ATA OGEISIUVIRG IICHHIR AIULCGE vt UCH al, ait om hon icke är någon dansös, så är hon åtminstone en danserska. Jag nödgas tillstå att jag hyser ett måhända något par tiskt öfverseende med hennes nästan totala okunnighet i den europeiska balettkonstens första tempi: alt gå på tåspetsarne, unit stryka benen mot hvarandra alldeles som en fluga, att hoppa högt i vädret och derunder applådera med fötterna lika flinkt som publiken gör det med händerna. (Ber Jom förlåtelse, det heter ju icke applådera Jutan battera när man gör det med fötterna.) Att dansen genom allt detta göres till en konst det är visst och sannt, men om den derigenom höjes till skön konst är icke lika visst. Att den högsta tekniska färdighet i förening med naturligt behag förmår försona mycken onatur och återföra det förkonstlade till det sköna är visserligen sannt. Men i de allra flesta fell får man betala .jden onaturligt ansträngande bentekniken med em oskön utbildning af benens muskler, med ett Par nästan fristående nyckelben öfver en flämtande barm, samt ett par halfförtvinad: armar, som hållas krampsaktigt spärrade af ansträngning, medan benen arbeta i sitt enletes svett — nej hvad säger jag — i 8 tt fotansträngande handtverk. Härvid händer ock ait de äkta habituterna sällan betrakta en dansös högre upp än till medjan, medan det borde vara tvärtom, att man sällan skulle betrakta en danser ska längre ned än till höfterna. lexandra Calipoliti tar sig lika bra ut i mamelucker som i trikoter, och hon kunda gerna I dansa utan att röra sig från stället. Hon integer mest genom det konstlösa behageti af den joldign gestaltens rörelser, genom den böjliga åtbörden af ett par fint mejslade armar och ädelt formade händer, genom den på en gång skygga och förtroliga blicken ur ett par nattsvarta gazellögon, genom det på en gång ystra och bar. sliga leendet; vidare genom de blåsvarta lockarne omkring elt strålande anlete och en mjellhvit hals, i hvilka orientens yppighet hälles fjettrad af den antika formens renhet. 4Växt var hon som en oread Och gängen dansande och glad.s Se der hela hennes konst. Jag vet ej hvilken sf Archipelagens öar burit Alexandra Calipoliti ull Jjuset. Jag vet ej ens om det är någon af Cykladerna eller Spo raderna. Men om jag tänker mig hennes landsmanninsa Haidie, då hon i sin faders gård gef den lysande festen för sin älskade Don Juan, som blifvit henne skänkt af baf vets vågor, då tänker jag mig detta idealiska naturbarn tråda siit hemlands danser med föga mindre konst och föga mera be hag än denna nalurdanserska, som nu beträder våra nordliga teatertiljor, för att bilda ett ganska anspråkslöst men egerdomligt och angenämt intermezzo i våra alldagliga buleitförhållanden. Hvad de båda kovgl. teatrarne för öfrigt beträffar, hafva sffärerna gått med pukor och trumpeter, lika väl som någon riks dsgsutblåsning, och detta trots ganska betänkliga missöden, hvad personalen angår. Stera teatern, som i början af si elterminen visade ett berömligt bemödande att hålla det stora skådespelet uppe, her i denna del sett sin verksamhet afbruten genom hr Almtlöf den äldres sjukdom, som vållat, att I Shakespeares Richard II fått hvila och att Daniel Hjort icke kunnat upptages. Operan har sålunda varit ensam om utrymmet på denna sccn ych lyckats fylla det ganska väl, osktadt, såsom kändt är, de båda förnämsta sångerskorna befinna sig i ometändigheter, som åtminstone för direktio inen äro mera bekymmersamma än intressanta. Utom nyheter i repertoiren, som redan äro af tidningarna omtalade, berättas att rollerna i dessa dagar blifvit utdelade till Lortizings komiska opera Zar och Timmerman. Med någon förundran erfar man att borg mästarens roll lärer vara öfverlemnad åt br Weiss, som visserligen med stor framgång gaf denna roll då operan förlidne sommar juppfördes härstädes af f. d. Ostens sällskap, men som näppeligen i denna roll torde kunna uthärda jemförelsen med hr Uddman är aldeles klippt och skuren för denj nr mm mA RR nm MM UR mn samma. Mean finner det helt naturligt att hr Uddman så emåningom afträder en och annan roll af sin rika repertoir, ty det är obestridligt att han i formelt hänseende nå got öfverstiger det skönas målt. Jag ken nr EL a Am RR KK icke annat än instämma med en ung flicka som en gång var min granne på teatern och, då Uddman som Abulifar i Oberon, klädd i sina röda turkiska sidenbyxor, vände ryggen åt publikeb, helt förskräckt utropade herrejess!? Men det gifves roller, i hvilka hr Uddman svårligen kan öfverträffas och hit hör utan tvifvel den ofvan nännda borgmästaren, som dessutom har ett ganska betydligt talparti, hvadan det väl icke utan nödfall bör öfverlemnas åt den som labörerar med sina första om än aldrig så lofvande försök i användande af svenska språket. Dramat teatern, som började sin verksamhet med den förträffliga komedien Så ilade hedersmän har sedan dess någon ng visat en benägenhet att i sin repertoir sänka sig under den linie som denna teaters värdighet och i längden äfven dess fördel borde utetuka, Ailt det skratt som kan fås för Herr Hummers 73 öre? är sannerligen köpt på bekostuad af sundt förnuft och god smak. Uppräoningen syoes mig alltför simpel, för att förtjena nägon bätire bearbelning än den misslyckade lokalisering gom kommit denssmma till del, och kildt bör teaterns styrelse göras ansvarig för de hvarken qvicka eller karakteristiska schåarehångmål?, hvarat dialogen öfverflödar. Så dant gränsar till råhet och skulle med nöd försvara sin plats på en för-tadsteater. Deremot är Goda exempel en liten fin pjes med några rätt älskvärda pointer. Om, såsom valet af styckets svenska titel antyder, teaterns styrelse anser att goda exempel hafva någon betydelse för t. ex. den äktenskapliga sammanleinaden, så kan man väl hoppas att en sådan åsigt kommer att utöfva eit välgörande inflytande på valetef pjeser. Styckets finaste pointer framstå synnerligen älskvärdt genom fru Kinmanssonsie SS ua a a ÅG PORN tm m— on NOR m—RR age ng PR Kv VA JA