HVURACL GOCK UU Bynts HNUOIC SaNNOTIKL, SCOT engelska regeringen sändt sin kanalflotta till Köpenhamn för att salutera vid konung Fredriks begrafning och eventuelt äfven vid begrafvandet af hertigens af Augustenburg arfsanspråk. Men huru skulle förhållandet blifva om krfifr komme att föras österut, i stället för söderut? vad betyder då vår flotta? Det behöfver icke bevisas, minst inom ett stånd, som räknar så många sakkunniga män, att en flotta af träfartyg eller af vanliga jernfartyg icke kan motstå ett pansarfartyg. Och om det än alldeles icke är säkert eller ens troligt hvad man sett berättas, att vår östra granne har, eller till våren får, en hel flotta af pansarfartyg, så är dock åtminstone så mycket visst, att han har ett pansarfartyg, som vi sett passera våra kuster för att komma till Kronstadt. Hvad hafva vi nu att sitta emot detta fartyg? Alldeles ingenting. Icke hela vår flotta skulle kunna hindra detta ryska pansarfartyg från att gå ur hamn i hamn och förstöra alla våra der liggande fartyg. Till sjelfva vår hufvudstads försvar mot denna nästan osårbara fiende hafva vi åtminstone tills dato ingenting verksamt, ty försänkningarne i Waxholms-sunden existera ännu endast på Pap peret. Detta fartyg skulle, förlagdt i Åla ås haf, kunna hämma hela vår norrländska sjöfart. och med ännu ett pansarfartsg, kryssande vid Bornholm, skulle Ryssland hämma hela vår Östersjöhandel. Någon torde kunna invända, att vi icke lära komma i nägot krig mot Ryssland, utan att hafva allierade, och att dessa allierade, då skola med sina flottor hålla Östersjön fri. Åfven jag tror visserligen att, i den händelsen att Sverge skulle blifva mveckladt i ett krig med Ryssland, detta ingalunda kan inträffa utan att vi ega mäktiga bundsförvandter. Men, mina herrar, i tider af en sådan osäkerhet, som den h. excellens utrikesministern för oss målat, tror jag icke att det är klokt, att det är rätt, att öfverlemna sig uteslutande åt sannolikheten och möjligheten af blifvande bundsförvandters beskydd Det är icke klokt, ty hvem går i borgen för att vi hafva dessa bundsförvandter och deras flottor till hands, när vi behöfva dem. Vi få icke bundsförvandter utan föregående underhandlingar, eller — för att noggrannare uttrycka mig — de som kunna önska vårt bistånd till en omreglering af Europas karta kunna icke vinna detta mål utan diplomatiska förhandiingar, hvilka kunna antagas draga ut i månader. Sådana förhandlingar ske mycket tyst, mycket hemlighetsfullt, det är sannt, men lika sannt är det, att den makt. hvars skinn de gälla, plägar hafva märkvärdigt goda öron, ochi god tid skaffa sig underrättelse om underhandlingarnes resultat. Hvem garanterar då, att icke denna makt förekommer, hellre än att förekommas; att, om denna makt vore Ryssland, det icke väntade tills dess flotta vid ett fram på sommaren utbrytande krig, falla I instängd i Kronstadt, utan föredroge att anfalla den närmast liggande af de väntade fienderna. Det är icke så lång tid förfluten sedan vi från det hållet fingo ett krig f:rst, och en krigsförklaring efteråt, att nägon af oss kan hafva glömt, hvarken denna händelse eller dess följder. ; Det kan möjligtvis komma en tid, då, efteri det att Ryssland fullbordat sin tilltänkta pansarflotta, det måhända skall blifva med svårighet ; förenadt för Sverge att undgå, att till en del för-: lita sig på intresserade makters understöd. Men: så länge Ryssland veterligen endast eger ett enda af dessa förödande anfallsvapen, är det väl icke för mycket begärdt, att Sverge sjelf försvarar sina kuster och sin handel. i Med stöd af hvad jag nu anfört, och med stöd! af det bifall min motion haft lyckan vinna vid; dess remiss till statsutskottet, af en bland flottans högre officerare, anhåller jag att höglofliga ; ridderskapet och adeln måtte, med afslag å statsutskottets betänkande i nu föredragna punkt, bi; falla min motion. H Och då jag i det föregående trott mig kunna ärtoga att regerioger, om den än tvekat att nu af rikets ständer äska anslag till anskaffande af pansarfartyg, dock icke kan annat än gerna se, om representationen sjelfmant dertill beviljade medel, tager jag mig friheten, i enlighet med min förut tillkännagifna afsigt, att vördsamt! ställa till chefen för sjöförsvarsdepartementet den , frågan, huruvida det icke vore önskligt, att ri-; kets ständer ställde till K. M:ts disposition medel att använda för att, skyndsammare än som nu är ämnadt, anskaffa pansarfartyg. Grefve v. Platen besvarade denna interpel) lation dermed att, om regeringen ansett det ifrå-! gavarande sättet att använda statens medel lämpl ligare, skulle den derom hafva till ständerna aflåtit en proposition. Detta vore visserligen i och för sig ett tillräckligt svar, men grefven ville likväl ingå i några ytterligare förklaringar. Departementschefen hade en obestridlig skyldighet att föreslå utgifter, som för statens väl äro nödvändiga, och regeringen hade äfven nu tagit folkets medel mera än vanligt i anspråk. Men, ehuru talaren medgaf det smickiande för honom personligen i den beredvillighet, hvar-): med representationen gått hans framställningar till mötes, hade dock statsutskottet ej kunnat föreslå och ständerna bifalla allt, som begärts. Regeringen har äfven en annan skyldighet än den ofvannämnda, och denna är att icke framställa några förslag, utan öfvertygelse att dessa äro de bästa. Under nuvarande förhållanden hade talaren icke ansett omöjligt att ännu större anslag än hvad man begärt skulle kunna hafva beviljats, men det hade icke varit riktigt att regeringen, som har den lyckan att åtnjuta landets förtroende, sätter detta på spel genom att anslå denna popularitets strängar för erhållande af anslag till ändamål, som icke vore fullt bepröfvade och möjligen befunnes olämpliga. Funne ständerna åndamålsenligt att i annan. ordning anslå medel än K. M:t efter hörande af sjöförsvarskomiten föreslagit, skulle K. M:t naturligtvis söka använda dem på lämpligaste sätt; men man borde inse att ansvaret då icke i lika hög grad kunde drabba departementschefen som i eljest under vanliga förhållanden. I Talaren visade tör öfrigt att den föreslagna! millionen är otillräcklig, om meningen vore att . anskaffa ett för oss lämpligt pansarfartyg. Sådana kunde ej i England säljas under 2 millio-! ner och at de begge på Lairds varf i Liverpool j! befintliga, hvilka motionären afsett, är det, som; kunde vara oss fullt gagneligt, värderadt tillj 120,000 pund sterling. Det andra fartyget vore ännu icke färdigt. Talaren skulle derföre af-1. styrka allt för stor skyndsamhet, enär erfarenheten visar att en brådskande köpare ofta får en dålig vara. Slutligen bad talaren att, i fall framdeles nå1 gra nya interpellationer till ministeren skulle ifrågakomma att få lemna en liten upplysning om huru det vid sådana tillgår i det land, der de äro vanliga. Man anser det der för alldeles ovilkorligen nödvändigt att äfven på förhand j framställes den fråga, hvarå svaret önskas, och det så långt förut, att ministern kan bereda sig derpå samt öfverlägga icke allenast huru, utan äfven om denna fråga skall besvaras. Hr RB. Th. Cederschiöld framhöll att, efter de upplysningar sjöministern Jemnat om dyrheten af de ifrågavarande pansarfartygen, kunde man finna att vi i den vägen ej förmå mäta oss med den rikare fienden. Det vore således en hänvisning till undervattensminor, som utgöra ett jemförelsevis högst billigt försvarsmedel. Hr Vv. franckens motion torde svårligen kunna bifallas i det outredda skick, hvari frågan nu befinner sig. Sjelf hade talaren i sin motion framlagt ovedersägliga fakta, men utskottet hade ej brytt sig derom. Han hade derföre ansett sig böra protestera mot hela förfaringssättet. Utskottet hade derigenom visat prof på en ovanlig maktfullkomlighet och förakt mot adeln, i det man ej låtsat om hvad som säges i ståndet. Ehuru HH j s E j t Å E j An LL RER RER nn