egen uppassare bärande en vattentät kapp säok, innehållande allt som är nödigt för att hvarje dag, under den tid de komma att stanna ombord, kunna uppträda på halfdäck med en finrakad haka, vältorstade stöflor och kläder, samt rent linne. Han förekommer vanligen med hatten stagad något akteröfver, händerna i fickorna och tvärsäker min. Han känner sig genast hemmastadd så fort han satt foten ombord, och man ser straxt att begreppet om engelskt värde är en integrerande del af hans medvetande. Godmodig och vänlig till sitt utseende, pratar han gerna, när han blifver tilltalad och tjensten eå tillåter det, utan att någonsin visa förlägenhet eller blifva närgårgen och familiär. Han kalas alltid Peir;4 har alltid det sista nun ret af Times i sin ficka till chefens disposition, och känner de politiska fluktustionerna lika säkert som hen känner när tidvattnet kantrar. Han äter vid officerarnes bord och blir ej säl. lan undfägnad med vin hos chefen. Han har sin beqväma engeiska hängmatta att hvila i om natten, får sin grogg så ofta han derom tillsäger och har tillåtelse att röka sin pipa om och hvar han behagar. — — Hvilken skilnad mellan honom och hans svenske yrkesbroder. På några få ställen förekommer den svenske lotsen i däckad, på de flesta i en öppen bräcklig båt, hvaruti han hvarken är skyddad för vädrets obehag eller han kan gå till sjös om det blåser något. Han sliter ondt, så mycket att tjugondedelen deraf skulie taga lifvet af minst eit dussin fmammas gossart. — Allting annat än herre till sitt yttre, tyckes anspråket på en sädan titel aldrig hafva hört till. hans önskningars mål. Med någonting som skall föreställa mössa på det okammadehåret, en och urblekt tröja eller kavaj och et gejöstöflor — lince vill jag icke tala om — twowsst ban väder och vind och bjuder alla enygghetens fordringar farväl under hela den tid han möjligen kan blifva nödsakad att stanna ombord. Blyg kan man just icke säga att han ser ut, men i allmänhet förefaller han gladare när han iemnar, än då han går ombord å fartyget. Han talar gerna om gröda, årsväxt och höbergning, hvad derutöfver förekommer på semtalens bomsterfält är för honom fridlyst mark. Ett och annat sillstimm som gått tillk, gör ibland epok i hans hjernas abyrinter. Han kallas alltid och at alla du, antingen man känner honom eller ej. Han får ej annan kost än .skeppskost. Han placeras i vanlig hängkoj, år se sig om efter en styrkdryek om ej ett medlidsamt hjerta på egen konto dermed läskar hans törstande strupe, och han vågar ej ens sätta i fråga attfröjda sin näsa med doftet äf den usla tobak, som utgör fyllnaden i hans tålamodssnugga. Han har aldrig heft aning om tidningar, hvilka han städse kallat 4papperen4 eller tbladet, och vet icke -om politiken är fågel eller fisk. Det kan näturligtvis icke vara min mening att vilja ställa bvarken man eller yrke i en löjlig deger; de äro begge heder och ära värda, och kanske också ltet mera betalning i mynt och välvilja än hvad som nu bestås dem, Det är genom jemförelser som brister träda fram i all sin fattigdom och nakenhet, och det är endast sättet, hvarpå dessa män, som degligen för andra sätta sitt eget lif på spel, i allmänhet behandlas och anses, som blifvit antydt genom denna jemförelse. Deras yrke är hårdt, men deraf får ej följa att deras sociala ståndpunkt bör anses vara så låg, att den, i flesta fall, äfven ger en låg och sorglig grundton åt hela deras lif. Men under denna lilla diversion har vår engelsk lots tagit oss in på ankarplatsen vid —mouth, och brrrrr ..... der gick ankaret. — — Det är ibland svårt nog att, såsom fremling och utan rekommendationer, få tillfälle att bese alla de märkvärdigheter som ett främmande ställe har att Srojuda den skådelystne resanden; och uppehållet i hamnarne är i allmänhet eå kort att tiden, om äfven hågen finnes, ej räcker till för allt. En stor del af dessa svärigheter försvinner då man kommer såsom tillhörande ett krigstarlyg, och kan man endast klarera den strålande sirn, hvars namn är Snöje och som vanligen vid första stegen i land välvilligt erbjuder sig att taga person och kassa på entreprenad, så kan man ibland lye: kas få se en hel del. Jag vill ej genomgå det ofantliga program, hvartill Sverge knappast) hunnit stafva ihop de första bokstätfverna, som är framlagdt i de ofentliga dockorna, tyggården, vartvet, militärhospitelen och dylikt. Det är i dag ena ovanligt vacker dag, I d. v.s. här ovanlig för denna ärstid, som med skäl annars skulie kunna liknas vid regntiden under tropikerna, den är så vacker att jeg till och med vågar inbjuda på en utsigt Of I ver nejden kring staden och placerar oss på en höjd i sydligaste delen deraf, från hvilI ken en den mest tjusande omvexling afl lanudoch sjöseeneri erbjuder sig. Utsträckta I i solskenet — så godt det kan ästadkommas i November — på en gräsmatta at äonu frisk och saftig färg, se vi till htger Mount Edgecurb, betäckt af en dunkelgrön skog, som bjert sticker af mot den blå himlen; der ligger czarens furstliga palats med torn och bvalffönster — ett inbillniogens önoskningsmål -— och så-om dess kontrast lisger till venster steadens gråa och kala höjder; här och der genomdragna af ett utspringande kritlager, likt tillstymmelsen af ett leende på ett bistert ansigte. Under 088, i den stora bassin som innefattas af dessa 2:ne sidor, svärma smidiga och lätta pleasure jakter och skonare med glada ladies och ännu gladare ungherrar -— sista soilingpartiet troligen för i år — likt fjärilar omkring på den blå yton, och små-ängbåtar och segelfartyg surra om hvarandra likt glänsande insekter, hvilka solljuset lockat fram till lek och fröjd. Längre ut ligga, orörliga, just ej fallna för lek, dessa tolkar ef Albions makt, några väldiga Ttinieskepp och jernklädda drakor, nyss inkomna från en utflygt, och nu med välbehag och stolthet speglande sig i djupet. Längre ut mellan begge stränderna sträcker Breakwatern sin svarta linie öfver sundet likt ett slutstreck för romantiken ; ty utenför den, rullar Oceanen sina långa dyningar; och der nr RR