ringen har tlagit allvarligt i tu med denna fråga, och en liflig depeschvexling eger rum mellan England, Ryssland och de tyska stormakterna. Den allmänna säkerheten i London, som under sistlidne höst och vinter på ett så betänkligt sätt stördes af en massa garotters, hvilka ej tvekade att på öppen gata, till och med på ljusa dagen, kasta sig öfver och plundra menniskor, har väl till en tid varit temligen återställd, men börjar nu åter att blifva mindre tillfredsställande. I hög grad anmärkningsvärdt är det, att man ej tager desto kraftigare mått och steg för att i ett sädant samhälle som London minska det fysiska och moraliska eländet och sålunda förebygga de af dessa härflytande laster och brott. I stället för att såsom i Paris genom att öppna nya gator låta dagens ljus och frisk luft epela in i de osunda qvarter, der armodet och lasterna hafva sitt hem, tyckes man i London vilja konservera allt det gamla och genom nya tillbyggnader af jernvägsnät och viadukter med hvarje dag öka hopgyttringen af dessa steskolssvarta, nedrökta stenmassor, hvilka redan bilda en labyrint, jå somliga ställen ej ens tillgänglig för polisen. Det är svårt att förutse hvarthän detta skall leda, om man alltjemt fortgår på samma väg: Bäkert är att alla ansträngningar, som göras att minska brottens antal, skola stranda, så länge man ej griper sig an med att, kosta hvad det vill, rasera dessa smutsiga nästen, i hvilka brottslingarne sticka sig undan för att först med aftonens inbrytande begifva sig ut på rof och dåd. Fåfängt vore det att vilja genom ord gifva ett berepp om det hjertrörande elände, som råder bland den stora massa af menniskor, gom hvarken vinter eller sommar hafva ett tak öfver hufvudet. När vid en viss timma på aftonen de baracker öppnas, som ät ett ringa antal lemna skydd och värma under natten, ser man dem i hopar trängas om en plats, som knappt en hundradel af dem kunna erhål:a. De öfriga söka sig i grändernas vinklar och vrår, under Themsbryggornas bågar eller, när de så kunna åtkomma, i parkerna en lägerstad. Mer än en gång har jag sålunda sett dem i flockar, uppgående till. 50 eller 60 personer, med böra marken till bädd, utan afseende 1å ålder eller kön, ligga psckade tätt till hvarandra för att underhålla en värma, som de lumpor med hvilka de äro betäckta, ej kunna ereda dem. Visserligen fästa tidningarne tid efter annan den allmänna uppmärksamheten härpå, och nyligen klagade Times bittert öfver att ett så sorgligt förhållande skulle ega rum i den rika verldsstaden. Visserligen uppbjuder den enskilda välgörenheten allt för att mildra eländet. Men man går ej till botten med saken; man lappar och lappar utan att kunna snnat än för ögonblicket skyla armodet och bristen samt utan att ens kunna hindra det esomoftast midt på stadens gator, midt i detta brusande menniskolif personer uppgifva audan af — hunger. Jag torde en annan gång återkomma till detta ämne, hvilket jag nu kom att tänka å till följd af ett under nämnde förhållande både ömkligt och löjligt sätt att använda engar som jag såg häromdagen omvämnt i någon tidning. Bland de många kuriösa associationer och sällskaper som existera i London, finnes äfven ett sällskap för judars omvändning. Af redogörelsen för dess verksamhet ser man att det årligen på densamma använder 720.000 rdr och att i medeltal der åtgätt 10.800 rdr för hvarje judes omvändning. Skall men le eller bli harmsen när man erfar ett dylikt oförnuft; när man på ett sådant sätt fioner bortkastade medel, som så välsignelserikt kunnat användas på annat håll och varit tillräckliga att rädda hela familjer undan armod och elände! Jeg förmodar att ni ej äro okunniga om den famösa skilsmessoprocess, till hvilken lord Palmerston på gamla degar ekall ha ifvit anledning, och vill således nämna, att en oförtöfvadt kommer före inför domstol. Man påstår visserligen att alltsammans eodast är en iotrig motlordon; men detta hindrar ej att saken följes med yttersta intrease. Det fruntimmer, med hvilket han påståg ha underhållit sig på något för hennes man misshagligt sätt, lärer ha varit guvernant i en till lord Palmerston bekant familj och för öfrigt vara en liten pigg, älsklig brunett. Fotograferna ha från alla håll, men mest från qvinnolinien, fått stora beställningar på hennes porträtt, dock så vidtjav vet utan att ännu ha kunnat expediera dem. Emellertid bör väl detta ej vara omöjligt med de resurser totografien nu eger att taga ögonblickliga bilder, och för öfrigt påstås det att klaganden låtit sin till domstolen inlemnade ekrift åtföljas af hustruns fotografi.