eOUuC WVUNUTlaR tIDti,y MM SS j talmännens yttranden inför tronen. Till dem skulle!kunna läggas ännu flera, som otgöra framsteg på civilisationens bana eller äro egnade att förbereda ytterligare sådana. Det kan icke råda något tvifvel om, att orsaken dertill att vid denna riksdag så mycket godt i alla riktningar kunnat uträttas, är att söka framför allt i den lyckliga hermori, som varit rådande mellan regering och folk. Nationen har haft tillfälle att se, huruledes styrelsen samvetsgrannt sträfvat att göra sig till verkställare af de ätgärder, som påkallats af det upplysta folkmedvetandet. Representationen har derföre med förtroende mottagit regeringens framställningar i de fall der regeringen tagit initiativet och med tillförsigt lagt i hennes hand förberedandet eller verkställandet af åtgärder, om hvilka förslag blifvit väckta inom riksförsamlingen. Erforderliga medel såväl för statsförvaltningen i allmänhet, som för särskilda behof och företag hafva också blifvit ställda till regeringens förfogande med en beredvillighet, till hvilken knappast något motstycke finnes att uppvisa under vårt nuvarande statsskick. Denna den sistförflutna riksdagens karakter utgör det vackraste förebud till den ställning, som skall inträda då genom den andra statsmaktens bifali blifvit till grundlag upphöjdt det förslag till nationalrepresentationens ombildning, hvars framläggande satt inseglet på de åtgärder, genom hvilka regeringen tillvunnit sig det förtroende, hvarom vi ofvan talat. e folkvalda ståndens hållning under denna riksdag har ådagalagt, att en regering, som vill och som förstår tillvinna sig nationens förtroende, icke har att befara någon afvoghet från enrepresentatiop, utgången direkt ur folkets sköte, ja att detta är minst att befara från en sådan. Redan morgonrodnaden af den nya dag, som reformen skall låta uppgå öfver landet, her sålunda varit egnad att förvissa dem, som derpå kunde tvifla, stt Skonungamakteas bestånd och den medborgerliga frihe tens helgd låta sig väl förenas. Med stor tillfredsställelse har man haft att iakttaga, huruledes särskildt inom borgareståndet de ledande personerna och den rådande majoriteten förstått att bedöma ställningen och att låta den bållning af misstro och motstånd, som af förhållandena hade gjorts vill tradition, i det rätta ögonblieket vika för det tillitsfulla och öppna tillmötesgående, som regeringen förtjenade och som den allmänna meningen gillade. Den så mycket klandrade tillsättningen af statsutskottet, genom hvilken ståndets majoritet hade behållit i sin makt stt i händelse af behof intaga en bestämd hällning emot regeringen, gaf åt det frivilliga understödet åt bennes framställningar ett värde och en betydelse, som ingalunda ernåtts, om, genom tillfredsställandet af ett och annat anspråk från motsidan, antedning hade förefunnits till det påstående, att borgaresiåndets tillmötesgående icke härrörde deraf, att den fordna mojoriteten slöt sig med förtroende till regeringen, utan deraf att densamma icke längre var majoritet. Samma takt bar majoriteten inom bondeståndet i de flesta fall visat, och detta stånds hållning i åtskilliga stora kulturfrågor, som: förekommit till behandling, och hvilka der tillförne funnit sina ihärdigaste motståndare, utgör ett af de vackraste bladen i det förflutna riksmötets historia. Vi äro öfvertygade, att konungen icke skall ha i sitt trontal förgäfves vädjat till det upplysta tänkesättet inom landet för beredande sf framgång åt det förslag till nationalrepresentationens ombildning, som utgör hans regeriogs förnämsta ära och det lyrbaraste arf, som det nyss afslutade riksmötet lemnar åt framtiden. Det stöd förslaget redan från början vann inom allmäana meningen blir allt fastare ju m-r man hioner öfvertyga sig, hura väl detafvägt alla de anspråk, som med något fog kunde fordra att blifva tillgodosedda, och hura lyckligt de brydsamma problemer blifvit lösta, hvilka vid n reform sådan som denna i så rikt mått förete sig. Äfven för den händelse att omständigheterna skulle föranleda ständernas sammeanträdande inom kortare tid än den, som bör förflyta mellan hvarje lagtima riksmöte, skall man alltså finna denna fråga mogen och vara beredd att lägga sista handen vid det konstitutionella pänyitfödelse verket. Det tal, med hvilket konungen hemförlofvade ständerna, har, såvidt vi erfarit, gjort ett högst angenämt intryck. Man har med tilifredsställelse erfarit såväl det om lifligt intresse för reformen vittnande uttryck, hvilket rörande denna sak förekommer, som den lemaade ölversigten af rikadagens många vigtiga resultater. Yttrandet om de utländska angelägenheterna inger förhoppning att regeringen skall veta att i denna bryd: samma tid iakttaga de förenade rikenas värdighet och intressen utan att lemna ur sigte den varsamhet, som påkallas af vår ställning. Iden anmärkning, som förekom rörande den snart sagdt enda fråga af någon vigt, i hvilsen regering och ständer ej varit ense, uttalade gonungen enkelt och klart hvad som utgör sjelfva kärnpunkten, sjelfva det egentliga vä sendet såväl i det handelssystem, som blif vit af regeringen hittills fullföljdt som i det, för hvars återinförande några röster nu höj! sig. Detta yttrande från tronen ådagaläger att regeringen kollektivt gör sig 80idarisk för upprätthållandet af det följda systemet, hvilket ländt till landets båtnad, och att regeringen icke har för afsigt att låta detsamma rubbas genom framställningar från några för enski!da intressen sträfvande yrkesidkare eller från några andra af fördomar och bristande insigt i ämnet förvillade personers !ramställningar. om fr HAR AS FT YT frn -OD AA FAR et 0 mm BN M Mm d 1 ct oh .—-— mn mA LL KA — ss LV ch dt rr AR MR mM mt -m mm mt ot fr mm om PÅ AMA En tysk invasion i Danmark är nu beslutad och man kan hvilket ögonblick som helst genom Lelegrafen erfara, att tyska trupper ckt in i Holstein. En knapp majoritet vid förbundsdagen har beslutit att denna invasion skall ske under namn af förbundsexe kution och icke såsom ett ockuperande af Holstein för den augustenborgska pretendentens räkaing. Härigenom har tyska förbundsdagen i sjelfva verket underkännt de AM ES mm HAR ä mv ee Må 4