UTRIKBS FRANKRIKE. Generalinspektören för gensdermeriet generel Delarue har inlemnat en berättelse till kejsaren, hvari det konstateras, stt de många i lagstiftande kåren framställda oregelbundenheternpa vid valen gjort ett dåligt Intryck på befolkningen. ENGLAND I den förut af os omnämnda artikel i Morning Pöst, Hvari meddelas att England afslär inbjudnoingen till den af kejsar Napo leon föreslagna kongressen, berättas äfven, att det franska kebinettet i afseende på Englands önskän om ett program för kongressen svarat, att om kongreesen kunde atgöra den polska, slesvig holsteinska, italienska och moldanv-vellachiska frågan, hade hon uppfyllt sitt ändamål. Morning Post anmärker häremoi: Så lönge vi icke på kongressen kunna säga mere, än vi redan sagt i våra depescher, skulle det näppeligen anstå 083 att möla Ryssland med olivqvisten i handen, och utan vägot nytt beslut i hjertst, under cet att det skulle fortsätta sin utrotningspolitik i Po!en och låta sin representant uppträda med ännu bloddrypande svärd i handen. Förhållandena i Holstein äro väl hotande, men hvad skulle väl en kongress kunna åstadkomma, som ej redan blifvit eroådt genom 1552 års fördrag? Hvad skulle väl kunna göras i Italien? I samma ögonblick man nämnde Venetien, sku!le österrikarne lemna kopgreesen. Till och med om: en pluralitet af stater uttalade sin önskan, ett kejsaren måtte afstå från denna del ef Italien, vore detta anspråk lika värdelöst som ett votum af det antropologiska sällskapet. Men antaget att man förbiginge Venetien, skulle väl konuvg Victor Emenuel med nöje se permanenta gränser utstakade för sitt konurgarike och all förförhoppning på Adrietieka hafvets drottning förqväld? Ännu mindre godt skulle man kunne uträtia genom att fuska med den stora Orientaliska frågan. Ryeslaovd skulle hloit glädja sig åt tillfället att påyrka befrielse från de år 1856 ingåogna förbindelserna, på samma gång det skulle framkasta otaliga beskyllningar mot Porten och söka utså fröet till nytt trassel i alla delar af Turkiet. Kortiigen, med sell aktoing för kejsar Napoleons beundransvärda tänkesätt och föresateer, tyckes oss kongressen icke vara något botemedel tör gamla sår eller någon specifik medicin för nya åkommor. Ett konstitutionelt lands ministrar anse sig ej berättigade att råda sin monarki att sända representanter till en församling, hvers ändamål de anee utopiskt. Vi kunna ej tadla dem härför; ty det är ett stort ansvar att ertaga en kongress, som icke kan bliannat Än en vegynnelse till tvedrägten.? En korrespondent från London tror sig vets, att i d t engelska svaret i afeeende på kovgressfrågen. uppställes såsom vilkor: 1) stt Frankrike meddelar ett noggrannt propram för koogressen; 2) att det på förhand ullkäonager sina åsigter rörande hbvarja punkt i detta program, semt 3) at det förclarar, hvilka medel det ämnar använda för ait bringa kongressens beslut till verkstälsheet. Kit af omkring 3000 personer besökt möte hölis den 24 Nov. i Rochedale, der Cobden, denna st:ds representant i underhuset, talade till sina valmän, Caobden talade först om den spati, som varit rådande i parlamentet under de båda sedorste sessionerna och ansåg nödigt att landet vid nästa allänna val utstakade nys grundsatser för parlamentet, isynnerhet i afseende å landets skattetunga och skatternas användande. Derefter yttrade han sig om den utrikes politiken och uppträdde med eftertryck till förmån för den nordamerikanska unionen samt ladiade skarpt regeringens förfsrande på Japan och isynnerhet anfallet på Kogosima. Till slut återvände Cobden till de inrikes argelägenheterna och förordade en ny parlamentsreform, till hvilken han ansåg icke parlamentet, utan folket sjelf, böra taga initiativet genom eltertryckliga och otvei demonsiratiorer. — Afven Brigth araude och framhöll i ett tal nöden af en parlamentsreform. POLEN. Bland de polska berättelserna om krigsnändetserna är en utförhg rapport af vikarierande ebefen för insurgenterna i guvernementet Lublin, Wierzbicki, anmärkningsvärd. Wierzbicki redogör tör sina operationer från den 20 Oktober till den 2 November och ör de kombinerade marscher, som de sär skilda insurgentefdelningarne utfört före och klier koncentreringen vid Torobin, samt ytt rar till slut, att ändamålet med dessa mödoseamma marscher blifvit uppnådt, nemlisen dels att droga ryssarne från gränsen, Jå det att öfvergången öfver densamma målte underlättas för nya förstärkningar, dels ett återuppväcka nationalandan i dessa Irakter, der mun icke på livge sett några nationella stridskrafter. På egeadomen Ciotuza millen Tomaczow och Jozefowo i guvernementet Lublin ej åpvgt från den goliziska gränsen tillbragte Pn af Swidzioski förd afdelning af beridna polska jägare natten mellan den 12 och 13 November, utan att till sin säkerhet utställa vakter oc: uteända patruller. Kl. 5 på morg200en ryckte ett ryskt detachement ut från Pomaczow, kripgrände gården oe: anföll insurgenterna. Insurgenterna, som tagit nattqverter i boningshus, lador och stall, blefvo dels vedhuggna, dels tillfångatagna. Blott nägra få lyckades at rädda sig genom lykten. Afven flera al gårdens iopevånare plefvo dödade, deribland två qvinnor. Hufvudbyggnaden, i hvilken insurgenterna ba rikaderst sig, jutogs med storm och biefi uldeles förstörd. — Krigsguvernören i Lubiin har befellt att de adelsgods, der insurgenerna erhålla n understöd, skola örstöras och alia invänvre utan undantag näktas. Insurgenterna lära lida stor brist på läkare. Blott de större lägren i guvernementet Lu blio ha hvartdera en läkare, de mindre ha ingen. Deremot är det så mycket större ötverflöd å prester. Det lär koappt finnas