inom de andra stånden. Borgareståndet vill dock ingalunda upphiäfva sig till domare öfver de motiver, som föranledt de andra ståndens beslut. Borgareståndet vill emellertid, i anledning af de yttrade välönskningarne, försäkra presteständet om att, ehuru städernas invånare hufvudsakligen hafva sig de materiella intressena ombetrodda, detta dock ingalunda skall förhindra dem att lika med högvördiga presteståndet verka tör sedlighet, gudsfruktan och det andliga lifvets utveckling. Till bondeståndet yttrade biskop Bring: Högtärade talman, hedervärda stånd! Efter slutadt riksmöte är det för presteståndet lika mycket ett behof som en pligt att till heI dervärda bondeståndet säga sitt trofasta och hjertliga farväl. Att den ömsesidiga afskedshelsning, som bondeståndets och presteståndets ledamöter i dag uttala, dock i grunden icke är tecken till skilsmessa, utan mycket mera till återförening, känner presteståndet med glädje. I den landtliga hembygden, som är oss alla så kär, stå ännu inga samhällsklasser hvarandra närmare, än svenskt presterskap och svensk allmoge. Till denna hembygd skynda vi nu, hvar på sin väg, för att i våra stilla hyddor och våra ljusa tempel glade fira den store fridsfurstens heliga föelsehögtid. Vare Han ock ejelf med sin frid oss der till mötes! Och må i Hans namn nu och framgent få vara och förblifva frid på jorden! Med denna önskan, i hvilken vi visst alla med varma och bedjande hjertan instämma, anhåller page att i högtärade talmannens och det edervärda ståndets vänskap och förtroende städse få vara inneslutet. Ta!mannen Nils Larsson svarade: Då prester och bönder nu efter afslutade värf lemna riksdagen är det mycket riktigt, såsom hr doktorn och biskopen yttrat, för att snart återse hvarandra — fastän spridda. Måtte vi det oakI tadt länge behålla de angenäma minnena af vår I sammanvaro och våra gemensamma bemödanden till allmän upplysaing och bildning. En fråga af stor betydenhet och som vid denna riksda icke kunnat afgöras hafva vi att arbeta för äfven i våra hembygder och det är bondeståndets förhoppning att presteståndet i sin mån härtill skall bidraga. Bondeståndet anhåller att i högvördiga prestestådets välviija få vara inneslutet. Till ridderskapet och adeln: Borgareståndets deputation anfördes af vice talmannen Muren, som yttrade: Till ridderskapet och adeln: Högvälborne herr grefve och landtmarskalk samt högvälborne och välborne herrar ledamöaf hö lodliga ridderskapet och adeln! Af borgareståndet utsedda att till höglofliga ridderskapet och adeln framföra borgareståndets vördsamma och hjertliga afskedshelsning, gå vi nu att fullgöra detta smickrande uppdra; De gamla grundlagsenliga formerna fe riksdagsarbeten taga i anspråk mycket både af tid och krafter och derjemte ej ringa grad af tålamod; men en god vilja, ett redligt bemödande förfela sällan målet; och det sannt fosterländska nit, hvarmed höglofliga riderskapet och adeln under nu tilländagångna långa riksmöte, likasom städse tillförene, omfattat fäderneslandets angelägenheter, har väsendtligen bidragit till flera riksvigtiga beslut, hvilka ofelbart skola medföra stor nytta och välsignelse för den mötande tiden. Hvad denna bär i sitt sköte är visserligen för oss alla förborgadt; men med Jedning af det framfarna veta vi, att sann tillit till en mild försyn, varm fosterlandskärlek samt rättrådig enighet i rådslag och handling bilda den häfstäng, hvarmed varande och kommande slägten lyftas till ljusare utsigter, upplystare verksamhet. Det förslag till nationalrepresentationens tidsenliga ombildning, som vi under detta riksmöte af vår älskade konung fått emottaga, innebär utan tvifvel det förnämsta vilkoret för fädernes: landets framtida iyckliga utveckling; och då vi nu lemna denna i samhällslifvet så djupt ingripande fråga till afgörande vid nästkommande riksdag, är det för borgareståndet lika mycket ett behof som en tillfredsställelse att få betyga sin tillit till höglofliga ridderskapet och adelns högsinnade fosterländska tänkesätt och välvilliga samverkan till en lycklig utgång af denna för det älskade fäderneslandet så maktpåliggande ang lägenhet: et är under inflytelsen af sådana förhopp ningar som borgareståndet nu, i riksdagens yttersta timma, inför höglofliga ridderskapet och adeln nedlägger sin vördsamma och varma tacksägelse ej mindre tör nitisk och upp! medverkar vid de allmänna ärendenas behandling, än ock för den oförställda vänskap och välvilja, som från höglofliga ridderskapet och ade!ns sida kommit borgareståndet till del, och hvaruti borgareståndet utbeder sig att fortfarande få vara inneslutet. Til presteståndet: Högvördigste hr doktor och erkebiskop samt herr ledamöter af det högvördiga prestestånet! Förrän rikets ständer efter nu slutade arbeten i åtskiljas, anhåller borgareståndet genom oss, j dess deputerade, att till högvördiga prestestån det få frambära sin vördsamma och hjertliga helsning. Kasta vi blicken tillbaka på det förflutna halfseklet, så måste med tacksamhet erkännas ar vårt kära fädernesland under en långvarig fred vunnit allt större förkofran i både intellektuelt: och materielt hänseende. Ökud folkmängd och ökad verksamhet påkalla dock nya medel till ökad utveckling. Reformerna i kriminaloch näringslagarna m. fl. samt antagandet af författning till allmänt kyrkomöte utgöra visserligen väsendtliga delar af dessa medel; men det förnämsta och vigtigaste:; af dem alla innefattas dock ofelbart uti en tidsenlig förändring af nationalrepresentationen, hvarutaf behofset för hvarje dag blifver allt mera oafvisligt. Ett kärt minne skall derför alltid blifva fästadt vid det nu slutade riksmötet, under hvars lopp rikets ständer af vår älskade konung fått emottaga förslag till en af nationen så länge önskad ombildning af vårt representationssätt; och då denna angelägenhet nu till följd af grundlagens bud, lemnas såsom ett dyrbart arf till nästkommande ständer, sker det från borgareståndets sida under tacksam hågkomst af högvördiga presteståndets vid de allmänna ärendenas behandling städse ådagalagda fosterländska tänkesätt och ni tiska bemödanden, hvarutinnan borgareståndet ock ser en säker grund för den lifliga förhopp-: ning, att, när afgörandets stund är inne, högvördiga presteståndet skall skänka sin upplysta medverkan till en lycklig lösning af denna inärvarande stund Sverges vigtigaste lifsfråga. Under betygande af sin förbindliga erkänsla för den rika erfarenhet hvarmed högvördiga presteståndet samverkat i de många. olikartade beslut, som under denna riksdag blifvit fattade, anhåller borgareståndet, att i det högvördiga ståndets oförminskade aktning och tillgifzenhet framgent få vara inneslutet. Erkebiskopen svarade: Att det vore för presteståndet kärt att mottaga den af deputationen främförda helsningen. Presteståndet skulle med. lugnat eftersinnande och. mogen pröfning egna sin uppmärksamhet åt det hvilande representationsförslaget. Det var icke det första, icke ens af. K. M:t framlagda; om det slutligen kommer att godkännag, vore ännu för tidigt att omtala och afgöra. Presteståndet lofvade derföre endast att pröfva, hvilket vore allas skyldighet; och talaren yitrade sig vara viss att serdeles b rgareståndet As Oe UB 2 g. ör våra j. J 1 1 t j ; q G j 1 1 ( 1 I 1 t : 1 J ;