dagens lopp haft tillfälle yttra: Det vore godt att ega tid till besinning; man kan eljest förhasta sig vid afgörandet, och ett sådant förhastande skulle blifva dyrt, ganska dyrt: Att i hvarje rådplägande församling olika meningar skola uppstå är naturligt; till och med tvist, ja split, ja parlisöndring är nästan nödig; och det vore ett stort misstag, om man trodde sig kunna förvisa dem, genom att med ett enda slag taga bort hvad man förut haft. Presteståndet nekar ej att olägenheter vidlåda det gamla representationssättet, men hvad man vill sätta i stället saknar ej heller sådana; man bör derföre väga förtjenster och brister mot hvarandra. Om man blindt tror på det enas förträfflighet, utan att se dess olägenheter, bedrar man sig mycket, och derföre bör man väl akta sig, ty iör mycket står dervid på spel. Presteståndet ville härmed icke motsätta sig bondeståndets förhoppningar, utan blott påpeka hvad som är värdt uppmärksamhet. Bondeståndet insåge nog detta, och presteståndet hoppades hemma i församlingarne mötas med förtroende och tillgifvenhet. Till borgareståndet yttrade Jonas Anders BOD: Högädle hr talman! Herrar ledamöter af vällofl. borgareståndet ! Sedan nu de värf äro fulländade, som så länge hållit rikets ständer här samlade, och innan resan till de lika länge saknade hemmen anträdes, är det icke endast af lagbud eller gammal sed bondeståndet manas att genom oss, dess depuierade, till vällofl. borgareståndet utsäga afskedsordet och dervid foga uttrycket af den upprik-. tigaste vänskap och tillgifvenhet. e många samt i flera fall vigtiga och vidtomfattande ärenden, som under nu slutade rike möte varit föremål för ständernas verksamhet, hafva visserligen medtagit en lång och dyrbar tid, likasom de påkallat en ospard möda och !agit i anspråk all den tankekraft, hvaraf den särskilde representanten kunnat vara mäktig fören mogen öfverläggning och pröfning. Tiden och mödorna äro emellertid lemnade bakom oss, men följderna af vår verksamhet un derden flydda tiden äro till icke ringa dei förlagda inom förhoppningarnas område, och det tillhör en kommande tid att bedöma, i hvad mån vi hafva lyckats i våra bemödanden för gemensam lycka och allmänt väl. Stridiga åsigter mellan desärskilda stånden hafva visserligen äfven under detta riksmöte icke blott uppstått utan äfven någon gång ill det yttersta förfäktats, hvaraf också förklarås den brist på öfverensstämmelse uti besluen, som mer än en gång varit att beklaga; men leraf följande missförhållanden hafva likväl det oda med sig att allttydligare ådagalägga olämpigheten af den närvarande ståndsrepresentationen från hvilken alla dessa söndringar ytterst häreda sig. Att borgareoch bondeståndens meningar mera sällan äro skiljaktiga i fråga om nö: liga reformer, är emellertid ett lyckligt förhålande, hvaråt bondeståndet synnerligen gläder ig. Det är icke blott på det materiella gebietet nan äfven på upplysningens orcråde, som de båda folkvalda stånden mött hvarandra i framitsträfvandet på reformernäs bana, och det är vå denna väg, som en fortgående utveckling äfren till materielt välstånd och allmän trefnad nöjliggöres. På framgången af det stora reformörslag, som nu hvilar till afgörande. vid nästa ksmöte, beror emellertid, i hvad mån det gemnensamma sträfvandet skall lyckas i det höga yfternålet att framdeles kunna förena alla nu kilda intressen till ett enda — fäderneslandets. Under den glada förhoppning, att ett fortgående semödande för vinnande af detta stora mål skall irönas med framgång, anhåller bondeståndet att vällofl. borgareståndets vänskap och välvilja lt framgent få vara inneslutet.