Tronföljdsordningen för den dsnska mohå narkien, efter svära skakningar fastställd ge5 nom lagen af den 31 Juli 1853, skulle vara ett fredens verk, Denna ordning, för hvil-1 ken vägen är banad, genora andras uppoff rande hängifvenbet, her blifvit antagen af 5 oss, utan personlig äregirighet, endast iför2 hoppning att derigenom tjeua det ölskade å fäderneslandets väl. I den europeiska state rätten har den funnit erkännande genom en högtidlig traktat, i hvilken de flesta och! största makter i Europa hafva tagit del, dål de erkände danska monsrkiens integritet såa som en nödvändighet för den europeiska Tr freden. a Det oaktadt ha, i strid mot den sålunda till 9 vårt lands bästa och till verldstredens uppH rätthållende vidtagna ordning, sträfvanden : gjort sig rällande, hvilka åsyfta danska mo12 narkiens söndersplittrande och för hvilka de ! mest grundlösa arfsanspråk tjona till förN klädnad. Till vår innerliga bedröfvelse se vi 8 attdessa äfven vuunit insteg 1 vårt hertigdöme 2 lolstein, sälta sinnena i rörelse samt fram kalla ovisshet och tvifvel äfven hos dem,!8 på hvilkas lojåtet och tillgifvenhet vi företrädesvis äro berättigade att lita. : Holsteinare! Vi anse den danska monarkiens upprätthållande för en bland de vigtigaste af våra regentpligter. Liksom vila derför naturligtvis icke kunna tillstädja attiF hållningen hos en del of embetsmannaklus Ih sen närer deremot riktade siräfvanden, sålt äro vi i allmänhet fast beslutne och rustade til act uppträda med kraft mot alla upp-jy rori ka rörelser och att ställa var tilll) strängaste ansvar, som låter förföra sig tilllo olagliga bandlingar i denna syftniog. Vils byse emellertid den förtröstan att våra käre holsteinska undersåter, hvilka genom så KH många band äro fästade vid oas, icke skola jf låta göra sig vacklande i sin trohet motl!al osg, att de tviflande skola åt rvända tiller JE känvnandet af sin pligt och de upphetsadela sinnena till förstånd, samt att följaktligen sådana åtgärder skola bliva vårt landsfaliga hjerta besparade, som skulle bereda detsamma djup smärta. Till vår stora ledsnad hafva de mångåriga sträfvandena till åvägabringande afen öfverenskommelse angående hela monarkiens konstitutionella förhållande icke ledt till må. la let. Men då det är vår afsigt att gifvald våra tyska förbundsländer — på samma sätt I C som sådant skett i afseende på den icke tilll b förbundet rande delen ef monarkien — N en sjotfstöndig ställning inom monarkien, F öfverlemoa vi oss åt hoppet att vårt hertig17 döme Hal!steio, när det finner sig beiåtet i åtvjutand-r af en sann konstitutionel frihet j och hvarje förvänduing till främmande in I blandning dermed är undanröjd, frivilligt h skell böj, sig åt en närmare förbindelsel: med monarkiexs öfriga delar och ett för)! alla parer tilltredsställande ordnande afförc bålndena då lättare kunna blifva möjligt. H isteinure! Vi hafva under svåra förhållanden tilvädt vår regering. Med så mycket siösre förtröstan räkna vi på alla vära tillgifvenhet. Nör äfven I troD m Im Ae ast sån oss bi, skall Gud, hoppas vi, med ; framgång kröna våra sträfvanden, hvilka endast gå ut på vårt lands välfärd och fred.4 Finansministeru har föreslagit riksrådet att 1 bestämma konungens civillista till 500,00011 rdr (1 million svenskt) för Danmark och js Slesvig (hvartill plär komma 130,000 danskt f eller 260.000 svenskt för Holstein). Konun-gen skulle disponera en del af Christans-l1 borgs slott, ett af palatserna på Amalienli borg, palatset vid Åmaliegatau, Bernstorftis, Fredensborgs och Gickborgs slott, hvilkas( invändiga underhåll statskassan bestrider. För kronaprinsen begäres 50,000 rdr svenskt om året af Danmark och Slesvig, Till utomordentliga utgifter för landtoch sjöförsvaret begärdes i lördags 5 — (10) millioner rdr af monarkiens innehafvande tillgångar. t Göteborgs-Posten sammanattar på följande sätt de sednaste uppgifter och meddelanden, som tjena till att belysa situationen: 4Bnglands press är nusstadd på snabb reträtt äfven i den, danska frågan. Englands besynnerliga politik börjar bli en börda för hvarje nation, den der vill bevara sin sjeltständighet mot en påträngande fiende. Den utgör en träffande illustration öfver, huru Iden allmänna rätten alltmera viker ur områ I det för dess politiska verksamhet och huru egoismen med hvarje dag mera intag. r första rummet. Det tjenar dock till intet att spilla , I några kommenterande ord derå, ett kort referat talar tillräckligt tydligt. i Vi erinra oss alla, huru lord Russell, eftitler silt vistande i Coburg i fjol sommar fram-ikom med ett s. k. bemedlingsförslag i den dansk-tyska tvisten, hvilket, ledt i sina kon2 seqvenser, skulle på det allvarligaste hotat Danmarks integritet. Det afsåg nemligen Yi holsteinska ständerförsamlingens rätt till votering i det danska konungarikets angelägenheter. Då den holsteinska ständerförsamlingen nära sammanhänger med tyska förbundsdagen (och hofvet i Berlin), skulle ju denna, om Russells förelag blifvit brin-Å gadr till verketällighet, äfven medelbarligen hatt inblandningsrätt i Danmarks särskilda angelägenheter. Faran häri för detta land ligger klar i dagen, då man erinrar sig, hvilken fiendtlig hållning och hvilka inkräktnvingslystna afsigter, Tyskland har gentemot I Danmark. Lyckligtvis insågo såväl engelska pressen som flera af parlamuntets mera framstående! medlånmar det därsktiga, för att icke säga dumma, i Russells förslag, hvarföre en stark opposition bildade sig, hvilken till sist framtvang det bekanta yttrandet af lord Palmer ston, hvari denne fullkomligt dementerade sin kollegas förut uttalade uppfattning. Men dessförinnan hade Russells oförsigtiga uppträdande frambragt inom Tyskland eo höjd Istämning, emedan detta nu trodde sig eä Sikert om overksamhet af Danmarks mäktiI gaste allierade, Epgland. Denna stämning, ja, agitation kom till utbrott, då danska re geringen utfärdade sin bekenta Mar-kungörelse. genom hvilken hon tog det första in I ledande steget till Holsteins utsöndring, stödd till ej ringa del på vetskapen om favör ,t AA Pr klannd ÅA nitatinran som 0 8 kd