Den allmänna sinnesstämniugen i England synes vara i hög grad indignerad öfver det sätt, hvarpå Tyskland nu vill rusa fram emot Danmark, med åsidosättande af folkrätt och traktater. Denna indigpation är sä stark, att man till och med redan synes försona sig med den tenken, att Frankrike till Tysklands bestraffande och stäfjande skulle sätta sig i besittning af Rheinprovinserna. Deana stämning gifver sig luft uti en ledande artikel i Times,ur hvilken vi eåsom särdeles betecknande meddela följande strof: Det gifves skäl, förestafvade såväl af försigtighet som rättvisa, hvilka preussiska regeringen bör taga i betraktande. Om en elfva års gammal traktat kan brytas vid Eidern, så kan en annan nära femtio år gammal lika lätt brytas vid Rhen. Vi skulle vilja be icke allenast Preussen, utan äfven Bayern, som tagit första initiativet och spelat en af de förnämsta rollerna i denna agitation, att besinna följderna af det företag. hvuartill så många af deras publicister ifrigt uppmana dem. Förhållandena emellan de europeiska staterna äro ej numera desamma som de voro för tio år sedan. Det var en tid då England af öfvertygelse och minnet af stora och omfat utkämpade strider kände sig undet vid den preussiska och österrikiska samt till en del äfven vid den ryska alliansen. Afundejukan emot Frankrike, grunlande sig på den tron, att all den tillökning militärmakt det kunde förvärfva skulle an vändas emot oss, gjorde att våra statsmän betraktade Tysklands vestra gräns, sådan den bestämdes 1815, såsom ett bålverk, hvilket vi voro förpligtade att upprätthålla. Vi vilja ej påstå att denna känsla är utlöd; vi tro att en utvidgning af franska iket inom Europa sku!le inom vårt land vetraktas med misstro och missbeiåtenhet; men den skulle ej nu uppväcka ett sådant larm som för några är sedan. England blir för hvarje deg starkare och tryggare, och det blir äfven, i ed viss mening taget, mera isoleradt, i det vi gjort till en regel ör vår politik, att så litet gom möjligt in landa oss i kontinentens angelägenheter. Det skulle derföre kunna hända, att vi inom sort skulle komma att likgiltigt åse händeler, som för några är sedan genast skulle örmått oss att gripa till vapen, och om nå sonting skulle kunna föranleda England att ugnt se en fransk arme vid Rhen, skulle let vara den skandalösa kränkning af all fentlig tro och lofven, hvarmed vi hotas f den preussiska kammaren och de mindre tater, för hvilka Bayern går i spetsen. Må