Det synes numera vara oundvikligt att ett krig emellan Tyskland och Danmark kommer att utbryta och det är svårt att se, hvilka dimensioner detta krig kan komma att antaga och om icke detsamma kan bli den tändande gnista, som låter krigslågan flamma upp öfver hela Europa. fBSkulden härför faller åter på England, hvars närvarande aristokratiska gubbregering genom bristen på politiskt allvar och mod och på sann energi låtit de hotande förvecklingarna så småningom antaga en sådan karakter, att en fredlig lösning blir omöjlig. Hade England sistlidne vår, då Ryssland var ytterligt svagt, uppträdt med kraft och allvar och icke ansett för sin hufvudsakliga uppgift att förlama Frankrikes politik, så skulle polska frågan troligen kunnat lösas utan ett europeiskt krig. Hade icke lord John Russell genom sin soruligt ryktbara blunder-depesch förlidet år, hvilken han skämdes att meddela svenska kabinettet, gifvit tyskarne vat. ten på sin qvarn, så skulle troligen tyska förbunasdagen aldrig vågat bringa saken så på sin spets, såsom den var redan före Fredrik VII:s död, och hade England genast uppträdt emot den nu rasande augustenborgska manien i Tyskland på ett sätt, som varit värdigt Englands ställning och makt och öfverensstämmande med dess verkliga politiska intressen, så skulle troligen det vilda ruset uti mellersta Tysklands duodesstater helt enkelt haft till resultat en vanlig tysk Katzenjammer, i det Preussen och Österrike, som hafva någonting att sätta på spel, väl skulle tänkt sig före, innan de rusat blindt åstad. Man töreställde sig också här ett ögonblick, med anledning st Times notis om engelska kanalflottans afsändande till Öresund, att engelska regeFingen nu skulle förstå att utveckla den preventiva energien. Men denna förhoppning har uppgått i rök och, att döma etter de engelska bladens yttranden, synes Danmark till en början icke kunna påräkna något annat stöd från den engelska sidan än de dundrande artiklar som engelska pressen slungar emot Tyskland. De nämnda bladen förfäkta — söger Fedrelandet — visserligen med bestämdhet Londontraktatens okränkbarhet; men att de tyska stormakterna icke heller ämna kränka denna, torde kunna tagas för afgjordt. Om dessa makter deremot inskränka sig till den 8. k. exekutionen, verkställd med en hel krigshär samt ögonskenligen bestämd till att tvinga det oberoende danska riket att afstå från sin sjelfständiga bestämningsrätt och underkasta sig de fordringar om ordaandet af sina författnin-sförhållanden, som tyska förbundet behagar framställa, då är utsigten till verksamt bistånd från Englands sida blott ringa eller alldeles ingen. Visstkunde konungen af Danmark och hans regering lätt följa de engelska bladens råd, att upphäfva kungörelsen af den 30 Mars detta år, hvilken icke vidare betyder någonting, sedan grundlagen af den 18 Nov. finnes till; men ett sådant begifvande skulle af Tyskland blott mottagasmed den nya fordran att författningen af den 18 Nov. skulle aflägsnas med detsamma. Attåterigen gå in på detta, skulle vara att afstå från Danmarks rikesj sjelfständighet och från all annan förbindelse mellan Slesvig och konungariket än den dynastiska. Detta råd kunna vi sålanda icke efterkomma, utan vi få finna oss deri, att den engelska grossörspolitiken och guinemoralen, som representeras af både lord Palmerston och Times, lemna oss i sticket). med en ryckning på axlarna och den fariseiska trösten, att de genom en protest mot en kränkning al Londontraktaten gjort ein pligtt mot Danmark, accurat på samma sätt som den gjort mot Polen. Det spånda förhållande, som inträdt mellan Frankrike och England, med anledning af kongressfrågan, gör det sannolikt att Frankrike till en början kommer att hålla sig helt och hållet passivt i denna sak, hvars verkliga europeiska vigt och betydelse man för öfrigt icke fattar i Frankrike. Med beräkning härpå, är det som Preussen föredragit att icke genast direkte uppträda emot Londontraktaten, utan gifva den tillämnade invasionen i Danmark namn heder och värdighet af exekution. Ha de tyska trupperna väl lyckats besätta Holstein, så är det ganska säkert att man genast drager försorg om Augustenborgarens utropande derstädes, och att hen då genast kommer att erkännas af Preussen, eom när det sålunda fått en stor tysk armå samlad vid Eidern, innan. andra. europeiska makter hunnit vidtaga några mått och steg, kastar bort den onyttiga masken af förbundsexekutör och helt öppet proklamerar ett besittniogstagande af Slesvig för Holsteins räkning, samt omedelbart griper sig an med eröfringsförsöket. Det olyckliga är att man, till följd af dett. lärda och diplomatiska frasmakeri, med hvilket tyska förbundet traselat bort frågan, på många håll glömt bort hvad som utgör den hufvudsak, som ligger under alltsammans, nemligen att Tyskland — som i sjelfva verket bekymrar sig föga om författningsförhållandena, Augustenborgarne o. 8. v. — har ett enda syftemål, att det med Tyskland införlifva det danska landet Slesvig, samt att man icke har klart för sig, hvad en sådan eröfring skulle innebära, att frågan om Slesvig är frågan om Danmarks tillvarö såsom ett sjelfständigt rike. Utan Slesvig kan Danmark icke bestå; och skulle genom Europas tröghet och likgiltighet ett nytt skamligt motstycke till Polens delning komma ätt egatum, derigenom att Tyekland finge bemäktiga sig och! behålla det gamla skandinaviska landet SydI! ( i NA mMOSsS AMP 4 MALM -— Oh tt kg — I bn mm ON m— — KX .ecco2222e?1tTt1tnnstnnsnrsnensntttnntTrTntnnfnntMDfffff fffffff!!TnfnTTTTTTnTtnT?n!cn,TTTTTfrTrTrts;vo on mm. AL mem ee på per Jutland, så vore hela Danmarks rike derigenom dömdt till undergång. Det återstående af Danmark, då Slesvig är förloradt och definitivt fallit uti en fiendtligt sinnad makts hand kan ej bestå såsom stat. Vi ha af tyska tidningsreferater öfver debatten i preussiska ka maren sett, att nägra preussiska deputerade framställt den Hr as MR RR RER RK