke tyska provinser, derföre att Danmark genom kungörelsen af d. 30 Mars tagit ett steg till Holsteins utsöndring. Men om Danmark nu angripes af Tyskland, så sker det antingen derföre, att man ej erkänner konung Kristians successionsrätt till Holstein och Slesvig, hvilken fråga det tillkommer samtlige garanterna af denna successionsrätt, men icke överge ensamt, att lösa; eller ock derföre, att Danmark genom den nya grundlagen om riksrådet anses hafva tagit ett steg ej blott till Holsteins utsöndring utan ock till Slesvigs införlifvande. Nu har vårt kabinett väl ofta tillstyrkt Danmark; att, sedan Holstein sjelf förkastat helstatsförfattningen, vidtagasteg till detta hertigdömes utsöndring, men det har på samma gång alltid afrådt Danmark från att i strid med sina tillkännagifna afsigter. hvilka af Tyskland betraktas såsom förbindande löften, vidtaga nåot steg till Slesvigs införlifvande; och minst skulle väl vårt kabinett, om det biilvit tillfråadt, hvilket icke lärer skett, hifra tillstyrkt anska re eringen att vidtaga ett :å djerft steg under en så kritisk tidpunkt, som den då detta rundlagsförslag af Fredrik VII:s tegering framfades. et är lätt att inse, det våra betänkligheter mot en allians med Danmark i betydlig mån ökas, om Age genom detta steg har ind nd att F i att ke komm å til sats, att vår regering dragit si; Ilbaka eller intagit någon annan ställning till den danska frågan, än den hon allt sedan denna frågas uppkorst innehaft. Vi tro, att framtiden skall utvisa, detregeringen, oberoende af allianstrågor och trimombyten, städse bemödat sig att på det verksanmaste sätt bistå Danmarks rättvisa sak, utan akdra reservationer eller inskränkningar, än desom nödvändigt påkallas af hänsynen till de förenade sikenas krafter och förmåga.