svenska säudebudet och danska kabinettet komma att ega rum. I sammanhang härmed anse vi sålunda äfven nppgiften om grefve Hamiltons ufskedstagande vara ogrunad. Man skell icke döma någon ohördan, är en gemmal god grundsats. som vi ansett oss böra tillämpa på protektionisternas nya organ inom vårt land. Redan den artikel, i hvilk-n Dagligt Allehande gick öfver till protektionisternas läger, lät visserligen ana hvad som komma skulle, men så länge likväl ett försök gjordes att på sköl den bibehålla devisen Xfrihet och framåtskridande, fastän i bredd med det dermed skäligen oförenliga yrkandet att, i afseende på friheten i varubytet, nationen skulle slanna på den beträdda banan, voro viicke berättigade att betechpa tidningens sträfvan den såsom uppenbart resktionära. Erfarenheten har visserligen lärt, att icke något stillastående är möjligt, utan aft den som ieke går framåt, han skrider tillbaka; men vi borde emellertid afvakta på hvad sätt Allehanda ville förlika framåtekridandet och stillaståeodet. Det dröjde dock icke många dagar innan den oföränderliga naturlager gjorde sig gällande och arbetet för reaktio nen öppet började. Det har redan proklamerats, att det måste blifva ett slut på den tullfrihet å lifsamedel, som tillåtit landets arbetande befolkning att anskaffa sina förnödenheter åtminstone af de oundgängligaste lifsmedel till ett pris, som icke genom lagstiltvingen blifvit på ett konstladt sätt uppdrifvet. De för höga skyddstullar ifrande fabrikanterna känna med sig, att det för dem ensamme icke finnes riogaste utsigt att förmå statsmakterna att tillåta dem att för egen vinning åter pålägga den stora konsumerande allmänheten beskattningar, från hvilka den en gång lyckats frigöra sig; derföre bjuda de till att göra landets jordbrukare till sina bundsförvandter genom att instämma i ropet på återinförande af tull på spanmål och andra lifeförnödenheter. Och som icke något medel får försmås då det gäller ett så stort ändamål som den egna vinningen, så har man beslutit att till och med vädja till — bränvinsbrännarne, för att indraga äfven dem i det anfallsoch försvarslörbund, som man vill åvägabringa emot den konsumerande allmänheten och emot den regering som velat skydda dennas rätt. Men här synes det verkligen besannas, att den Herren vill förgöra, den slår han med blindhet. Olyckligare kunde väl protektionist agitationen aldrig börja, än då de första tfakta, som skulle framläggas till stöd förnödvändigheten af en reaktion i tullagstiftningen, blefvo försöken att bevisa, att bränvinet icke åtojuter tillräckligt tullskydd, då likväl ensamt tullen från nästa års ingång utgör icke obetydligt mer än det pris varan för närvarande betingar i handeln, och då erfarenheten ådagalagt, att tullen redan förut varit så hög, att den uppmuntrat till smuggling i storartad skala. Det är kändt, huru siffror kunna uppstaplas och grupperas då de skola användas för att bevisa tullafgifters nödvändighet för någon närings bestånd. Det finnes väl knappast någon gren af svensk industri, med afseende å hvilken deticke blifvit i massor af broschyrer, tidningsartiklar och riksdagsanföranden med siffror ådagalagdt, stt den icke skulle kuona ega bestånd en dag om tullafgifterna nedsattes under det som för tillfället varit gällande. Men nedisättningarne hafva det oaktadt blifvit beslutåde och de så förskräckligt hotade fabrikerna ha icke blifvit till följd deraf nedlagda. De ha tvärtom blomstrat upp och utvidgats. Denna erfarenhet kunde vara tillräcklig för att ådagalägga, hvad värde alla sådana kalkyler ega och hvad förtroende de förtjena; men det kan dock vara skäl att vid tillfälle taga något i skärskådande dem som nu framläggas af Ailehanda vid bemödandet att omhulda bränvinsbrännarne. För dagen inskränka vi oss emellertid att meddela en i Posttidningen för i går afton förekommande anska sakrik och intressantbelysning af Alleandas bränvinsartikel.. Posttidningen yttrar: Man har påstått, säger N. D.JA., att petitionerna icke voro grundade på fakta, men man bedrager sig om man tror meningen hatva varit att stanna vid ord. 4Det är ingen brist på fakta. Naturligtvis uttages nu ur hela högen det mest slående, der de arma producenterna äro mest lidande genom den utländska importen och deras intresse mest identiskt med hela nationens. Och kan läsaren gissa hvilka dessa martyrer äro? Jo, bränvinsbrännnarne. Bland artiklart, säger N. D. A., för hvilka allmänna rösten i landet fordrar tillräckligt skydd, intager bränvinet första rummet. Hvilken stor olycka för hela landet, om tillverknipgen af denna artikel, hvars förbrukning lagstiftande makterna och 4gallmänna rösten velat på allt sätt inskränka, skulle lida någon mioskning och dessa produceenter med sitt betydande klientel? af abonnententer och.rena arbetare skulle lida något men! Och på hvilket nedslående Efektum grundar sig detta stora bekymmer, att tillverkningen skall gå under genom den billiga och ofontliga importen? Då N. D. AA; icke behagat anföra ett enda skola vi kanske uppvakta med några. År 1861, såsom vi tro det första efter. småpannornas upphörande, uppgick den uppmätta inhemtillverkniogen till 14,007,107,s kannor; år 1862 till 14.376 299 k:r, och i år beräk-. nas den (se P. T: för den 28 Navd tilll. 16,027.040 k:r. Denna med ruin hotade tillverkning bar sålunda 1862 tillväxt medl 369.191,5 kannor och i år ytterligare medl; Å 1.650,741 kannor: Samtidigt utgjorde: imorten 1861 af biänvin, sprit och genever (således utom arrak, konjak och rom) 727,756 I och sistl. år 175.587 alkohol motsva-; rande det förra icke tullt 300,600 kannor och I det sednare knappast 72 000 kannor ). Den ss TA mnart hära afriknag mellan 20 och to