för HDera veckor sedan hade Ulllalle mMmeddela allmänheten, hade en af revisorerna, en i tjenst varande ingeniörofficer friherre Lejonhufvud, afgifvit ett slags mattreservation, i det han instämde med revisorerna derutinnan, att den gamla bestyckningen vore för svag, men förklarade: att fästoingen, sedan denna brist vore afbjelpt och nödiga krigsrustningar vidtagna, skulle kunna uppfylla ofvannämnda vilkor. Det är svårt att finna skilnaden mellan denna och pluralitetens mening, Reservationen förlorar så mycket mer i betydelse, som pluralitetens åsigt blifvit delad af en bland våra skickligaste och insigisfullaste sjöofficerare. Att chefen för ingeniörkåren, general af Kleen, ej skulle kunna lemna revisorernas yttrande utan svar, var klart. Efter den vanliga sidosparken åt den för honom så förhatliga pressen, som gudnås synes utgöra den enda verkliga kontrollen på hans åtgöranden, uppträdde han för att afgifva de upplysningar och rättelser han ansåg nödiga. Regeringen hade vid denna riksdag till beetyckningens förstärkande begärt 20 grofva refflude fästningskanoner, hvaraf ständerna beviljat medel till 12. Derjemte hade förslag redan ingått till K. M:t angående stängsels och hinders anbringande å ömse sidor om fästningen, äfvensom angående försvarets ordnande i öfrigt. Den omständigheten, att östra fronten mot det djupare och bredare sundet är svagare bestyckad, medgafs; men skälet härtill angafs vara det, att man enligt planen ämnat helt och hållet spärra detta inlopp med stängsel, då dere mot en öppning för egna fartyg skulle lemnas vid det andra, hvarföre detsamma verkeammare borde försvaras med kanoneld; slutligen hade försvaret af östra fronten väsendtlict blifvit förstärkt genom anläggandet af det nya verket på Rindön. Deremot vidrördes ej af generalen den omständigheten, huruvida fästningens kase matter och hvalf verkligen voro stora och fasta nog att inrymma och uppbära de kanoner af gröfsta kaliber, som nu äro nödvändiga. Ej heller fick man veta om de pjeser, som verkligen befinnas på östra sidan eller på Rindön, stå så lågt eller kunna riktas så, att de verksamt förmå beskjuta den stängsellinie, som skall anbringas och hvilken annars lätt kan upptagas; det är just detta som lärer i högsta grad betviflats af revisorerna, hvilket äfven bekräftades genom hr Brakels anmärkning. Frih. B. A, Lejonhufvud trodde, att en ny bestyckniog skulle draga långt ut på ti den, och förklarade rent ut, att inga murar pumera kunna motslå i land satta batterier. Sjelfva fästningen vore icke ämnad till det egentliga hufvudförsvaret, utan detta skulle utgöras af försänkningar och andra stängsellinier, hvilka således äro de allra nödvändigaste förstärkningarne. — Äfven yttrade han sig med eftertryck för det snara anläggandet af den af chefen för ingeniörkåren föreslagna skansen, som bör försvara försänkningen vid Oxdjupet. : General Reutersköld anmärkte med anledning ef br R. Th. Cederschiölds motion om försvarets förstärkande, att motionen sor at som om den ville göra en ny upptäkt, udå likväl både regeringen, männen af facket och allmänheten länge vetat, att de nya uppläckterna i artilleri och sjömateriel gjorde att Waxholm ej kan anses så betryggande som tillförene.4 Hvad allmänheten beträftar, så torde detta påstående likväl innebära ett stort misstag; ty densamma synes verkligen, intill dess vi meddelade underrättelsen om revisorernas upptäckt, om saken föga eller intet hafva vetat, utan invaggat sig i lugnt förtroende till krigsstyrelsen, ur hvilket den på ett högst obehagligt sätt blifvit uppryekt just genom revisorernas berättelse, och hvilken sinnesstämning kan anses hafva gifvit sig luft genom hr Cederschiölds motion. Hr Reuterskölds naiva medgilvande, att regeringen och männen af facket redan länge haft kännedom af fästningens svaghet, till följd af nyare tiders upptäckter, måste väcka så mycket mera förvåning, som detta oaktadt byggnadsarbetet fortgått enligt den gamla planen. Man torde nu komma till sjelfva kärnan af saken. Medgifvas måste att krigsstyrelsen i allmänhet och särdeles med afseende på befästningsoch sjöväsendet, för närvarande har stora svårigheter att bekämpa till följd af den oväntadt hastiga och nästan våldsamma utveckling artillerielden egentligen under de tvenne sista åren undergått. Något sådant kunde lika litet af krigsstyrelsen, som af någon annan förutses, och det torde ieke vara meningen att lägga henne sSetta till last eller ställa henne till ansvar för det allmänna försvagande all sjöeller fästningsmateriel derigenom blifvit underkastad. Synbarligen har detta ej heller varit revisorernas mening. Men i afseende på Waxholms fästningsbyggnad får frågan ett annat utseende. Redan länge, och längt före det nordamarikenska kriget, kunde man hafva insett, att fäst1 ningen var för svag emot artillerieldens be1; ständigt ökade förstörelsekraft, äfvensom att, den måste inrättas för betydligt tyngre be-j. styckning, än dittills varit meningen. Förl! den, som ännu i detta hänseende haft nå-1. got tvifvel öfrigt, hade detsamma kunnat. häfvas genom händelserna vid Bomarsund . och Sebastopol, d. v. 8 för 8 å 9 år se-1. dan. Och likväl fortgick arbetet i enlighet med. den gamla planen, hvarigenom den företeel14 gen inträffade, att fästningen, då den blef; färdig, af rikets ständers revisorer befanns i så gammalmodig, alt den ej ausågs kunna; uppfylla sitt än amål. Föga troligt är, attij detta numera kan bjelpas medelst pålapp-i. ningar och palliativer. ch intressant skulle i. vara att få veta, huru det i nämnde hänse-i ende förhåller sig med rikets öfriga fäst) ningsbyggnader. . Hutvudiotrycket af det hela är, att krigs styrelsen och särdeles ingeniörväsendets ledare varit något efter sin tid. Och det är Sust detta revisorerna, enligt vår tanka, ve-j lat påpeka, fastän vederbörande efter van-i ligheten sökt öfverskyla saken med förnäma miner samt i elfte timman godigöra det försummade medelst palliativer. Hr Cedergchiöld uttalar förmodligen den allmännal. tonkan, då han säger, att han ingalunda hyTE Ia ill ba Klåana framställningar. t SO 3 a OG 9 Ö m Fr et mn a —SY 8 H XeLD NON dor l ! f ! l 4 ! ;