per skålpund alkohol, eller ock ansett förut medgifven tullfrihet böra upphöra och stadvat tull vid införsel, nemligen å fläsk med 2 rdr 50 öre och ost med 3rdr samt å maet hvete och råg med 50 öre per centner, kunna embetsverken icke derå tillstyrka nådigt bifall, och få till stöd för denna deras mening underdånigst anföra, i afseende å Bränvin, att då den tullsats, som under de begge sista ,statsregleringsperioderna varit gällande, eller 45 öre för ett skålpund alkobol (vattenfri sprit) motsvarar 2 rdr 20 öre per kanna alkobol eller 1 rdr 10 öre per kaovna bränvin af 50 procent styrka, och således med 50 öre kannan öfverstiger den tillverksoingsafgift af 60 öre per kanna, som, efter att jemväl hafva under samma tid varit gällande och med bhänsigt hvartill införselstullen blifvit bestämd, rikets nu församlade ständer äfven. beslutat böra oförändrad bibehållag, hafva komwerskollegium och generaltullstyrelsen, lika med nuvarande bevillningsutskott, i hvars hemställan om bibe hållande jemväl af införselstullen två riksstånd, nemligen ridderskapet och adeln samt borzareståndet, instämt, ansett den pu gällande tullsatsen innebära tillräckligt skydd för den inhemska bränvinstillverkningen och tillika vara den högsta, som utan fara för betydligare tullförsnillning kan denna vara åsättas; Fläsk, att, på sätt ofta förut blifvit åberopadt och äfven nu erinradt af bevillnings utskottet, som tillstyrkt fortfarande tullfrihet för denna förnödenhetsvara, hvilken mening jemväl två stånd, nemligen presteoch borgarestånden, biträdt, det är af vigt för en hvar och isynnerhet för den egentliga arbetsklassen att erhålla de oundgängliga lefnadsbehofven till det möjligen lindrigaste pris, och att den minskning i tullintrad, som af tullfriheten för sådana varor må föranledas, bör anses uppvägd af derigenom beredd lättad utkomst hos flertalet af rikets invånare; Ost, att den föregående tidens erfarenhet icke gifver stöd åt det till grund för nu åsatta tull åberopade förmenande, att tillverkningen af denna vara skulle väsentligen förkofras genom ett sådant skydd vid im port från utrikes ort; ty oaktadt ost, som för femton år sedan vidkändes en införselafgift af en riksdaler banko, ännu iden tulltaxa, som vid:og med är 1855, var belagd med en tull af 1 rår riksmynt per lispund, lärer dock icke kunna bestridas stt fabrikationen af sagde förnödenhetsvara, som genom kongl. kungörelsen den 26 September sistnämnda år medgafs och sedermera åtnjutit tullfrihet, nu, åtminstone inom vissa delar af landet, befinner sig i bättre skick än förut, och att icke heller den utländska importen deraf på något för de inhemska producenterna oroande sätt tilltagit under den tid tullfribeten egt rum, ådagalägges at tullverkets specialer, hvilka utvisa att införseln, med afdrag af exportqvantiteterna, utgjort år 1857, eller två år efter det tull friheten vidtog, 18.043 centoer, men blott 11,732 centner år 1861 och 11,314 centner år 1862. Vid efterforskande, huruvida artikeln fallit i värde inom landet i jemförelse med en föregående tid, då den var med tull belagd, visar sig att varans markegångspris, uträknadt i medeltal för hela riket, utgjorde år 1851 rmt 4 rdr 39 öre, år 1854, eller året innan tullfriheten. medgafs, 5.rdr 4 öre och. är 1861 rmt 5 rdr 74-öre per lispund. En ånyo stadgad införselsafgift å denna artikel komme antagligen, åtminstone till en början, att för köpare fördyra varan, utan att likväl konkurrensen derigenom försvåras för den utländske tillverkaren, som af det högre priset finge godtgörelse för tullafgiften; men detta fördyrande af en förnödenhetsvara bör destomindre tillrådas, som hvad deraf från utrikes ort införes till allrastörsta delen består af holländsk s.k. kumminost, hvilken, likasom den nyss omförmälda artikel fläsk, utgör ett väsentligt födoämne för arbetsfolk och i allmänhet personer i en mindre bemedlad samhällsställning. Utom dessa redan vid frågans behandling hos ständerna frambållna omstäodigheter må derjemte i afseende på begge dessa artiklar icke lemnas oanmärkt, att gevom deras beläggande med tull, under det att kött och smör äro vid tullfrihet bibehållna, skulle i dessa delar komma att saknas nödig öfverensstämmelse, utan att frånvaron deraf likväl kunde af några särskilda omständigheter nöjaktigt förklaras, samt slutligen i af seende å Malet hvete och råg, att, såsom jemväl förut, dels år 1856 utaf tillförordnade särskilda komiterade och dels vid-de sedermera hållna riksmöten blitvit yttradt, Sverges åkerbruk hunnit den förkofran att spanmålsoförsel vanligen icke eger rum utom till relativt mindre betydliga qvantiteter för utsäde, eller vid det olyckliga förhållande att andet hemsökes at missväxt, då åter denna ör lifsuppehället oundgängliga vara bör till så billigt pris som möjligt kunna hållas tillgänglig; att genom de stora förbättringarne landets kommunikationsanstalter förebygges mer och mer den förr befarade olägenheten, att några provinsers rika äriog icke skulle kunna hälla sig i pris, under det anjra sädesbehöfvande orter försäge sig med spanmål från utlandet; att inkommande tull A denna vara i behofvets stund alltid fördyrar icke allenast den införda qvantiteen, utan sträcker sitt inflytande till prisen på alla inom landet befintliga tillgångar; att då under sednare tider kunnat till ut örsel aflåtas betydliga qvantiteter spanmål, den förr bland flertalet landtmän rådande föreställning, att landets jordbruk, i anseen de till klimatiska förhällanden, svårligen kunde utan skyddstull å spanmäl bestå i äflan med närgränsande fruktbarare länder, ör vara af erfarenheten skingrad; och att 1å införsel af denna vara icke i allmänhet kan ifrågakomma för andra än tillfälliga be of, något synnerligt afseende icke heller yehöfver fästas ä inkomsten för staten af Jenna artikel. Härtill må ytterligare kunna äggas, att den nu af ständerna endast å vissa slag malen spanmål föreslagna tull skulle utgöra ett premium mindre för den egentliga jordbrukaren, än för qvarnegarne, hvilka sednares fördel likväl redan blifvit på ett både rättvisare och mera verksamt sätt vid denna riksdag tillgodosedd genom medgifven befrielse för mjölgvarnar från srundränta och rustningsskyldighet. Beträffande för öfrigt det skäl, som för ullbestämmelsen velat homtas från bristande reciprocitet grannrikena emellan, i det att Danmark, hvarest omalen spanmål länge fått tullfritt införas, bibehölle tull å den som undergått förmalning, bör erinras, att den lag omstuli-soci sseppsarsttorna, COR den 4 sistlidne Juli i Danmark utfärdats för att träda i kraft den 1 nästkommande April, numera stadgar befrielse från införselstull äfven för malen spannmål? Utlåtandet berörer slutligen några ifrågajatta förändringar i taxens uppställning, men örbigå vi denna del såsom för den stora allmänheten icke varande af synnerligt inresse. Vid utlåtandet finnea Faadt att protokoll, varat synes, att kommerskollegii president, ir Åkerman, yttrat följande skiliaktiga mening : I afseende å det af kommerskollegium ch generaltullstyrelsen gemeasamt algilna inderdåniga utlätande, ka de delar derat, som a jeg ej instämma ! rikets ständers ,